Sexualpolitisk aktivism och frökenvardag

Tiden har gått så fort. Det har hänt så mycket den senaste månaden att den känts som flera. Jag blev invald i RFSU Uppsalas styrelse i februari och sedan dess har jag hunnit med två styrelsemöten, ett möte med den sexualpolitiska aktivistgruppen och en hel del planerande och skrivande. Jag är den som är kommunikationsansvarig i styrelsen så jag försöker se till att aktuella händelser postas i sociala medier och ska fixa med medlemsutskicken och sådant. Det är väldigt kul, men mycket att lära sig nu i början. Trodde aldrig jag skulle erkänna det, men det är ytterst praktiskt att ha en smartphone, i alla fall nu när jag har mycket webbansvar och mejlkonversationer att sköta. 

De senaste två veckorna har jag arbetat som förskolelärare på en liten skola i Funbo strax utanför Uppsala. Det var skönt att börja där efter det senaste superstressiga vikariatet och jag trivs väldigt bra där. Spenderar hälften av min arbetstid utomhus, får pyssla och leka mycket med barnen och har flera trevliga kollegor att prata med. Jag ska vara där nästa vecka också, fram till torsdag då jag åker till Göteborg. Sen vet jag inte hur det blir, det beror på om den jag arbetar för blir sjukskriven eller ej. 

Ibland tänker jag att kanske borde ha blivit förskolelärare. Det är omväxlande och hyfsat kreativt, även om det också kan vara stressigt. Det beror ju helt på miljön, barngruppen och organisationen. Tror dock att jag skulle sakna någon form av akademisk stimulans om jag arbetade heltid i flera år i en förskoleklass. Men det är verkligen ett viktigt jobb. Grunden som förskolebarnen får tar de med sig upp i de vanliga skolklasserna och det handlar ju om mer än bokstäver. Värderingar, konflikthantering, att inkludera och att respektera sina klasskompisar oavsett olikheter. 

musikalisk pedagogik

Jag har haft fullt upp senaste veckan. Om dagarna har jag arbetat som vikarierande musiklärare på nya stordammen skolan och på kvällarna har jag försökt vila ut och samtidigt hinna öva inför scenskoleprovet. Dessutom kandiderar jag till RFSU:s styrelse i Uppsala! Årsmötet är på söndag och det känns både roligt och nervöst.

En lär sig otroligt mycket av att vara lärarvikarie. Att ha musik med barn och unga från årskurs 3-9 är både det roligaste och svåraste vikariat jag haft hittills. Det finns ett stort intresse för musik bland eleverna och jag hoppas verkligen att de hittar en fast musiklärare där snart för det skulle betyda mycket.

Jag har lyckats ganska bra än så länge och hoppas att låtarna jag valt ut till kommande veckan ska kännas peppande. 

Framtidens vindar blåser mot Uppsala

Nu är det bestämt. Vi vet fortfarande inte exakt vart vi ska flytta, men vi vet till vilken stad: Uppsala. Martin har fått jobb på universitetet där och vi flyttar upp den 1 augusti. 

Jag har fått sommarjobb på ett boende för autistiska ungdomar i Göteborg, vilket känns jättekul. Det pågår fram till 11 augusti, så ska bo hos Per och ev någon annan den sista veckan på jobbet. Jag hoppas att det kommer gå bra med flytten och att vara borta från lilla C. Har aldrig varit iväg mer än en och en halv dag från C innan, men Martin börjar som tur är inte jobba förrän senare i augusti.

Än så länge är mina planer för vad jag ska göra  Uppsala det närmsta året ganska lösa. Antagligen kommer jag att försöka engagera mig i RFSU där och skriva in mig som lärarvikarie. Kanske gör jag en sen anmälan till någon kurs på universitetet. Egentligen hade jag planerat att börja någon av de masterutbildningar jag sökt i Göteborg till hösten. Men de finns ju kvar nästa år och om jag kommer in nu gör jag det sen också. 

C ska börja på dagis. Det blir spännande att se hur det går. Eftersom C älskar att träffa nya människor kommer det förhoppningsvis gå bra.

Jag ser fram emot att bo i Uppsala, även om jag är lite nervös inför själva flytten. Det är så mycket som ska fixas. Vi måste hitta någon som kan hjälpa oss att köra flyttbilen och en av oss ska åka upp själv med Caspian på tåget. Sen blir det lite konstigt för mig eftersom jag bara kan stanna et kort tag innan jag ska åka ned för att jobba igen.

Det bästa med flytten är att jag kommer få möjlighet att träffa mina vänner som bor i Stockholm oftare. Och Martin har massvis av fina kompisar i Uppsala som jag ser fram emot att lära känna bättre.

Den hårt arbetande vardagens vackra kvällar

De senaste fyra veckorna har jag haft turen att vara lärarvikarie på samma skola. Jag har mestadels arbetat i en 3:a men även med en 4:e och 5:e klass. Tiden har bara rasat iväg. Trots att jag jobbat 8-17 vissa dagar har det oftast känts väldigt roligt att gå till jobbet och jag har lärt mig massor av att jobba i samma klass under en så pass lång tid. I vanliga fall innebär ju jobbet som vikarie att en får hoppa fram och tillbaka mellan olika skolor och dagis. 

Det negativa är att jag har haft mindre tid att spendera med Martin, lilla C och mina vänner. Men med lite pussel har jag lyckats träffa både Per, Anna P och min syster. Och dessutom träffade jag en hel drös med kompisar på 1 maj. Den frihetliga demonstrationen innehöll säkert till 80 % gamla bekanta och nära vänner.

Det fina med att jobba mycket är att kvällarna hemma blir väldigt mysiga. Jag uppskattar verkligen tiden med Martin mycket mer och det känns skönt att bara ligga i soffan istället för att vara rastlös.

Idag när jag var ledig fick jag dock en hel del tid med lilla C. Vi var ute i sandlådan och lekte för första gången. C iklädd sina förstora regnbyxor som jag lyckades vinna på tradera och sin fina rutiga jacka som jag hittade på en secondhand vid svingeln. Hen var väldigt glad över att få vara ute, särskilt som det fanns andra barn där. C lekte en stund med ett annat barn vars mamma jag är bekant med och det var fint att kunna göra något annat ute med C än att bara gå med vagnen.

Nu ska jag snart se på skräpfilm och äta varma mackor. Kram alla fina.

Rastlöshet och knäckebröd

Nu är det 2,5 veckor sedan jag slutade på mitt senaste jobb. Vikariepooljobb på förskolor i härlanda/örgryte är på gång, väntar bara på inloggningsuppgifter. Förhoppningsvis blir jag inringd nästa vecka eller kanske redan i morgon, det vore skönt. Vill verkligen börja jobba igen. Det är fint att vara hemma också men jag vill verkligen inte ha ett glapp i ekonomin igen. Det känns dock som att det kommer att ordna sig. Jag har har sökt två receptionist också och ytterligare två assistentjobb. Om någon som läser den här bloggen har några jobbtips får ni gärna höra av er!

Idag har det varit en ganska påfrestande dag för tålamodet. Lilla C är oftast rätt lugn och glad men idag har hen varit smågnällig och tjurig nästan hela dagen. Antagligen är det tänderna som spökar, det är fler på väg nu. C blev dock lugnare efter lite medicin och nu sover hen.

Martin gick iväg med C i vagnen ett par timmar på eftermiddagen och det var skönt att vara hemma själv för en gångs skull. Låg framför datorn och åt glass, kollade på "Bones" och virkade. :) Sedan bakade jag knäckebröd för första gången!

Hittade ett jättebra recept som var enkelt att följa. Det bestod mestadels av rågmjöl, vetemjöl och en fröblandning. Jag hade 1/3 del linfrön och 2/3 delar solrosfrön i. Knäckebröden blev väldigt goda! Lite sega, men mest knapriga och väldigt smakrika.

Nu ska jag mysa i soffan och kolla på lite power-konsument upplysning: Plus.

Puss!

Utmaningar

Helgen har varit väldigt jobbig. Känslostormar, irritation, oro. Tack vare pepp från fina människor omkring mig och en hel del slit känns det dock bättre nu. 

Jag svalde min stolthet och mailade chefen för assistentföretaget där jag fick jobb innan jul. Jag tackade ju som sagt nej till det jobbet, trots att det verkade väldigt bra och intressant, för att jag så gärna ville ha jobbet på EKHO. Nu i dagarna såg jag att en ny annons för samma assistentjobb låg ute igen, så jag mailade chefen, presenterade mig och förklarade situationen. Hon svarade att föräldern till brukaren fortfarande ville ha mig som assistent om jag ville, men att det blir fråga om en veckas provanställning först och sedan utvärdering innan jag vet om jag blir anställd på riktigt. 

Det känns dock hoppfullt och fint att föräldern vågade ge mig en andra chans. Jag ska verkligen göra mitt bästa, se det som en lärorik utmaning. Det är roligt att arbeta med människor, det är mest inom äldrevården som det kan bli väldigt deprimerande. Men det beror mest på att det är så många människor som jobbar i vårdyrken som inte borde göra det. Jag har ju faktiskt bara sökt assistentjobb som jag faktiskt vill ha. Jag gillar att jobba med barn och det är fint att få vara med och vara delaktig i hur en annan människa utvecklas. Hoppas verkligen det går vägen med det här jobbet nu. 

Jag och Martin började se "Life of Pi". Väldigt vacker film med en väldigt märklig handling för att vara storfilm. Uppiggande okonventionell. Får se hur den artar sig, vi såg bara klart halva, sen behövde M gå och lägga sig. Det har vart rätt många nätter med dålig sömn för hans del det senaste. Martin är så söt när han ser filmer med djur i. Han blir barnsligt förtjust och lever sig in i handlingen på ett så fint och empatiskt sätt. Gulle!

Längtar efter att ta upp mitt Gitarrspelande igen. När jag får lite mer pengar sa jag köpa nya bra strängar till min gitarr och be Saras Martin att stränga om den åt mig. Sen ska jag jamma med Maia. Jag och lilla C var över hos Maia i går. Maia spelade gitarr för oss och bjöd på bästa kaffet. Precis vad jag behövde just då. Det är skönt med bra vänner i närheten. 

Besvikelse

Jag fick inte jobbet. Kan ju lika gärna säga vilket det var, nu när jag är ute ur leken. Försökte bli anställd som verksamhetsutvecklare hos EKHO, Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer. 14 stycken sökte och jag var en av fyra personer som blev kallade på intervju. Även om jag inte fick tjänsten så innebär det ju i alla fall att jag skrev en bra ansökan... Tyvärr var någon bättre eller mer meriterad än mig.

Blev väldigt ledsen över beskedet men kände samtidigt att jag  alla fall försökte. Nu söker jag alla assistentjobb jag kan hitta som verkar passa mig. Har sökt 4 stycken bara idag och ska kontakta diverse vikarieförmedlingar för förskolor och kök på måndag. Förhoppningsvis ordnar det sig. Det känns bara väldigt surt just nu eftersom jag hade satsat så mycket på det här.

Angående biografbesöket i går. Django Unchained var precis lika bra som jag hoppats på. Ska skriva en längre analys av filmen och lägga upp här snarast men har inte riktigt ork till det i kväll. I kväll är det snarare slöläsning av ungdomsböcker, dillchips och På spåret via svt play som gäller. 

 

och nu kan jag bara vänta

Jag har väldigt svårt för det här med att gå och vänta på något som inte går att påverka. Det ligger hela tiden en molande känsla av oro uppblandad med upprymd förväntan och gnager under ytan. När telefonen ringer någon gång nästa vecka kommer mitt hjärta antagligen att stanna en sekund. Det är ett samtal som kan innebära antingen stormande glädje eller stor besvikelse. Just nu försöker jag ställa in mig på båda alternativen. Jag letar fortfarande aktivt efter andra jobb för att ha en plan B. men helst av allt vill jag bara att min förstahandsplan ska gå i lås. 

Drömmer på nätterna om ett eget kontor, utsikt och noggrann organisering. Postitlappar, mindmaps och telefonlistor. Inspirerande möten, peppande samtal och en känsla av att förändra något till det bättre. Att få vara med där det händer.

Men som sagt. Nu har jag gjort allt jag kan. Jag skrev en bra arbetsansökan, kom på intervju och gjorde mitt yttersta för att organisationen skulle förstå att jag verkligen vill och kan göra det här. 

Magen surrar, händerna skakar. Nervositet i varje por, men en god nervositet, som om det en då inte är omöjligt att det jag vill ska kunna slå in.

Vad räknas egentligen som en klassresa uppåt?

Vi lever i ett samhälle där klassklyftorna och skillnaden mellan välstånd och fattigdom blir allt större. Status, makt och pengar grupperar människor och fungerar som tydliga gränsdragare när det gäller att bestämma vilka som tillhör och vilka som är utanför.

Jag funderar kring klassbegreppen ganska ofta. Vilken klass tillhör egentligen jag nuförtiden? Vart kommer jag i från? Och vart är jag på väg?

Att tala om klass är svårt. Det finns mängder av gråzoner och vad som exempelvis ses som överklass i en krets, är "bara" övre medelklass i en annan. Klass är lika subjektivt som vilken annan definition som helst, men samtidigt inte. Klasskillnader och de konsekvenser som dessa får är högst verkliga och skapar ett samhälle där fattigdom och utanförskap i värsta fall leder till en spiral av våld, misär och uppgivenhet. I bästa fall leder utanförskapet till ilska och uppror och en vilja att förändra. 

Mina föräldrar har jobbat hårt inom olika service och omsorgsarbeten i hela sitt liv. Mamma började som tonåring arbeta extra i en chark för att sedan utbilda sig till vårdbiträde och undersköterska. Hon gick två år på den så kallade ”husmorslinjen” på gymnasiet, en linje som skulle kunna jämföras med en blandning av barn och fritid, livsmedelsprogrammet och vårdlinjen. Min pappa gick även han tvåårigt gymnasium, på en sorts samhällsliknande linje och trots att han egentligen drömde om att bli arkeolog eller sportjournalist, valde även han att läsa på vårdskolan där han träffade min mamma. 

De har haft skiftande jobb genom åren, men mestadels arbetat inom äldrevården och på sjukhus. Att vara undersköterska innebär att arbeta både tidiga morgnar, helger och kvällar och det är tungt såväl psykiskt som fysiskt. Trots 30 års erfarenhet av yrket är deras löner oerhört låga jämfört med många andra yrken som sliter betydligt mindre på kropp och själ. Min föräldrar trivs med sina yrkesval och är bra på att arbeta med människor. Men de får inte mycket för det.

Jag gick treårig estetiskt program på gymnasiet och var den första i min familj som tog en universitetsexamen. Vad säger då det som min eventuella klasstillhörighet och huruvida jag gjort en resa ”uppåt”? Jag har en arbetarklassbakgrund och har själv i perioder arbetat inom klassiska arbetaryrken som vård, barnomsorg och storkök. Samtidigt har jag valt att studera och ta examen i ett akademiskt ämne med en o(be)tydlig arbetsmarknad; socialantropologi. Ett ämne som visserligen har en bred ämneskunskap kring många samhällsområden men som ofta ses på med skepsis som en lite ”flummig” universitetsbunden sak att studera. 

Bourdieu talar om olika typer av kapital som vi använder oss av i samhället. Två av dessa kallar han ekonomiskt och kulturellt kapital. En skulle kunna säga att mitt kulturella kapital är ganska högt. Jag rör mig i kretsar där många sysslar med eller vet mycket om olika kulturella företeelser (här menar jag teater, konst etc, inte ett samhälles kultur) och uttryck. I denna värld känner jag mig hemma eftersom det oftast är ens kunskap som värdesätts och ger status, inte ens inkomst. 

Mitt ekonomiska kapital är å andra sidan relativt lågt. När mina föräldrar var i samma ålder som mig, 26 år, ägde de ett hus, en bil och hade båda två heltidsjobb. Visserligen hade de säkerligen höga amorteringar och låg inkomst i förhållande till arbetstid men de ägde en då både en fastighet och en bil, samt hade körkort. 

Jag bor i en andrahandslägenhet med min sambo och vår snart 5 månader gamla bebis. Jag lever på en föräldrapenning som är lägre än det CSN jag lånade som student varje månad. Min sambo avslutade nyligen en projektanställning och går nu på A-kassa för att inte sänka sin föräldrapenning med ströjobb, då han ska vara föräldraledig från januari. Ingen av oss har körkort, äger någon fastighet eller bil. 

Sammanfattningsvis skulle en kunna säga att jag hittills gjort en klassresa nedåt, rent ekonomiskt. Min utbildning kan (och kommer förhoppningsvis) att om några år ge mig ett hyfsat betalt jobb och en möjlighet till bättre boendesituation. Men just nu är det kapital jag besitter i allra högsta grad kulturellt och socialt.  

Jag drömmer fortfarande om att få vara med och förändra världen. För mig blev studierna ett sorts uppror mot dem som inte trodde att jag kunde bli något. Enligt marknaden är jag fortfarande inte värd särskilt mycket. Men för mig är mitt kulturella kapital värt något större än pengar: jag har hittat hem. Mitt utanförskap har långsamt raderats. 

tystnad och skeenden

Rummet är tyst. Musik, mina fingrar mot tangenterna, stearinljusens knastrande. Men det är en då tyst. Rummet andas tystnad.

Lilla C har äntligen somnat, vilar med spretande armar över kudden. M är på bio. Jag stannade hemma med dokumentärfilm, kaffe och tända ljus för att mota bort den apokalyptiskt grå himlen. Kroppen är trött och lite avslagen, så som den blir när en för första gången på mycket länge varit på en stor fest och dansat. Det var underbart att vara på fest i Tårtan men gud så trött jag blev. När klockan närmade sig ett var jag redan på väg hem. Dock väldigt nöjd med det som varit och kände mig inte det minsta tråkig.

Jag fick svar från en av de personalansvariga vid sjöfartsmuseet. Hon hade läst min spontanansökan och analysen av utställningen Stad längs vattnet. Hennes svar var positivt och hon verkade tycka att det jag skrev är intressant, men just nu finns det inga lediga tjänster. Min ansökan skulle sparas i alla fall. Kanske kan det dyka upp något senare. 

Annars kretsar mycket i min vardag kring att söka jobb nu. Har skickat in ganska många ansökningar nu och hoppas på svar. I övrigt går vardagarna sakta framåt i ett sorts lugnt och upprepande varande. Övar med kören varje eller varannan vecka, går och simmar, tar långa promenader med C och M. I onsdags so vi över hos Per alla tre.

Föräldraledighet är som en långsam ritual, fylld av olika övergångsfaser och skeenden som tillsammans lägger ett vacker pussel: skapandet av ett nytt liv, början på en helt ny sorts historia. Så mycket som sker för första gången; att vilja fånga varje ögonblick, att inse att vad som än händer så har jag det här. Att vad som än händer så har jag upplevt den här märkligt fantastiska och skrämmande känslan.

Sentimentala framtidsfunderingar

Lyssnar på Barbara Streisand och funderar över, inspirerad av senaste Glee avsnittet, vad jag egentligen ska göra med mitt liv. Flytta till Berlin med Martin och C om ett par år? Försöka få ett socialantropologiskt inriktat jobb? Våga söka scenskolan igen? Skriva manus för teater och film? Äntligen färdigställa min novellsamling?  Eller skaffa mig realistiska och lite tråkiga  drömmar som går att uppfylla?

Vissa dagar undrar jag om det är så farligt om jag inte riktigt når dit jag drömmer. Det är ju ok att ha ett "vanligt" jobb. Kanske som köksansvarig på ett café, ett bra café med trevliga människor, god mat och mysig stämning. Ibland tänker jag att det ju kan räcka så, bara jag har fina vänner runt mig och får vara med dem jag älskar mest. Det är ju inte så bara. 

Men ofta, ofta tänker jag "Du är ämnat för mer än det här, det var inte det här du ville när du var 18-19" . Jag menar inte att jag är missnöjd med att vara tillsammans med en fantastisk person och ha en underbar liten bebis. det jag menar är att jag vill att mitt liv ska innehålla mer än bara en familj, en trygghet. Jag behöver utmaningar, yrkesmässiga utmaningar.

Jag längtar så oerhört mycket efter den dag då jag går till ett jobb som jag verkligen vill ha, som jag jobbar på för att det är utvecklande, roligt och spännande, inte bara för att det betalar hyran. 

Vardag och framtidsdrömmar

Vardag igen efter resandet till Sundsvall och Uppsala/Stockholm. Det var fint att träffa alla däruppe i norr och att få mysa med gamla kollektivkompisar i sthlm, men det var minst lika fint att komma hem igen efter allt flängande av och an. C var jätteduktig under resandet och verkade oftast tycka att det var roligt att träffa nya människor. Mot slutet blev det dock lite för mycket och sista tågresan hem till Göteborg från Sthlm blev ganska skrikig.

De senaste nätterna har C börjat sova hela nätterna vilket är hemskt skönt. Efter att ha sovit max 4-5 timmar i rad, ofta inte mer än 2-3, de senaste månaderna, är det underbart att få sova 8 timmar i rad.

I måndags var på kvinnofolkhögskolan för mitt första rep med Göteborgs feministiska kör. Vi har köpt ersättning nu för att jag ska kunna vara borta mer än 3 timmar i rad ibland och det var otroligt skönt att kunna hänga med andra vuxna människor i flera timmar och sedan gå med Jossan och ta en öl på Kellys. C har ju det jättebra med Martin. Det enda han inte kan ge är ju mat och nu är det fixat via ersättningen. Har pumpat ut förut, men det tar sådan tid och om jag vill göra något annat än att pumpa ut mjölk med mina dagar så är det så värt att kunna blanda ihop mjölk när en behöver egen tid borta.

Har börjat fundera över hur jag ska göra med jobb, studier etc nästa termin när jag inte kommer vara föräldraledig längre. Försöker leta efter jobb som passar min utbildning och det finns en del, men många är tyvärr utomlands eller på annan ort än Göteborg i Sverige. Måste försöka skriva ihop några bra spontanansökningar och skicka iväg till olika myndigheter och föreningar. Det känns bara väldigt svårt just nu. Är van vid att söka jobb som inte alls har med det jag egentligen är intresserad av att göra. Jobb bara för att ha råd med hyran. Kanske blir det till slut ett sånt jobb som jag får acceptera nu i vår endå. Och det vore inte så tokigt att jobba i kök igen, så länge det är på ett ok ställe.

Hällsjömon, lyckliga besked och det Norrländska lugnet

Första blogginlägget från Hällsjömon, drygt 30 minuter utanför Sundsvall. Här är underbart. vackert, nära till egen brygga och bad, fin hund och katt, fina människor och vin+god mat. Har fiskat upp min första regnbågsforell ( förra veckan med M och M's pappa) och varit på den berömda syltan daltons. Har spelat LA Noir och lagat mat, gjort flädersaft, ätit på en restaurang vid Sveriges mittpunkt samt gått långa promenader och bara vilat i solen. En perfekt semester.

OCH! Martin ringde från sommarjobbet nyss och meddelade att han har fått jobbet som hiv/aids informatör/projektledare åt stadsmissionen i Göteborg! Min underbara älskling har fått fats jobb och kommer alltså att flytta ned till Gbg i slutet av Augusti.

Hurra, Hurra, Hurra!

Jag fick jobbet!

HURRA!

Jag fick jobbet som köksbiträde/pedagog på en montessoriförskola! Det känns så väldigt, väldigt bra. Två månaders provanställning först och sedan fast anställning. Nu kommer jag ha råd att resa och att plugga på distans utan att ta studielån. Tack gode gud!

Boys and the fog they create in my brain

Pratade med en viss M i telefon i går. Uppsalapojke med Genusmaster och nördintressen som synnerligen matchar mina egna. Hans röst gick rakt in. En norrländsk klang av värme och omtänksamhet, en röst som säger "Jag förstår". Jag vet inte om jag vågar det här.

Uppsala. Han bor i Uppsala. Jag letar sistaminutenbiljetter på SJ trots att min ekonomi=no money whatsoever. Lägger upp annonser på samakning.nu och hoppas att det är någon vänlig själ som ska till Uppsala nästa helg.

Det kanske dock är bra att jag inte har några pengar. Jag ska vänta in beskedet om förskolejobbet, vara med i barngruppen i morgon och ev jobba på torsdag. och sedan är det konfaläger i helgen.

Om du läser det här. Tack för att du tog dig tid att prata med mig. Det värmde. Jag är en rätt så rädd person egentligen. Jaktuggla på ytan, räddhare innuti. Det som liknar kärlek skrämmer mig. Vill du vara rädd om mig?

Nattlig väntan och drömmar av spindelväv

Sitter och väntar på att A och C ska komma tillbaka hem från sin dumstring. Jag hoppas att de har hittat någonting gott. Vill ha frukt och grönsaker, mat som jag kan laga av till middagen av.

I morgon kl 13 00 ska jag på arbetsintervju inför att ev. bli lärarvikarie i Göteborg. Björckan gav mig numret dit. Ska gå och kolla så att jag har alla papper klara om en stund.

Är inte så dyster längre. Leker med mina drömmar och har gjort flyers och en mail + blogg till mitt veganska hembageri som nog aldrig kommer att startas på riktigt, men det är fint att drömma om det. En dag så...

Jag ska nog gå och lägga mig hyfsat snart, ska bara kolla upp vart det är jag ska gå i morgon, så att jag inte går vilse och blir sen. Jag ska se proper ut, som en blivande skolfröken, men med en hipp toutch. :)

I morgon kommer Meyou's brev! Längtar, längtar.

resedrömmar, framtidsgrubbel och Zeppelindagar

Står i kassan på kafé Zeppelin och surfar runt lite. Drömmer om att spara ihop pengar och resa till någon varm och solig badort.. Bara sola och bada, dricka drinkar och se vacker natur. Tror inte att det är allt för omöjligt. Om jag lyckas spara 8000 eller så.

Det vore fint att bo ytterligare ett år eller två utomlands också. Helst i Skottland eller wales, eller kanske England igen och i sådana fall Brighton. Behöver spara ihop en hel del pengar innan dess i sådana fall. Och skaffa ett jobb eller gå någon utbildning där. helst vill jag hitta ett jobb. Men har jag bara pengar så att det räcker till tre månaders hyra så är det ju lugnt. Att resa dit är ju billigt.

Working girl

Jag har fått ett jobb! Sex morgnar i veckan ska jag dela ut morgontidningen i Mölndal, nära där jag bor, för VTD. Jag sökte jobbet i söndags, sen ringde de i måndags och så jobbade jag första gången i morse. Gick bredvid idag, och ska gå själv första gången i morgon. jag hoppas att det kommer gå bra att hitta, men det var ganska lätt. Ska ta det lugnt i början. Bättre att bli sen än att missa brevlådor. Det känns otroligt skönt. Har fått en 6 månaders anställning, vilket innebär att jag kommer få sista lönen i slutet av augusti ( en månads fördröjning av lönen), och jag behöver inte söka sommarjobb! Hurra, inget mera vårdjobb för mig. Dessutom kommer jag att kunna spara några tusen varje månad ( SKA verkligen göra det) Eftersom jag får c:a 3000 från snuspaneljobbet också.

Är lite trött och tung i huvudet, men annars mår jag bra. hade eg tänkt gå och träna, men det får nog bli lite senare i kväll i sådana fall. Fick ju träning på rundan. Hoppas på finare väder i morgon bara, det regnade och blåste jättemycket.

Ska jobba på Zeppelin i morgon också, men först kl 14, så jag hinner sova till 12 eller så. Det kommer inte att bli någon Berlin resa för min del. Seatwave att strulat till det och tappat bort mina biljetter. Jag ska ringa dem igen snart och höra om jag kan få ersättning för biljetterna. jag hoppas verkligen att jag kan få det, för det ser inte ut som om jag kan sälja biljetterna.

Nu ska jag bara slappa, ligga i soffan och se en film kanske, innan jag ska på jobbmöte vid halv fem. Ska åka hemifrån om knappt två timmar.

Ilska och sorg

Det känns som om allt för många människor är arga på mig just nu. Min bästa vän J beter sig konstigt. Vi glider längre och längre i från varandra. Hen anklagar mig för att ha sagt saker som jag inte sagt och vi ses nästan aldrig, förutom på kaféet. Dessutom har E missuppfattat mina intentioner helt. Hon anser att jag pikar henne, anklagat henne för att ha utnyttjat mina känslor. Det är inte heller sant, jag pratade om män i allmänhet och om S i synnerhet, och eg inte om utnyttjande utan att sex är en vanligare företeelse i mitt liv än kärlek. Varför förstår ingen vad jag säger? Ska det vara så väldigt svårt att inte ta åt sig ang fel saker?

Dessutom har jag inte fått svar på en enda jobbansökan. Jag kan inte ens få ett enda litet sketet postsorteringsjobb. Vet inte vad jag ska göra. Förhoppningsvis får jag pengarna från snustestningen samma månad jag jobbar och då klarar jag mig i mars också. Men då krävs det att jag inte åker till Berlin.

Men Berlin resan är nog redan sumpad för mig. Seatwave eller UPS verkar inte vara ett steg närmare att hitta mina P J harvey biljetter. Hoppas verkligen att jag kan få pengarna tillbaka eller någon annan typ av kompensation Ska sälja mina bussbiljetter i alla fall.

Det vore fint om S hade tid att ses någon dag. behöver en trygg famn att vila i. Någon som inte är arg på mig.

Älskare, vampyrer och det meningslöst svåra sökandet efter ett jobb.

Hängde med Mr S i förrgår kväll/natt. Det var fins som alltid. Vi såg på film, och hade det mysigt.
Igår kom Mr E över. Avancerade lekar ledde till sönderbiten hals, hehe. Kanske borde lugna ned mig lite. Men jag har som inte så mkt annat för mig. Borde verkligen gå och träna idag, innan jag åker hem till föräldrarna.

Mitt jobbsökande går inte så bra. Jag ska ringa vikariepoolen i Örgryte snart, får se om jag får något napp där.

Behöver verkligen pengar. Vet inte hur jag ska betala hyran och det är så fruktansvärt jobbigt att vara pank. men det ordnar sig nog på ett eller annat sätt.

Om någon av er som läser det här har ett jobb eller tips att erbjuda mig, hör av er!!!