Berlin: a lovestory. Photocollection

Stundande Berlinska äventyr och nuvarande akademiska labyrinter

Sitter och försöker mjuka upp hjärnan genom att läsa DN's kultursidor samtidigt som jag lyssnar på p3's Tankesmedjan. Lägenheten är varm och kvalmig, himlen gråtung efter flera dagars sol. Allt ljus har skapat en sorts växthuseffekt i lägenheten. Växterna jag planterat i köksfönstret växer med oanad fart och på morgonen måste jag dra ned rullgardinen och öppna fönstret i sovrummet för att inte rummet ska börja koka. Det håller på att bli vår och för varje dag som går växer det. I mitt fönster och i min mage. Det lilla fröet i mig som nu väger över 1,5 kg rör sig och sparkar.

Själv försöker jag får min hjärna att börja sparka fram enastående tankar, producera någon form av tankevärd och vettig idé för sluttexten till kursen jag går just nu: "Vad är Normalt, ras, klass och kön i museer och kulturarv." Jag har en hel del idéer men pendlar mellan att tro att de går att använda, till at tro att jag tänkt helt fel. Måste väl helt enkelt bestämma mig, köra på det och sedan insupa den förhoppningsvis konstruktiva kritik som kommer komma vid seminariet kring första skissen om 2 veckor. Efter det har jag i alla fall ytterligare en månad på mig att skriva klart essän.

I morgon åker dock jag och Martin till Berlin!!! Hurra!!! Först ska vi ned till Malmö i morgon förmiddag och hänga där med Leif i några timmar för att därefter ta nattåget till Hauptbahnhof i Berlin. Det ska bli fantastiskt att äntligen få se Berlin. Dessutom blir det första längre resan med M vilket också känns speciellt. varken jag eller Martin har inte planerat in så många saker vi absolut måste se, utan tänker mest gå runt och insupa staden, hitta mysiga caféer, bokaffärer och aktivisthak i östberlin och förhoppningsvis uppleva massor av fint. Vi har dock bokat bord på justa restaurangen "white trash fastfood" på lördag kväll, vilket jag verkligen ser fram emot. Stället är både klubb och tatueringsstudio, all mat går att få i vegansk version och det finns en "smoking cinema". Kolla in länken!

Lovar att publicera lite fina Berlinbilder här sedan när jag kommer hem igen på onsdag. Nu ska jag försöka spåna idéer.

Stolt, Intergender och gravid

Intergender är något jag definierat mig som de senaste 4-5 åren, men redan innan jag kunde sätta ord på det, var det precis så jag kände mig; som en människa mellan kön. Inte någon som känner behov av stanna i en definition eller byta till den så kallade motsatsen, eller som vill passa in i en särskild könsnorm med färdigskrivna genusattribut.

Just nu är jag dessutom gravid, i v 27. Att bära ett barn och att föda ett barn är väldigt starkt kopplat till att vara kvinna. Att vara gravid innebär att jag snart kommer bli mamma. Detta är inget jag gått och drömt om någon längre tid. Jag kunde inte se mig själv i en situation som är så starkt förknippad med en statisk och oföränderlig könsidentitet. Ändå tvekade jag inte inför att jag ville behålla det barn som jag och min partner nu väntar.

Ju längre graviditeten har gått, desto mer har min fysiska kropp anpassat sig samtidigt som mitt mentala jag också förbereder sig inför att bli förälder. Det jag har märkt är dock att jag fortfarande kan vara samma person som innan; en människa med transidentitet. Bara för att det växer ett barn i min livmoder, betyder inte det att jag måste växa in i en traditionell modersroll/kvinnoroll.

För mig är det viktigast att jag och min partner först och främst ska bli föräldrar. Det är jag som bär och föder barnet, men M har hela tiden funnits där och stöttat mig och kommer att fortsätta göra det. När vårt barn sedan är fött har vi ett gemensamt ansvar och vi är lika mycket föräldrar båda två. Vi kommer fortsätta vara två individer med både gemensamma och skilda intressen. Den stora skillnaden kommer att vara att vi nu har ansvar för en till liten människa. Och det viktigaste i det ansvaret är villkorslös kärlek och en rättvis, jämlik och trygg vardag.

Jag hade förut svårt att se mig själv som någon som någonsin skulle kunna vara gravid och fortfarande har jag ibland svårt att förstå förstå att jag är det, även om det nu känns högst verkligt och det är fantastiskt att känna lilla "pips" sparkar.

Enda sedan jag var tonåring och började sitta barnvakt har jag tyckt mycket om att umgås med och omges av barn; barn är ärliga, rättframma, ännu ej helt "förstörda" av sociala regler och normer och kan lära oss vuxna så många saker som vi tyvärr ofta tappar ju vuxnare vi tvingas bli. Problemet för mig har aldrig varit huruvida jag vill leva med barn eller ej. Det som var och förblir problematiskt är de statiska roller som vi delas in i under en graviditet och sedan som föräldrar. De strikta uppdelningarna i två kön är svåra nog att leva upp till för mig i vanliga fall och under graviditeten har förstått ännu mer hur komplext det är.

Men jag vet att det går att leva som föräldrar utan att nödvändigtvis fastna i en förinställd konstellation av heteronormativa kärnfamiljsvärderingar. Jag och M kommer att följa våra hjärtan och gör det som vi tror är bäst. M har alltid sett mig som en människa först och främst, och förstår hur jag förhåller mig till min transidentitet.

Ibland väljer vi att inte diskutera trans med våra familjer, eftersom det för dem blir allt för svårt att förstå och nästan provocerande konstigt. Våra vänner däremot, förstår nästan alltid och det är fantastiskt att vara omgiven av så många fina människor som är öppensinnade och accepterar mig för den jag är. Men precis som det kan ses som provocerande att definiera sig som trans för människor som lever heteronormativt, kan det ses som märkligt och nästan lite hotande att en som trans väljer att bli gravid. Det finns normer i alla grupper och även om jag oftast har blivit positivt bemött, har det funnits stunder då jag känt mig fel eller tyckt att det är jobbigt att behöva förklara att jag inte är en helt annan person nu bara för att jag är gravid.

Det blev ett långt inlägg, inte helt strukturerat och något lösryckt. Men jag hoppas att den väckte några tankar att spinna vidare på. Transidentitet vs graviditet är inget lätt ämne att skriva om, men det är en fråga som bör fortsätta diskuteras.