Jag vet. Det är lite fånigt att ha en Morrissey låt som rubrik på ett blogginlägg, men kunde inte låta bli. Lärde mig spela den på gitarr idag igen( hade glömt bort hur de gick) och den är så fantastiskt vacker. Jag sjunger väl visserligen inte riktigt som Moz men det närmar sig, när jag väl använder min överdramatiska sida.
Dessutom passar just den textraden in i hur jag känner mig just nu. Kanske är det våren, men det känns som om livet verkligen går framåt nu, att fina saker händer allt oftare, att flytet på något sätt har återvänt. Har blivit lugnare och lite mer tillfreds och bättre på att acceptera mig själv så som jag är. Vilket i sin tur gör det lättare att hantera problem.
Och! Jag ska åka ned till Blekinge och träffa Meyou. För mig är hon fortfarande Monkan, men jag ska försöka lära mig. Har bokat både tur och returbiljett och ser verkligen fram emot att träffa henne igen. Det är över två år sedan vi sågs sist, december 2007, när hon slutade på Ölands fhsk. Det känns inte som att det var så länge sedan, men det är det... Tid är konstigt.
Sommarjobbskruxet verkar ev lösa sig också. Det är inte helt klart än, men har vart på en intervju som kändes okej och ska på ytterligare en på onsdag. Att den stressen (hoppas hoppas) försvinner känns verkligen skönt. Avskyr att behöva lägga ner energi på att oroa mig för hur jag ska kunna försörja mig.
Sitter i köket i Tårtan och väntar på att Jonas ska tröttna på den fest hen är på nu och ge sig av mot Tecnofesten. Bestämde mig efter lite velande att följa med. Vill dansa och känna mig rusig och fri. Vet inte riktigt vad jag ska ha på mig och är rätt trött, men vet av vana att det brukar bli roligt bara jag kommer i väg. Hoppas hen ringer/smsar snart, tycker inte riktigt om känslan av att vänta på någon. Kontrollbehovet som sätter in igen. Jaja. Långt blogginlägg.
Kram alla vackra. Vilka ni nu är som läser det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar