Rycker upp rötterna som börjat växa igen. Allt det som rotat sig slits av och jag måste börja om från början. Varje stund en ny chans, eller en sammansvärjning, farsoter i huvudet. Hur jag måste vända och vrida på allt som händer, allt som inte händer, för att försöka hitta någon mening. Är det det jag vill, dina händer som får mig att glömma, eller händer som får mig att minnas. Allt sammanblandat.´Jag blundar, sätter på Aretha Franklin, Amy Winehouse, alla med en röst som går rakt in, på hög volym. Hoppas att musiken ska svepa med mig, ge mina tankar en klarare skärpa, en skarpare riktning.
Dina händer får mig att vara lycklig så länge beröringen varar, men efteråt lämnas jag med eftersmaken; betydelselöshetens lösryckta sinnestillstånd. Jag vill inte ha dig på något annat sätt. Men jag önskar mig känslor som stannar, som inte är lika flyktiga och oregelbundna.
Kanske är jag i behov av jordbävningar. Kanske är allt för stillastående. Gråskalan behöver förändras till en tydligare färgskala. och endå; det eviga behovet av trygghet.
Dina händer får mig att vara lycklig så länge beröringen varar, men efteråt lämnas jag med eftersmaken; betydelselöshetens lösryckta sinnestillstånd. Jag vill inte ha dig på något annat sätt. Men jag önskar mig känslor som stannar, som inte är lika flyktiga och oregelbundna.
Kanske är jag i behov av jordbävningar. Kanske är allt för stillastående. Gråskalan behöver förändras till en tydligare färgskala. och endå; det eviga behovet av trygghet.