Att skriva utan punkt låta allt flöda fritt så som det egentligen ska göra går det egentligen att skriva ett helt bloginlägg utan att andas jag vet inte lika lite som jag vet om jag vågar publicera något som jag inte ens läst igenom kontrollbehoven är närvarande som alltid med är alltid mindre närvarande när jag är med vackra fröken I.
Läste ä
ndå igenom det som skrevs, som om livet alltid måste stanna upp med ett , en . Grammatiken
i vägen, alla regler som hindrar livet,texten, att fortgå, alla textmassiv som rinner genom tankarna, de som aldrig skrivs ned då papper och pennor är frånvarande, alla melodier som flödar men aldrig får sin rätta form.
Plötsligt är känslan av lugn närvarande, om nu det fridfulla är något som kan anlända hastigt. Nu, just nu, vill jag vara, bara vara, precis där jag är.
Osammanhängande text men orkar inte strukturera längre, jag har strukturerat, analyserat, varit frustrerad
sedan jag lärde mig vad människor egentligen kan vara, hur världen beter sig, hur vi tillåter oss att behandla varandra. Vill vandra bortom
cynismen nu, hitta den balans som gör att livet fortsätter att vara vackert.
