Kalla mig: ett upprop mot de platta komplimangernas universum

Snalla
kalla mig inte
sot
snygg
sexig

snalla sag inte
lilla gumman
du ar da for harlig

snalla
kalla mig inte
duktig
snall
flitig





Kalla mig:

Oh du intelligenta, empatiska, vackra och oerhort dekadenta manniska, kom famna mig med dina kunskaper, din valsignat frislappta kroppslighet. Kom vand de platta komplimangernas universum till allas upphojda fordel.

Fotografier om natten.

Bilderna av er
ogonen
rakt
in
i
mig

bilderna
inte ens 2x2 decimeter hoga
ororbara
pa skarmen

men fotografier
du
du och
du
era kroppars
rorelser
upplevelserna
handelsernas
centrum
era leenden

Vad jag onskar
att mitt ansikte
fanns med
bland
era leenden

Tanker att snart
snart
ar jag hemma igen
kan ta igen
alla fotografier
jag aldrig
kunde vara med pa


















************************* Foto: Anna Mattisson, 2009.

Tiden som langsamt, som snabt, forsvinner

*

*

Det ar dagar nu, en vecka och dagar, tills forandringen sker. Ett flygplan, en resa till det valbekanta, men enda, sa nya. Ingen returbiljett den har gangen.

Hem, jag ska hem, men vet inte annu hur mitt hemma kommer te sig, ladorna vantar pa mig, packa upp, ur, i, placera, moblera, rumstrera. katalogisera.

Jag ar en rom utan zigenska rotter, en vandrande resande utan varken vagn, resesallskap eller hemliga koder.

Men jag reser med ett sprak. Jag har ett eget sprak. Ett som ar mitt. Da ar jag val aldrig ensam? Da ar jag val alltid
hemma.