Slumpvis återupptäckta ord av stor skönhet A-F

A
avart
anbelangar
asterix
anemisk
antites
anakron
andäktig

B
balansgång
balustrad
bombastisk
bihang
bejaka
bylsig
bankett

C
cistern
cysta
chevaleresk
charm
celluloid
collier
cis

D
damask
dur
dental
demagogi
damm
densitet
dualism

E
eufori
enigma
enervera
eskapism
ess
elakartad
emballage

F
filantrop
fläder
fantast
fillial
fumla
fax
fjäderfä

min prestationsångestlösa blogg

Den här bloggen är som att komma hem. När jag skriver på andra ställen känner jag mig alltid något pressad. "Skriv något intressant nu, något som människor faktiskt vill läsa". Den typen av press kan visserligen vara bra för att få upp kvaliteten i texten och för att anstränga sig mer innan en väljer vilket ämne som ska tas upp. Ibland är det dock skönt att bara kunna skriva för ordens skull och totalt strunta i relevans eller tema. 

Sitter i vår nya lägenhet i Uppsala. Hela helgen har jag varit här, men i morgon eftermiddag tar jag tåget tillbaka till Göteborg igen. Lever i någon form exil den här månaden eftersom jag fortfarande har mitt sommarjobb kvar i Göteborg hela augusti. När jag är ledig 3 dagar i rad tar jag tåget hit. 

Det är snart två veckor sedan vi packade in allt i lastbilen och flyttade hit. Martin har varit ensamförälder med C under de dagar/veckor jag jobbar och även om det är jobbigt så har det gått bra. C verkar trivas fint på förskolan och det ska bli spännande att se hur det är där. Ska dit i morgon bitti en sväng med Martin och C, men bara stanna någon timme. Vill ju inte vara ifrån C mer än nödvändigt när jag redan är det så mycket. 

Det börjar bli väldigt mysigt här. Tavlor och småsaker som gör att det känns hemma har börjat hitta sina platser och alla våra böcker har hittat hem i bokhyllorna. Den här lägenheten är väldigt mycket bättre planerad än den förra och det var skönt att flytta in någonstans där det mesta var helt och rent. Det är verkligen största fördelen med at bo i 1:a hand. 

Snart kommer Martins mamma på besök och ska stanna några dagar. Skönt för honom och fint att få träffa henne en stund innan jag far. Förhoppningsvis blir det Sundsvall och Stöde i slutet av september för oss. saknar skog och landsbygd och norrlandskänslan. vet dock inte om jag skulle fixa att bo där i längden. Jag gillar städer med universitet och stort kulturutbud. Fast å andra sidan så finns det ju kultur överallt, bara en letar...

Barnfria städdagar i hettan

Jag ber om ursäkt för att jag försummat min fina gamla blogg. Det är så mycket som händer nu och när jag väl hinner skriva så blir det oftast på eken.

Idag och fram till i morgon eftermiddag är lilla C hos sin mormor och morfar. Under den tiden ska vi försöka städa köket och badrummen, packa ned i princip alla böcker, kläder och husgeråd och vi inte kommer att behöva den närmsta veckan. Det känns som ett väldigt stort projekt just nu, men tror att det kommer gå fort när vi väl börjar. Vi har redan fyllt flera kartonger med leksaker, böcker, cd-skivor och filmer.

Om någon känner för att dyka upp på onsdag eftermiddag 31 juli eller tidigt på morgonen 1 augusti och hjälpa till med att bära eller leka med C, så är det bara att säga till. Eller om ni befinner er i Uppsala, kom och hjälp oss flytta in vettja! Kl 15 ska lastbilen förhoppningsvis vara på djäknergatan.

Det är väldigt kvavt och varm ute. Sitter halvnaken i soffan för att svalka mig och funderar på om det fungerar att flyttstäda naken. Grannarna på andra sidan skulle säkert bli glada.

Nu ska jag pusta ut lite innan städningen startar. Kram på er.

Framtidens vindar blåser mot Uppsala

Nu är det bestämt. Vi vet fortfarande inte exakt vart vi ska flytta, men vi vet till vilken stad: Uppsala. Martin har fått jobb på universitetet där och vi flyttar upp den 1 augusti. 

Jag har fått sommarjobb på ett boende för autistiska ungdomar i Göteborg, vilket känns jättekul. Det pågår fram till 11 augusti, så ska bo hos Per och ev någon annan den sista veckan på jobbet. Jag hoppas att det kommer gå bra med flytten och att vara borta från lilla C. Har aldrig varit iväg mer än en och en halv dag från C innan, men Martin börjar som tur är inte jobba förrän senare i augusti.

Än så länge är mina planer för vad jag ska göra  Uppsala det närmsta året ganska lösa. Antagligen kommer jag att försöka engagera mig i RFSU där och skriva in mig som lärarvikarie. Kanske gör jag en sen anmälan till någon kurs på universitetet. Egentligen hade jag planerat att börja någon av de masterutbildningar jag sökt i Göteborg till hösten. Men de finns ju kvar nästa år och om jag kommer in nu gör jag det sen också. 

C ska börja på dagis. Det blir spännande att se hur det går. Eftersom C älskar att träffa nya människor kommer det förhoppningsvis gå bra.

Jag ser fram emot att bo i Uppsala, även om jag är lite nervös inför själva flytten. Det är så mycket som ska fixas. Vi måste hitta någon som kan hjälpa oss att köra flyttbilen och en av oss ska åka upp själv med Caspian på tåget. Sen blir det lite konstigt för mig eftersom jag bara kan stanna et kort tag innan jag ska åka ned för att jobba igen.

Det bästa med flytten är att jag kommer få möjlighet att träffa mina vänner som bor i Stockholm oftare. Och Martin har massvis av fina kompisar i Uppsala som jag ser fram emot att lära känna bättre.

Besvikelse

Jag fick inte jobbet. Kan ju lika gärna säga vilket det var, nu när jag är ute ur leken. Försökte bli anställd som verksamhetsutvecklare hos EKHO, Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer. 14 stycken sökte och jag var en av fyra personer som blev kallade på intervju. Även om jag inte fick tjänsten så innebär det ju i alla fall att jag skrev en bra ansökan... Tyvärr var någon bättre eller mer meriterad än mig.

Blev väldigt ledsen över beskedet men kände samtidigt att jag  alla fall försökte. Nu söker jag alla assistentjobb jag kan hitta som verkar passa mig. Har sökt 4 stycken bara idag och ska kontakta diverse vikarieförmedlingar för förskolor och kök på måndag. Förhoppningsvis ordnar det sig. Det känns bara väldigt surt just nu eftersom jag hade satsat så mycket på det här.

Angående biografbesöket i går. Django Unchained var precis lika bra som jag hoppats på. Ska skriva en längre analys av filmen och lägga upp här snarast men har inte riktigt ork till det i kväll. I kväll är det snarare slöläsning av ungdomsböcker, dillchips och På spåret via svt play som gäller. 

 

Det tröstlösa sökandets sinnesstämning

Vacker rubrik till den uttröttande sysselsättning som kallas arbetssökande. Lade ned massor av tid och energi på att skriva det perfekta brevet till en ansökan som butikssäljare på topshop. När jag så går dit med min ansökan, en vecka innan sista ansökningsdagen, uppklädd och stylad och leende, är tjänsten redan tillsatt. Ibland känns det så oerhört meningslöst att lägga ned sin själ i saker och ting när det inte ger resultat. Har sökt massvis av jobb nu och hittills inte fått ett enda positivt besked. Ska försöka ringa runt till några av de ställen jag ansökt till och höra hur det går med "antagningsprocessen".

Känner mig gnällig idag och har ett behov av att skriva av mig. Ibland känns det lättare bara en får vädra alla de saker som känns motiga. (Nu har C äntligen somnat och jag kan skriva fritt ett tag.) 

1. Min dator har gått sönder. Vet inte om det är själva hårdvaran, eller om det bara är skärmen. Likväl är det jävligt surt då jag bara haft den i 1,5 år och inte har överdrivet mycket pengar till att laga den. 

2. Queen-kör projektet till world aids day på röhska gick åt helvete eftersom folk ställde in i sista minuten, alternativt missuppfattade tider, alternativt var för bakfulla för att repa. etc etc etc. Ja, jag är sur, för jag hade verkligen sett fram emot det här.

3. Jag blev inte "utvald" till modevisningen på världskulturmuseet i april. 

4. Mitt skrivande går skitdåligt eftersom min hjärna tycks vara konstruerad av tusentals små små lerklumpar nuförtiden. Lera som det inte går att bygga särskilt mycket av. (Jag vet. Det är en skitdålig liknelse. kan inte ens skriva liknelser) Så fort en bra idé tycks anlända, försvinner den lika snabbt igen eftersom jag blir avbruten av C, alternativt att jag väntar på att få låna Ms dator eller så är jag för trött för att lyckas få ned tankarna på papper med en vanlig penna innan de försvunnit igen. 

5. Vi är inte ens i närheten av ett första hands kontrakt

Ja. Jag har i-landsproblem. Nej, det är inte synd om mig. men jag skiter i det. Jag önskar bara att livet kunde flyta på lite. Det är absolut ingens fel. Visst, är trött pga att jag har en småunge, men bristen på jobbsvar, sinnesstämning och folk som sviker projekt  och uteblivna bostadserbjudanden går liksom inte att skylla på sömnbrist pga bebis. 

Det finns i alla fall ett till jobb som jag verkligen verkligen vill ha och som jag ska söka. Men vågar inte skriva vilket det är här. För skrockfull och inbillar mig att den chansen kommer att försvinna så fort jag klär drömmen med nedskrivna ord.

tystnad och skeenden

Rummet är tyst. Musik, mina fingrar mot tangenterna, stearinljusens knastrande. Men det är en då tyst. Rummet andas tystnad.

Lilla C har äntligen somnat, vilar med spretande armar över kudden. M är på bio. Jag stannade hemma med dokumentärfilm, kaffe och tända ljus för att mota bort den apokalyptiskt grå himlen. Kroppen är trött och lite avslagen, så som den blir när en för första gången på mycket länge varit på en stor fest och dansat. Det var underbart att vara på fest i Tårtan men gud så trött jag blev. När klockan närmade sig ett var jag redan på väg hem. Dock väldigt nöjd med det som varit och kände mig inte det minsta tråkig.

Jag fick svar från en av de personalansvariga vid sjöfartsmuseet. Hon hade läst min spontanansökan och analysen av utställningen Stad längs vattnet. Hennes svar var positivt och hon verkade tycka att det jag skrev är intressant, men just nu finns det inga lediga tjänster. Min ansökan skulle sparas i alla fall. Kanske kan det dyka upp något senare. 

Annars kretsar mycket i min vardag kring att söka jobb nu. Har skickat in ganska många ansökningar nu och hoppas på svar. I övrigt går vardagarna sakta framåt i ett sorts lugnt och upprepande varande. Övar med kören varje eller varannan vecka, går och simmar, tar långa promenader med C och M. I onsdags so vi över hos Per alla tre.

Föräldraledighet är som en långsam ritual, fylld av olika övergångsfaser och skeenden som tillsammans lägger ett vacker pussel: skapandet av ett nytt liv, början på en helt ny sorts historia. Så mycket som sker för första gången; att vilja fånga varje ögonblick, att inse att vad som än händer så har jag det här. Att vad som än händer så har jag upplevt den här märkligt fantastiska och skrämmande känslan.

Gryningens soundtrack

Att gå upp i grå gryning och nästan känna en sorts julaftonskänsla i magen. Regnet som piskar mot rutan och plåttaket, det väckte mig men bildar nu en sorts fond av mysig stämning till det svagt upplysta rummen.

C har fått morgonmat och jag tuggar långsamt i mig ett äpple i väntan på att det ska bli tillräckligt mycket morgon för att jag eller M ska orka göra frukost. Nyheterna på i bakgrunden men vill inte ha världen så nära inpå än. Stänger av och lyssnar istället på "Rough Trade Counter Culture 2008". En samlingsskiva med fina indieartister skickade till mig från Per över spotify. Lugn musik att starta dagen med, skruva upp min kropps urverk. Kan särskilt rekommendera Department of Eagels med låten Classical records och The north wind blew south med Headless Heroes.

Grå skyar och tystnad

"Oh laura you'r more than a superstar" sjunger Natasha Kahn aka Bat for lashes på nya singeln "Laura". Längtar efter att höra hela skivan men det är än så länge bara ett par singlar som ligger ute på spotify. Funderar på att beställa den på LP. Hennes musik gör sig bra på riktig skiva. Dramatisk, välkomponerad och med en röst som klarar av att vara både spröd och kraftfylld. Det känns fint att Bat for lashes äntligen är tillbaka med ny skiva efter flera års tystnad...

Himlen är grå, grå, grå. Luften står stilla. Orden som skrivs väl utvalda, kortare meningar nu för att hinna med innan bebin vaknar. Dricker halvljummet, uppvärmt kaffe med gammaldags mjölk. Det vilar ett vemod över rummet, men ett som gränsar till den största glädje. Påminnelse om hur skört livet är och hur vackert det är att bara få sitta här, lyssna på musik, höra en annan människas andetag medan fingrarna söker orden och låter handlingen fortgå över skärmytan. 

Snart kommer M hem med vännen K. Först ska jag mysa ned mig i soffan, läsa Vägen av Cormac Mccarthy. Sedan vin och ny bekantskap förhoppningsvis fina samtal om konst, litteratur och kärlek. 

I morgon blir det bokmässan. Ska vara volontär och stå i RFSU:s monter och informera. Kom förbi vettja, om ni råkar vara där.

Vardag och framtidsdrömmar

Vardag igen efter resandet till Sundsvall och Uppsala/Stockholm. Det var fint att träffa alla däruppe i norr och att få mysa med gamla kollektivkompisar i sthlm, men det var minst lika fint att komma hem igen efter allt flängande av och an. C var jätteduktig under resandet och verkade oftast tycka att det var roligt att träffa nya människor. Mot slutet blev det dock lite för mycket och sista tågresan hem till Göteborg från Sthlm blev ganska skrikig.

De senaste nätterna har C börjat sova hela nätterna vilket är hemskt skönt. Efter att ha sovit max 4-5 timmar i rad, ofta inte mer än 2-3, de senaste månaderna, är det underbart att få sova 8 timmar i rad.

I måndags var på kvinnofolkhögskolan för mitt första rep med Göteborgs feministiska kör. Vi har köpt ersättning nu för att jag ska kunna vara borta mer än 3 timmar i rad ibland och det var otroligt skönt att kunna hänga med andra vuxna människor i flera timmar och sedan gå med Jossan och ta en öl på Kellys. C har ju det jättebra med Martin. Det enda han inte kan ge är ju mat och nu är det fixat via ersättningen. Har pumpat ut förut, men det tar sådan tid och om jag vill göra något annat än att pumpa ut mjölk med mina dagar så är det så värt att kunna blanda ihop mjölk när en behöver egen tid borta.

Har börjat fundera över hur jag ska göra med jobb, studier etc nästa termin när jag inte kommer vara föräldraledig längre. Försöker leta efter jobb som passar min utbildning och det finns en del, men många är tyvärr utomlands eller på annan ort än Göteborg i Sverige. Måste försöka skriva ihop några bra spontanansökningar och skicka iväg till olika myndigheter och föreningar. Det känns bara väldigt svårt just nu. Är van vid att söka jobb som inte alls har med det jag egentligen är intresserad av att göra. Jobb bara för att ha råd med hyran. Kanske blir det till slut ett sånt jobb som jag får acceptera nu i vår endå. Och det vore inte så tokigt att jobba i kök igen, så länge det är på ett ok ställe.

Det som är, det som var, det som blir.

Sitter i köket och äter frukost. Rostat bröd med solrosfrön: grovt mot gommen, sötat med marmelad. I Fönstren paprikaplantor med nästan genomskinliga blad. De tjocka frukterna har sugit ur kloroformen, parasiter i överlevnad: gröngula vackra.

Lyssnar på sommar i p1 med Daniel Espinosa. Lilla C är nybytt; sitter och gnäller i sin babysitter, tycker att min uppmärksamhet är för låg när jag skriver. Tar upp C, ammar medan jag skriver med vänster hand, det går långsamt. 

Läste en artikel kring huruvida det är ok att blogga om, "lämna ut" sitt barn i texterna en skriver på nätet. Det argumenteras kring att det skulle vara orättvist att skriva om någon, visa bilder på någon som inte kan föra sin talan. Om hur svårt det är att radera det en skrivit på internet. (Att det är kvar för ALLTID). Jag förstår delvis vad som avses och jag tycker att det ofta är onödigt att skriva för detaljerat om någon annan än en själv när det gäller privata saker. Men samtidigt, det här med att en text alltid finns kvar på ett eller annat sätt, vad är det vi är rädda för? Att den vi skrivit om skall få läsa texten och att vi då måste försvara, stå för det vi skrev trots att vi kanske ångrar oss? 

Jag tänker fortsätta nämna människor i min närhet på den här bloggen, men börja använda mig av enbart första bokstaven i dess namn. Den som känner till mig och det liv som är mitt, kommer en då veta vem eller vilka jag skriver om. och jag står för allt jag skriver, även då en del av mina blogginlägg skrivits i vredesmod eller stor passion. Idag kanske jag inte håller med om en del av de åsikter eller tankar som uttalats i äldre inlägg, men det är likväl fortfarande jag som skrivit dem. Det viktiga är att se att människor utvecklas. För att kunna vara i nuet, hitta den person en är, måste vi omfamna dem vi var, se alla nyanser, acceptera det förflutna: inte fördöma. Och om nödvändigt, förklara. 

Mota bort perfektionismens förhatlighet

Har inte skrivit så mkt här den senaste tiden. Har helt enkelt inte hunnit, eller tiden har väl funnits då och då men när den väl har gjort det har jag varit för trött eller för tanksprid för att allas kunna formulera något läsbart.

Dagarna går sakta framåt. Vissa dagar är helt underbara, andra dagar vill jag bara sluta vara förälder och rymma hemifrån. Så fort jag lugnat ned mig igen inser jag dock att det jag helst av allt vill är att vara med Martin och Caspian, bara inte hela tiden. Det jag vill mest av allt är att spendera tid med många olika människor och det gör jag ju också, även om de stunder jag tillbringar hemma blir lite längre och fler än förut. Har dock insett att jag måste försöka acceptera att det får vara så de här första månaderna med C. Tror att det är viktigt för mig att försöka lära mig att ta det lugnt och inte försöka hinna med tusen saker samtidigt. Det är så lätt att glömma sig själv mitt i alltihopa. Och det är så lätt att glömma bort vad som är viktigt, exempelvis att jag är tokkär i Martin och att jag har massvis av fina vänner som jag älskar över allt annat. Det är sådant som är lätt att glömma mitt i natten när en är trött och sur och jag tror att jag är världens sämsta person för att jag inte kan trösta en bebis som skriker trots att den fått allt den behöver. I sådana stunder kan jag bli väldigt elak. Säger saker till Martin som jag absolut inte menar och ångrar mig men fortsätter likt förbannat igen så fort jag blir irriterad eller trött. Som tur är inser vi båda två att det som händer när en är trött inte är ens riktiga jag. dagen efter är allt fint igen och natten känns långt borta. Vet dock att jag borde tänka efter lite mer innan jag säger dumma saker, nedvärderar mig själv genom att göra så. jag är inte perfekt, men jag är fanimej inte dålig, jag är faktiskt väldigt bra. Sådeså. Att försöka vara perfekt ärr det sämsta en kan göra, för det är att sträva efter något som inte ens existerar, det omöjliga.

Blött

Vädret är minst sagt genomblött. Jag, Martin och Caspian har spenderat de senaste två dagarna inomhus. Fast i tisdags var vi i Tårtan och hälsade på och i går hade vi besök av först Camilla och hunden Korven på förmiddagen och sedan kom Charlie, Hilda och Renée på eftermiddagen. Jag blev ganska trött av att umgås så intensivt, men samtidigt så kändes det väldigt fint, har saknat mina gamla tårtsambos och Camilla är en fin ny vän som jag gärna vill fortsätta lära känna bättre. Nu ska jag lägga mig ned i soffan lite grann, ta igen mig innan nästa amning. 

Otåligheten och kärleken

Idag var beräknat födelsedatum för "Pip". Är otålig och vill att förlossningen ska starta, eller att jag i alla fall ska få värkar. Det känns som om det kommer dröja ett bra tag, men jag hoppas att jag har fel. Alla förlossningar är ju olika och jag antar att det här med när det startar är olika med. De flesta verkar ju gå över tiden, jag hoppas bara att jag slipper gå över två veckor...

Mår dock väldigt bra och är inte så trött som jag varit för ett tag sedan.  I går var jag och Martin hemma hos Agnes, Klara och Hilda som också bor i biskopsgården, bara 5 minuters promenad ned för backen. Det är mysigt att ha flera av mina fd sambos från Tårtan så nära. De hade ordnat en sommarfest och jag orkade  t o m dansa en hel del innan jag blev trött och jag och Martin vandrade hemåt. Det kändes hemskt fint att få chans att träffa så många fina vänner på en och samma gång, eftersom jag inte riktigt orkat åka runt till flera olika platser de senaste tiden. Det var också väldigt skönt att få prata om andra saker än förlossning och graviditet. Känner att jag tänkt och pratat om det nästan för mycket det senaste. Det var roligt att bara dansa, skratta, lyssna på bra musik, debattera, skämta och vara en i en större grupp av människor, varav jag känt många av dem  i flera år.  

Jag har varit lite irriterad på Martin idag, men egentligen mer på mig själv, på min otålighet. Han är hemskt fin och får mig oftast att tänka på annat än mitt eget grubbel, men blir så rätt rastlös av att vara så ostimulerad och hemma större delen av dagarna. Ska försöka komma på fler bra saker att göra i väntan, eller snarare för att glömma att jag väntar. Det har dock vart väldigt skönt att kunna umgås ordentligt med Martin den här helgen, första helgen på länge som han inte skrivit på uppsatsen, då den är klar nu. Vet att han är lika otålig som jag på att förlossningen ska starta, men ingen av oss kan ju egentligen påverka något. 

Det känns skitbra att vi verkligen gjort så mycket tillsammans under hela graviditeten. Han har läst på lika mycket som jag och visar verkligen hur mycket han bryr sig om mig och vårt kommande barn. jag litar till 100 % på att han kommer att finnas där och vet vad som ska göras under förlossningen om jag skulle få för ont, balla ur eller bli för ledsen för att kunna prata med barnmorskorna. Det känns fantastiskt att få uppleva det här; att bli älskad så här mycket och att jag är så säker på att jag vill leva med Martin. Dessutom känner jag mig fortfarande som mig själv. Jag var rädd att förlora mig själv genom att bli förälder och ännu vet jag inte hur det kommer gå. Men jag är rätt så säker på att Martin kommer att påminna mig på vägen om jag tappar bort mig. Han är så mån om att jag ska göra det jag vill med mitt liv och har stöttat mig i allt. Och jag tror att jag kan göra allt jag vill!

slutet av sommaren och behov av förändring

Sommaren är snart slut. Jag har fem dagar kvar att jobba, om jag inte hoppar in extra, och den 1:e september börjar jag på universitetet igen. Snart ett år har jag varit tillbaka i Sverige och lika länge har jag bott i Tårtan. Verkligheten står lite stilla just nu. Jag har framtidspanik. Tankarna vill inte riktigt foga sig och mycket känns ganska förvirrat. Jag är i stort behov av en sorts livsplan. Åtminstone några pusselbitar att foga samman till början av en helhet. Kanske grubblar jag för mycket. Har en tendens att vilja ha en plan så mycket att den inte ens existerar. Det är fortfarande tid kvar. Än är det inte för sent. Men det känns som att jag måste bestämma mig snart. Beslut beslut beslut. Ambivalens, ambivalens, ambivalens. Ett vackert ord med en tvivelaktig innebörd.

Jag vill inte att mina föräldrar ska se mig som en misslyckad, hopplös varelse oförmögen att göra något av livet. Men framför allt så vill jag inte se mig själv på det sättet. Vill gripa tag i drömmarna igen, hitta dem, de som nu känns långt borta.

Trötthet

Är fruktansvärt trött. Har haft två långa och väldigt varma dagar på jobbet och vill egentligen helst bara sova. I morgon är jag ledig i alla fall. Jag fick första antagningsbeskedet om kurserna jag sökt i höst här om dagen och kom in på metod krusen och examensarbetet (C- uppsatsen), eller jag kom in på den förstnämnda och om jag klarar den kan jag skriva uppsatsen. Vet inte riktigt om jag är redo för det än egentligen, men jag hoppas det. Vill skriva om något som känns intressant och relevant, något som ger mening både för mig själv och för dem som ev kommer läsa den. Har fortfarande inte direkt kommit på något specifikt ämne... Men jag tror att jag kommer att hitta på något att skriva om till hösten, metodkursen ska vara bra...