För er som vill läsa något absurt och välskrivet med mycket svarthumor kan jag starkt rekommendera att ni läser pjäsen Nattorienterarna i helgen. Den är skriven av Kristina Lugn och hade premiär på Teater brunnsgatan 4 i Stockholm 1998.
Jag vet inte hur många av er som regelbundet läser dramatik, men låt er inte skrämmas av genren som sådan. Att läsa ett manus är ungefär som att se på film, men mycket bättre eftersom det är du själv som får regissera.
Precis som med många av Kristina Lugns texter kretsar handlingen kring vardagens absurditet och replikskiftet mellan Bricken och Vera växlar mellan drömsk förvirring och rättfram ironi. De talar lika mycket till sig själva som med varandra och vissa delar av texten får mig att skratta högt.
Lika ofta sätter jag skrattet i halsen. Det är det som är det fantastiska med Kristina Lugn. Hon vågar tala om döden samtidigt som hon dansar träskodans över det nedsmutsade köksgolvet.
"Skulle du inte bli besviken på mig om jag först lovade dig att vara din vän och att du får ringa till mig precis när du vill och komma till mig precis när som helst och prata med mig om precis vad du vill. Och så plötsligt en dag faller jag död ned och svarar inte ens på tilltal och skiter fullständigt i dig. Skulle du inte tycka att jag liksom svek dig då?"
( Sid 14, Nattorienterarna, K Lugn, Bakhåll förlag 1999)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar