onsdag 23 juni 2010

Boktips!

recension: Udda
av Sara Lövestam
Efter att ha läst Sara Lövestams bok Udda, som vann bok-sm 2009 ( visste faktikst inte att det ens fanns något som hette bok-sm innan) och utgavs samma år, kände jag mig nästan tvungen att skriva om den. Det är en helt fantastisk bok, en av de bästa böcker jag läst på länge och då läser jag endå på gränsen till för mycket.
Bokens handling kretsar kring Martin, Paula och Lelle. Martin är på utsidan till synes helt "normal", en vit medelklass kille i tidiga trettioårsåldern, med ett bra jobb, men han bär på en i mångas ögon ovanlig fetish, han tänder på tjejer som är amputerade. Lelle är Martins bästa vän. Hon älskar att ragga upp nya brudar på krogen och vill inte binda upp sig. Samtidigt som hon lever ett vilt nattliv, arbetar hon som lärare i svenska och tar sitt jobb på stort allvar. Paula är doktorand vid ett universitet och forskar kring tvåspråkighet och grammatiska regler. Hon föddes utan ben och med en missbildning i ansiktet och önskar att människor kunde se bortom det som "saknas". Martin träffar Paula efter att de pratat över nätet och de tre huvudkaraktärernas drömmar och tankar börjar långsamt nystas fram, sida efter sida.
Det känns svårt att beskriva exakt vad det är som jag tycker är så bra med boken. Jag läste klart den alldeles nyss och de första jag tänkte efteråt var; jag önskar att jag hade skrivit den här boken, att jag kunde skriva så här. Sara Lövestam lyckas nämligen berätta en fascinerande och tankeväckande berättelse som flyter utan att någonsin bli tråkig. Dialogerna känns äkta och beskrivningarna av personerna i boken är levande. Det gäller inte enbart huvudkaraktärerna, utan även alla de andra personer som skymtar fram över sidorna. Det känns som att se en film i "shortcut" format, där pusselbitarna en efter en läggs ihop och i slutendan bildar en helhet som är en njutning att ta till sig.
Det allra bästa med den är att hon lyckas krossa flera klichéer och fördomar i en och samma bok och vågar ta upp viktiga frågor om vem det egentligen är som ses som udda eller onormal och varför. Alla former av uppdelningar sker ju i förhållande till något annat, till det som inom just den kontexten ses som normalt.
I pocketupplagan som jag lånade fanns det dessutom med extramaterial med författarens egna tankar om boken. Så, gå till närmaste bibliotek eller bokhandel och skaffa Udda!

söndag 20 juni 2010

Patti Smith makes me feel like dancing

H spelar Patti Smith på hög volym och jag jag sitter i köket och njuter. Älskar hennes låtar, kan lyssna på dem hur många gånger som helst utan att tröttna.
Har haft en ganska fin dag. Mest varit hemma, lagade mat, städade lite och var te och sprang en halvtimme för första gången på väldigt länge. Sorgen har lagt sig nu, den kommer antagligen att återvända när jag åker till mina föräldrar över midsommar och inser hur tomt huset kommer vara utan Saga, men just nu känns det ok. Det var bäst det som hände, trots allt...
I morgon ska jag jobba min första riktiga dag. Förra veckan gick jag ju bara bredvid, nu ska jag veta vad jag ska göra och hur. Det är fortfarande en hel del saker som jag inte vet, det är lite för många boende på avdelningen för att jag ska ha hunnit lära känna alla på fyra dagar, men tänker ta så många initiativ jag bara kan och göra mitt allra bästa. Det blir så mycket roligare att jobba när man har mer koll på situationen och jag ska verkligen försöka att lära mig så mycket jag kan så snabbt som möjligt.
Festen hos P i fredags var rolig. Lite väl mkt alkohol, men det var massor av trevliga människor där och dansade en hel del. Tycker om fester där det är en bra blandning av människor och där folk är lätta att prata med trots att man inte träffat dem innan. Precis så var det fredags.
Jag ska bara jobba mellan 7 och 12 i morgon, vilket är rätt skönt. Annars jobbar jag ganska många kvällar i sommar. Det ska blir väldigt skönt när jag får min första lön i slutet av Juli, och ännu bättre i slutet av Augusti då det blir mer pengar. Förhoppningsvis kan jag köpa min första egna dator i slutet av sommaren, så att jag kan ha den till höstens plugg. Bara det gör det ju värt att jobba.
Antar att jag borde lägga mig snart. Ska upp kl 06:00 i morgon, och borde nog se till att få i alla fall 11 timmars sömn. Får väl vänta tills H har städat färdigt bara. Musiken dunkar genom väggarna för att överrösta dammsugaren :P. Det är inte så många hemma, så då går det att städa sent.
Skriver inte så mycket vettigt i den här bloggen nu förtiden, mest dagsboksinlägg, men det kanske blir mer material av annan sort senare under sommaren. Just nu är det bara skönt att få skriva av sig lite.
God natt alla vackra människor!

fredag 18 juni 2010

Saknadens tystnad

Grät mer än jag gjort på länge idag. Jag hoppas att jag slipper vara med om en avlivning en gång till. Saga är nog det husdjur som betytt mest för mig, kanske för att hon var vår familjs första och enda hund, men mest för att vi hade henne i över 8 år och hon på något sätt blev som ett extra syskon. Lite mer än 13 år blev hon, vackra Saga... Det kommer kännas konstigt nästa gång jag hälsar på mina föräldrar och hon inte är där... Men det är så det är. Och det går inte att göra något åt det.

Ska på fest i kväll, eller har tänkt det. Är inte särskilt peppad men jag behöver något annat att tänka på och orkar inte bara sitta hemma. kanske blir det en vacker natt en då, vem vet....

onsdag 16 juni 2010

Skiftningar

Ännu en termin är slut. Jag lyckades få mitt första universitets-VG på en av mina delkurser i socialantropologi och det känns väldigt skönt. Nu är det sommarjobbs-tider, men något sorts lov de första veckorna, eftersom jag inte börjar jobba på allvar förrän i juli, nu har jag mest strödagar här och där och gick bredvid 4 dagar förra veckan. Jag hoppas att det kommer kännas bättre efter ett tag, kände mig ganska bortkommen de första dagarna, så mycket som jag borde komma i håg men inte minns angående rutiner etc, men det kommer nog tillbaka så småningom...
Fick ett vykort från M idag. Loppan har dött. Fina kanin, vila i frid. Vet hur ont det gör när ett djur som varit nära en länge dör... Vill inte ens tänka på hur det kommer kännas på fredag, när min familjs vackra hund Saga ska avlivas... Önskar innerligt att hon kunde få leva några år till, men det går inte. Vi kan inte se på när hon lider längre och hon är dessutom 13 år...
Livet skiftar ständigt. Även om det just nu känns som om livet har stannat upp lite. Jag hoppas att jag kommer kunna ha en fin sommar trots att jag inte har råd att åka på festivaler... Vill sluta vara så bitter. Jag har känt mig rätt orkeslös det senaste, men tror att det mest är för att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till saker och ting just nu. Vet inte riktigt vad jag ska göra, vad jag ska sträva efter.
Jag tänker i alla fall göra det bästa jag kan av mitt sommarjobb, åka ut till havet och bada, hänga ute hos P och C på landet, umgås så mycket jag kan med alla andra vänner och kanske kan jag förhoppningsvis komma i gång med skrivandet igen.