Stilla

Elementen vill inte riktigt fungera. Tänder värmeljus för att känna mig varmare och väntar på att färgen som jag lagt i håret ska fästa och mörkna. På P3 går det en dokumentär om människor som tror på UFO:n. Det råder en stillhet i huset. Kan inte riktigt bestämma mig för om det är en behaglig sådan eller om den gör mig mer overksam. Kanske borde jag ha åkt iväg till konstmusikspelningen på café zeppelin. Fast det är fortfarande inte för sent antar jag. Tror inte att dom börjar spela förrän kl 20. Men det känns lite segt att åka in till stan igen.

Gahh. Huvudet står stilla. Kan inte riktigt formulera det jag vill.

Dagar och nätter och dagar....

Dagarna blandas med nätterna, går allt snabbare. Mörker ute, regn som smattrar mot fönsterrutan. Hemtrevnad och prestationsångest på en och samma gång. En längtan efter att något ( eller någon) ska uppfylla bröstet med en känsla av hopp och tillit. En längtan efter kärlek. Men också lyckan i att följa med en vän till stallet och känna värmen av en len hästmule, dra in frisk höstluft och låta musklerna koncentrera sig på det som leder bort overksamma tankar. Ljusglimtar att tänka på. För de finns där. Det är det vackra som hjärtat ska koncentrera sig på, inte det som ännu inte genomförts eller som känns omöjligt; spegelbilden som vränger sig i butikerna i jämförelse med de andra vackra, rätt utformade människorna, studierna som inte riktigt vill gå i fas. Kanske är det bara en tillfällig svacka.

Läser böcker på löpande band under de långsamma timmarna. Slukar orden, låter dem täcka allt och svepa med mig. Låter skratten från mina kollektivsambos värma mig och kryper nära i soffan under höstkvällars obligatoriska skräcksfilmsvisningar. Ser fram emot nya perspektiv och tänker att vad som helst faktiskt kan vara möjligt. Om jag bara vågar. om jag bara kan låta bli att vara så rädd.

Toner av nuet

Det är höst igen. Nästa vecka måste jag ta tag i mina studier. Sätta mig ned, tvinga mig själv att läsa igenom allt jag neglegerat för att det har känts tungt och orelevant. Förhoppningsvis får jag gjort lite redan i kväll. Har flytt ut till mina föräldrar tillfälligt, över dagen och fick med mig ett av mina kompendier i alla fall. Lyssnar på brittisk mycket dialektal musik via spotify, försöker peppa mig själv, nå bortom tröttheten. Ser mig själv i spegeln och ser en sliten och trött männsiska som behöver hitta någon sorts livsrythm som kan fungera bättre, meningsfullhet och skönhet.

Valvaka i kväll. Jag vill helst inte tänka på hur det kommer gå. Men jag försöker att inte ta ut någon förlust i förväg och hoppas fortfarande att det kan vända, att vi slipper alliansen och att människor tar sitt förnuft till fånga och inser hur otroligt dumt det är att lägga sin röst på SD.