vara någon annan eller låta någon annan vara jag

så ofta jag försökt vara någon annan

känt mig lycklig på riktigt

bakom manusets trygga fraseringar

(o)medvetet lagt in de delar av mig själv

som fyllde en funktion

När känslan var färdigspelad

utraderades minnet

först senare tillbaka

med full kraft

utan hämningar

allt för överdriven

verkligheten passar sig inte på scenen

*

Drar långsamt upp ridån igen
ser ut över inbillade folkhav
bländande ljusteknik

hur min kropp hör hemma här
med allt vad den innehåller

vara någon annan eller låta någon annan vara jag

se hur alla delar smälter ihop
blir verklighetsbaserad 
scennärvaro

 

 Tillägnad alla er som inte tror att ni är något. Håll käften. Ni är MER än något.

Administration av förbestämda ordklasser

Att administrera informationen
noggrant katalogisera
varje papper på rätt plats

ord på hyllor
där de ska vara
enligt vad som är bestämt

den perversa njutningen i att följa regler
bryta dem
skapa egna system

du bestämmer inte över mitt alfabet

z x d f s a q w e r c v g t y h b n j u m k o l i p å ö ä

förtryck(ta)
(ord)klasser

Slumpvis återupptäckta ord av stor skönhet G-L

G
galant
godmodig
gallimatias  
gurgel
gast
giljotin
galosch

H
hälsena
handslag
hyscha
hölster
harnesk
halstra
hövlig

I
intensitet
inlandsis
isotop
insekt
interaktion
idog
imperfekt

J
jovialisk
juxtaposition
jade
jazz
jehu
jojk
joxa

K
kackerlacka
karantän
krux
kaskad
kusk
krackelera
klisché

L
lump
lack
lesbisk
lut
ligist
latent
lasso












 

Slumpvis återupptäckta ord av stor skönhet A-F

A
avart
anbelangar
asterix
anemisk
antites
anakron
andäktig

B
balansgång
balustrad
bombastisk
bihang
bejaka
bylsig
bankett

C
cistern
cysta
chevaleresk
charm
celluloid
collier
cis

D
damask
dur
dental
demagogi
damm
densitet
dualism

E
eufori
enigma
enervera
eskapism
ess
elakartad
emballage

F
filantrop
fläder
fantast
fillial
fumla
fax
fjäderfä

Mylla

Du växte upp
där språket är kortare

Dina anklar doldes av snö
och
potatisjord

När mina tår trampade
daggmaskar
ned
i
asfalten
drog du upp
maskrosor

lät genomskinliga frön skölja över marken

poetiken

Mitt bloggande är ju egentligen tänkt att flytta till annan ort. Tycker dock så mycket om min gamla fina idgielity på blogspot att jag nog fortsätter att skriva här också. På Eken Magasin ligger den nya, socialantropologi-nördkultur-queer omvärldsanalys bloggen om ni vill läsa den också. Där kommer jag försöka fokusera på just ovan nämnda ting som ju sträcker sig över ett ganska brett spektra av ämnen. Här tänker jag fortsätta med lite mer litterära element och dagboksskrivande. 

Puss!

Läderhuden sprucken
i mellanrummen kvalsterboning
avskredesdamm
minnen av hud

Det flådda skinnet
ihopsydd mekanik
att bära livet
i kadaver

Väska.

Konkretism

Du måste ha konkreta idéer för att komma någonstans
eller
någonstans
kan du nå
men inte bortom
vidare

Splittrade rader
uppplockade
ilanspolade
spillror

Det går att se igenom dina väggar
du har glömt
isolering
vinden blåser
rakt in

Du måste veta vad du ska göra för att komma dit
eller
dit
kan du nå
men vet du
var
dit
är

***




 

Bortom tid

Efteråt är allting tomhet
bortom tid

du sover
ser ut som du brukar
är dig själv igen

Jag har förlorat något


Efteråt är upprepningar av tid
ultrarapida händelseförlopp
hur ett så litet misstag
kunde
om jag bara hade
om jag bara hade
om jag bara hade
tänkt ännu en sekund
hur ett så litet misstag
kunde ha
nej jag vill inte
ens
tänka tanken


Jag har förlorat något

Men du är kvar
kvar hos mig
hos oss
oskadd
nästintill

jag
har förlorat
något

från och med nu vet jag

jag har förlorat
känslan av att ingenting farligt kan hända dig

och rädslan
är ofattbar

Litterära utflykter

Dagens läsning:

• Patientjournalens medicinskt estetiska logik; följetong på vitt papper; smärtan uppdelad i diktform med kliniskt språkbruk.

• Shakespeares sonetter

• Barnboken Sov! av Stina och Carin Wirsen

Poetik

Dricker kaffe med lätt bränd smak. Känner att den här dagen är en dag för dikter, prosaiska uttrycksmedel räcker inte. Frågan är om poesin kommer skriva sig eller bara närvara. Grannens hund snett nedanför skäller oregelbundet mot hårdrocksgrannarnas morgonoljud. Det vibrerar i väggarna, men volymen når inte riktigt fram. Vädret hänger likt tunga sjok av höst och jag tänker: nu ska jag fanimej slänga alla typer av äckliga självhjälpsböcker och istället ägna dagen åt att se på Fame, världens bästa musikalfilm.

Det hörs oljud från våningsplanet under. Skrap av stolar, höjda röster. I lägenheten bredvid har paret där just avslutat sitt senaste bråk; uppbrottens tid, förändringarnas.

Mina rum är tysta, här hörs inga ljud, det jag hör är andras läten, som om soffan där jag sitter är en bubbla av väntan på att det som kommer skall påbörjas. Munnen smakar rökarom, ärtor, lousianasås. Låren kliar lätt av stickad kudde, tygets struktur och av att sitta för länge i samma sits. 

Sinnesintrycken starka, nu när filmen är avstängd och rummets ting är stilla i utplacerad positionering. 

Jag väntar och nöjer mig med att vänta

Den plats du skall anlända till

Trötthet som belägrar hjärnbalkens sammansatta helhet
lägenhetens tystnad
kan höra allt det som når in
det som inte når fram
det
som
når ut

Magväggar uppsvällda; min kropp är fabricerad skapelseprocess
spelar vallvisor
för ofödd
så att ljudet skall leda
utifrån och in
inifrån och ut
bortom färdigpaketerad verklighet; skönheten
den plats
du skall
anlända till

disk

jag vet hur det är med dessa cirklar
sa han på den utlånade divanen.

hans skåp var fyllda med limpor och black balsam från riga
hans hjärta fyllt med det som aldrig får gå sönder

jag vet hur det är med dessa upprepningar
sa han vid den avstängda gasspisens fettfläckade kropp

hans diskbänk var tom och frenetiskt glänsande
hans huvud fyllt av det som bara en ängel kan tänka

Famla inom

Att famla inom efter rätt formuleringar
historien skrivs av detaljer
helheten bortglömd
slitna upprepningar
som hållhake för någon sorts reell
tro

och att ha missat det enda viktiga
att tro att en enda sak
får det redan rämnande
att ytterligare krackelera

Det här handlar inte om kärleken
det här handlar inte om att någonting ens i närheten av det har gått sönder

Det här handlar om mig
om att vara en aktivt passiv åskådare
en stum deltagare
en i falsett skrikande min av avsky
och en ständig källa
till det meningslösa upprepandets
raseri

Nedbäddad

Våren är nedbäddad under täcket
bolster av flingor över hoppet
som om den aldrig mer
ska återvända
ljusårstider
blomsterpraktens början
slutar innan den ens hunnit slå rot

Du är på andra sidan vattnen
onåbar
även om du vore helt nära
tiden har sugit ur livslusten
suddat ut spåren
ditt ansikte är ett grått tecken
på ett bortkastat papper

Jag är en container
du fyller mig
med förkolnade minnen
i natt ska jag brinna
under månskärans
bleka skepnad

***

Du saknar mig inte
jag existerar inte för dig
allt som någonsin var
är meningslöst
och du fyller alla spår av mig med syra
fräter undan sanningen
så att det liv du levde med mig
skall vara oåterkalleligt
Du saknar mig inte
jag har aldrig
funnits

***

Vill du hålla om mig en sista gång
innan du bestämmer dig för att gå
det spelar ingen roll att ditt svar är detsamma
om du bara låter mig vara nära
en sista gång
håll om mig tills jag somnar
säg inte farväl när du går
låt mig drömma om din närvaro
så att du stannar hops mig längre
låt mig låtsas att du alltid kommer vara nära
låt mig andas
ännu en stund
innan natten
tar dig ifrån mig

Substanser att leva av

Världens finaste brev väntade på mig när jag kom hem för en stund sedan. Maskinskrivet på strävt, brunt papper och i kuvertet låg också blanka fotografier med vackra motiv, som bara kunde komma från en enda person; Meyou. Ett kort meddelande om varför hon åkte tidigare och sedan avslutningen; en Karin Boye dikt. Inte en av de kändaste, lite för ofta citerade styckena, utan en som kändes väl utvald, en av de vackra odödliga.

Vart ord av dig är likt ett frö.
Det borrar djupt sin rot.
Jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot.

Då tär mig som en bitter tröst
var rörelse du gjort.
Vart tonfall och vart ögonkast
blir nära, klart och stort.

Min dag är grå av mig och mitt,
som grumlar din gestalt.
Men spegelklar är nattens värld,
där du är allt, allt.

-Karin Boye

Det är sådana gester som gör livet så mycket vackrare, ger substanser att leva av.

Present

Vill ge mig själv orden i present. Sitta uppe i natt och skriva; fylla raderna med ord värda att läsas. Tänker att bara det finns en start så har jag börjat igen. Då har jag i alla fall gett det skrivna ännu en chans. Det finns så många historier jag skulle vilja berätta. Ord som forsar fram utan filtrering, fladdrar i luften som svårfångade insekter; malar på flykt undan struktureringen.

Bruset i hjärnmassan, hjärtslagen som vill, vill, vill.

När mörkret fallit och lugnet anlänt

En sen löparrunda under grönskande trädkronor
det sista ljuset
rosafärgat
skymtande
medan hjärtat allt för snabbt
dunkar
där bakom

Sedan;Nu

Sommar i P1
och tankar som äntligen
lägger sig
det trygga i att
följa en annan människas
berättande röst
när hjärtslagen
jämnat ut sig
och natten
nästan börjat

Fiktionens skönhet

Tystnad i rummen. Den tystnad som inte talar utan bara är. Eller så säger den det som ännu inte har uttalats, det som gror, i väntan på att orden ska få form, lämna strupen och ljuda.

Snart samlar hon ihop kroppen, bäddar den under täcken och drömmar. Låter huvudet fyllas av en annan människas ord; skönheten i att försvinna in mellan raderna, delta i påhittade sanningars ordflöden.

Ljud

Mörkerljud över spända skinn
det dundrar av skallgång
letar
trots flera års sökande
längs de platser
som förblivit
oupptäckta

Dåtiden handskas inte varsamt med mig
eller: den handlar inte alls
tystnaden som straff
frågor ska aldrig ställas
svaren
vägrar
anlända

Det finns ingenting kvar att hitta
det bortglömda har ruttnat
om tusen år
finns inte ens
benknotor kvar
av det dåtiden bestämt sig för att radera

let the poetry talk

#1

Det som existerar:

du sa jag finns här

finns här nu

går inte

och jag tänker

exakt samma tanke

och vi stannar

stannar kvar alldeles nära

låter varandra vara

precis som vi är

just precis nu

(Idgiealitysreality)

#2

krokusarna,

- vi var ute och frös

i en vante kom jag hem till kvinnorna, de hade klippt sig i håret

det luktade ärtsoppa över trappen

(Jopé1000!)