Dvs, jag tog tag i att lifta med Elina till närmsta pantburksautomat. bytte kvittona mot en dosa snus och lite växelpengar och spankulerade sedan glatt hemmåt den 45 min långa promenadvägen längs de ölänska fälten.
Ibland känns livet verkligen vackert; mängder av vårblommor, en äldre man som utanför sin pyttelilla stuga brände löv i trädgården och fågelläten i takt med mitt soul-improviserande längs landsvägens damm.
ps. Den här post-iten gjorde jag till Elina här om dagen. ds
