A svarar inte. Jag har försökt kontakta henne hela dagen, men inte ens fått ett sms till svar. Började ringa henne vid ett strax efter att jag ätit frukost och vaknat ordentligt och har fortsat att ringa enda till nu.
Jag var inne en snabb vända på facebook och såg att hon varit där inne och uppdateradt hur hon mår för tre timmar sedan. "In a down". Jag är livrädd.
Livrädd för att hon ligger hemma och skadar sig, är i en psykos eller gråter. Jag vill vara där jag vill så jävla förbannat mkt vara där, men hon svarar ju inte ens när jag ringer. Jag skulle kunna göra vad som helst för att vara nära henne nu, stryka henne över ryggen, viska "Jag älskar dig". Varför förstår hon inte att jag gör det? Eller förstår hon det... Det kanske inte är mitt fel.
Nu svarade hon på msn i alla fall. Skönt, att nästan höra henne. Att hon vill prata med mig. Att hon alls vill.
Har gråtit sönder ögonen de senaste timmarna och det var först efter att jag pratat med fina Jonaskatten som tårarna började avta. Sitter i skrivhuset nu, rädd för att vara ensam, rädd för mig själv och tankarna. rädd, rädd, rädd.
Det ska bli skönt att komma hemm till gbg nästa helg. Måste få andrum ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar