musikalisk pedagogik

Jag har haft fullt upp senaste veckan. Om dagarna har jag arbetat som vikarierande musiklärare på nya stordammen skolan och på kvällarna har jag försökt vila ut och samtidigt hinna öva inför scenskoleprovet. Dessutom kandiderar jag till RFSU:s styrelse i Uppsala! Årsmötet är på söndag och det känns både roligt och nervöst.

En lär sig otroligt mycket av att vara lärarvikarie. Att ha musik med barn och unga från årskurs 3-9 är både det roligaste och svåraste vikariat jag haft hittills. Det finns ett stort intresse för musik bland eleverna och jag hoppas verkligen att de hittar en fast musiklärare där snart för det skulle betyda mycket.

Jag har lyckats ganska bra än så länge och hoppas att låtarna jag valt ut till kommande veckan ska kännas peppande. 

Organisk krishnaelectro och djurisk konstindie

Prince Rama och Animal Collective på Pustervik!

I går var jag och M på nya Pustervik och såg två riktigt bra band. Animal Collective var huvudakten, men för mig var det framför allt den sanskritljudande, och galenpannedansande trion Prince Rama som imponerade. Taraka Larsons röst pendlade mellan melodiskt hyponotiserande och vilt skrikande. Hela showen inleddes med att Taraka, insvept i ett långt tylltyg, utförde en skum konstperformancedans inne bland publiken, innan en scenarbetare hjälpte henne upp på scen igen.  Hennes syster Nimai kan vara den bästa och coolaste trummis jag någonsin sett. Iklädd en sorts spetsgympingdräkt och självlysande färglad väst, lät hon trumpinnarna ljuda snabbt och rythmiskt samtidigt som hon svängde med det långa blonda håret i en sorts organisk, vild dans. Det har nog aldrig sett roligare ut att stå på en scen! Mellan de två systrarna poserade en glittersminkad basist som påminde om en ung grungekille ( vet inte hens namn tyvärr).

Spelningen slutade i ett crecendo av koreograferad dans där systrarna verkligen gav allt både uttrycks och sångmässigt. Jag är kär!

Animal Collective bjöd på en färgsprakande show med en imponerande scenografi och ett fantastiskt ljus/bildspel. Första halvan av spelningen innehöll idel hits från nya skivan som Moonjock och Today's supernatural. Indikidsen dansade för fullt och det var tjockt med folk framför scenen. Det kändes dock rätt introvert och bandmedlemmarna bjöd inte så mycket på sig som jag hade önskat. I mitten av spelningen började de freaka loss ordentligt med en lång ljudkonst låt. Kort därefter lämnar blååriga sångaren Avey Tare sitt scenhörn och börjar dansa en galen dans ackompanjerat av punkiga skrik. En av höjdpunkterna var annars när bandet mot slutet av spelningen körde underbara my Girls. Panda Bears röst är som en smekning i noiceindiebruset.

 Prince Rama

Animal Collective

Jag går ifrån spelningen med Prince Ramas musik och uppträdande kvar i hjärtat. Animal Collective imponerade, men nådde inte enda in.

Gryningens soundtrack

Att gå upp i grå gryning och nästan känna en sorts julaftonskänsla i magen. Regnet som piskar mot rutan och plåttaket, det väckte mig men bildar nu en sorts fond av mysig stämning till det svagt upplysta rummen.

C har fått morgonmat och jag tuggar långsamt i mig ett äpple i väntan på att det ska bli tillräckligt mycket morgon för att jag eller M ska orka göra frukost. Nyheterna på i bakgrunden men vill inte ha världen så nära inpå än. Stänger av och lyssnar istället på "Rough Trade Counter Culture 2008". En samlingsskiva med fina indieartister skickade till mig från Per över spotify. Lugn musik att starta dagen med, skruva upp min kropps urverk. Kan särskilt rekommendera Department of Eagels med låten Classical records och The north wind blew south med Headless Heroes.

Barnskrik och musikaler

C sover. Äntligen. Det är fint att hänga med honom om dagarna och han är oftast lugn, charmig och mysig men då och då förvandlas han till en liten gallskrikande människa som vägrar lugna sig oavsett vad en gör. Nu är det i alla fall lugnt och jag och M får en välbehövlig paus.

Jag har börjat titta på Glee igen, 3:e säsongen, vilket är smått beroende framkallande. Det är så skönt med en serie som kombinerar klassisk highschoolfilmsanda med nytänkande personporträtt och peppande musikalnummer, samtidigt som den vågar ta upp frågor kring klass, etnicitet, kön och sexualitet.Blir så sugen på att sjunga och uppträda när jag ser Glee... Tur att jag har börjat i Göteborgs feministiska kör, hade mitt första riktiga rep i måndags vilket var skitkul!

Längtar till C börjar uppskatta omvärlden lite mer. Vill gå ut i skogen med honom och plocka kottar eller åka iväg till en 4H gård och klappa getter. Fast redan nu börjar C intressera sig för mer och mer saker. Han gillar när vi dansar, skrattar högt när ett pärlhalsband rasslar framför honom och utstöter små tjut av förtjusning över de färgglada figurerna i babygymmet. Bäst tycker han om när M gör fåniga miner eller när han får sitta med i mitt knä och iaktta allt som händer runt omkring.

Hade tänkt skriva något annat egentligen, men min hjärna är lite utsliten av trötthet. Mår dock väldigt bra, även om vardagen ibland blir ett vakuum. Tur att jag delar allt det här med M. 

Grå skyar och tystnad

"Oh laura you'r more than a superstar" sjunger Natasha Kahn aka Bat for lashes på nya singeln "Laura". Längtar efter att höra hela skivan men det är än så länge bara ett par singlar som ligger ute på spotify. Funderar på att beställa den på LP. Hennes musik gör sig bra på riktig skiva. Dramatisk, välkomponerad och med en röst som klarar av att vara både spröd och kraftfylld. Det känns fint att Bat for lashes äntligen är tillbaka med ny skiva efter flera års tystnad...

Himlen är grå, grå, grå. Luften står stilla. Orden som skrivs väl utvalda, kortare meningar nu för att hinna med innan bebin vaknar. Dricker halvljummet, uppvärmt kaffe med gammaldags mjölk. Det vilar ett vemod över rummet, men ett som gränsar till den största glädje. Påminnelse om hur skört livet är och hur vackert det är att bara få sitta här, lyssna på musik, höra en annan människas andetag medan fingrarna söker orden och låter handlingen fortgå över skärmytan. 

Snart kommer M hem med vännen K. Först ska jag mysa ned mig i soffan, läsa Vägen av Cormac Mccarthy. Sedan vin och ny bekantskap förhoppningsvis fina samtal om konst, litteratur och kärlek. 

I morgon blir det bokmässan. Ska vara volontär och stå i RFSU:s monter och informera. Kom förbi vettja, om ni råkar vara där.

Animal Collective!

13 november på pustervik! Hurra! bokade biljetter i födelsedagspresent till mig och M. Jag hopps att vi vågar lämna bort Caspian då, men det går säkert bra, det är ju först om 4 månader. Får pumpa ut mjölk bara innan dess och fixa barnvakt. :)

Mrs Smith

Lyssnar på Patti Smiths nya skiva Banga. Hon är fantastisk. Det är inte många artister som fortfarande lyckas göra nyskapande, fruktansvärt bra och stark musik med en röst som bara växer, efter mer än 50 år som musiker. Hon har blivit mer poetisk och andlig i sina texter, men låtarna är fortfarande fulla av rockn'roll, smutsig skönhet och en verklighetsförankrad, närvarande röst. Dessutom pratsjunger hon likt en beatnikpoet i flera låtar, vilket är sjukt bra!

Läs gärna denna fina recension av skivan på Pitchfork. 

Jag försöker att inte tänka på att jag inte har värkar. Det går skitdåligt. Jag avskyr att vänta.

Rufus, ljudkonst och (för)väntan.

Sitter i det varma vardagsrummet och lyssnar på Rufus Wainwright, Rufus does Judy at Carnegie hall- skivan. Storslaget, bombastiskt, bögigt och otroligt vackert.

En annan fantastisk musikalisk, eller snarare ljudkonstlig, upplevelse, var jag med om i fredags på artisten. Johan Siri Landgren hade en examenshändelse för att markera att tre år på musikhögskolans kompositionsprogram var till enda. Nästan en timme fylld av vibrerande, berörande ljudbilder, röstexperiment, manifest och monolog liknande pauser. Satt som klistrad och var stolt över att få vara där. M och P följde med också och de njöt nog lika mycket som jag. 

På http://johanlandgren.se/går det att lyssna på och läsa kring hens projekt. Rekommenderar verkligen att ni gör det!

I min mage rör det sig snarare om någon sorts dansföreställning än ljudkonst, även om pip helt klart verkar ha ett sinne för rythm där inne. V 37 nu, nästan 38 och förlossningen närmar sig. Det kan vara allt mellan 3 och 5 veckor kvar. Peppar genom att prata med M, läsa profylaxboken utan att döma new age metaforerna allt för hårt och försöker göra andnings och avslappningsövningar. För mig som ofta har tusen saker i huvudet, är det svårt men nödvändigt att lära sig att koppla av och bort bruset. 

Idag ska jag och M åka ut till Lerum och hänga på mina föräldrars baksida i solen. Tänker bara sitta ned, sola, läsa bra böcker och njuta av god mat, behöver verkligen det. M behöver det definitivt. Hen har pluggat som en dåre den senaste tiden. 

Vi hörs snart igen!

Genial stökighet.

Sitter i sängen och lyssnar på Adam Greens "Sailor Shirts". Just den låten är lite som en blandning av westernfilmmusik och något som eventuellt spelades vid franska hovet på 1700-talet. Jag gillat hur Adam Green vågar göra precis det han vill. Samma sak är det med Kimya Dawson.

Hon spelade tidigare tillsammans med honom i the Moldy peaches, men har sedan länge gett ut ett flertal skivor i eget namn, fulla av genialt stökig, gitarrbaserad punk, där hennes uttrycksfullt monotona röst sjunger fantastiska, intelligenta och berörande texter. Det finns sällan nog med adjektiv för att beskriva dear Kimya.

Hennes senaste skiva "Thunder Thighs" från 2011, är en salig blandning av barnsånger, allvarliga berättelser om destruktivitet och kampsång. Om du behöver bli peppad någon morgon då allt känns grått, rekommenderar jag att du sätter på Same shit/complicated från ovan nämnda skiva.

Då, nu, sedan.

Lyssar på Mariah Careys skiva Music Box från 1993. Gud vad jag älskade den skivan. När jag tänker på vad de betytt för mig så har den fortfarande en stor plats i mitt liv. Även om jag inte har lyssnat på hela skivan på många år, väcker den oerhört starka minen.

Då, när jag var 7-8 år, var det den här skivan som fick mig att vilja kunna sjunga, att våga prova min röst och att senare, då livet började kännas motigt i 4:an/5:a, önska att Mariah Carey skulle komma och hämta mig och visa alla vilken potential jag hade, visa mobbarna att jag var så mycket bättre än de tyckte.

Den smöriga men ack så fina låten Hero, andra spåret på skivan, ingjuter fortfarande kraft. Jag kan inte lägre avgöra om det är för att den är så bra rent musikaliskt eller om det är för att mina minnen kopplade till just den låten är så starka. En sak är dock säker; Mariahs röst är helt sjukt fantastisk bra på den här skivan.

Knyttet i magen verkar också tycka om eller i alla fall reagera på musik. Jag undrar just vad den kommer att säga om att gå på The Magnetic Fields konsert i maj. Jag längtar som en tok, men är också nervös. Funderar på att ta med mig ukulelen, sätta en klisterlapp på baksidan av den och be Stephin Merritt signera den, om det nu är möjligt.

Avslutar det här inlägget med en länk till tredje spåret på Music Box: Anytime you need a friend.

Jag kan njuta av Söndagen, men hur går det med Ungerns politik?

Har en långsam och skön söndagsförmiddag hemma i Tårtan. Jag sitter i mitt rum med datorn i knäet, lyssnar på Tom Waits Raindog skiva och dricker kaffe med mycket sojamjölk.... som jag precis just nu spillde lite av på mina för en gångs skull ljust beigea byxor. Jag kan inte ha ljusa kläder. :)

Säger som Valerie Solanas enligt den skönlitterära tolkningen sa om läppstift: Fläckar på byxorna är ett statement. Läppstift utanför läpparna är och förblir alltid en hyllning till Valerie.

Idag ska det lagas mat till mina kära tårtansambos. M kommer nog över för middag också. Vet inte exakt vad det blir än. Funderar på antingen kikärtsbiffar, potatismos och brunsås, eller samma sorts vegobiffar fast med chutney och ugnsrostad potatis. Mums. Blir hungrig bara jag tänker på det.

Detta är dock ingen matblogg. Jag vill sist men inte minst uppmuntra folk att läsa på om vad som händer i Ungern just nu. Jag menar inte enbart den nya lagen ang centralbanken och regeringen, utan främst romernas situation i Ungern, högerextremismen och de oerhört kränkande arbetsläger som nu sätts upp för arbetslösa i landet. Det bryter mot mänskliga rättigheter på fler sätt än jag kan räkna upp. Läs följande länkar för mer info!
http://www.arbetaren.se/articles/utrikes20110817-6
http://gyongyospatasolidarity.wordpress.com/ - Support the hungarian Roma community
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/ungerns-farliga-vag

last song # 11

Regina Spektor- Us







Love to M. I'm so happy that you'll finally move down.

song from yeasterday. # 10

regina spektor- samson from 1/9 -11

Låt #9

Out here on my own - Fame / Irene Cara

miss u M

Låt #8

Kent-Kärleken väntar

Till Martin och den här dagen: Till min kära vän René som idag flyttar till Umeå.

Låt # 7

.




Drumming song - Florence and the machine

You'll always be the drum that keeps my heart beating

Låt #6

A Place called home: P J harvey

Only Polly Jean makes me feel alright when all it does is raining outside

To M my love.

Låt 5 # :2

Somewhere - West Side Story

låt # 5

I wanna hold your hand - Beatles ( but for me it will always be Kurt in Glee season 2)

To Martin with love. miss u.

Låt # 4

My first own song during this project. Song # 4. Its.... quite dull. Not as good as some of the other's. But i have a few rules: Always follow your intuitions, never record anything more than twice to improve it. ( its ok to practice though, but i was afraid i was gonna lose the "terrific" tune. )

Dark days are gone - Idgie Sebastian