26 dec 2007. Måndag. Göteborg.
Sittandes i novembersolen på en av de utplacerade träbryggor som står alldeles utanför first Hotel på centralstationen. Sitter här och tänker att jag borde försöka att avstå från tänkandet ett tag. Det är antagligen mitt största problem; att jag aldrig kan koppla bort allt som mal inuti mig. Dessutom blåser det snålkallt.
Jag skulle naturligtvis kunna sitta inomhus, i värmen på stationen. Istället sitter jag här i blåsten och den obetydligt värmande vintersolen och äter sushi. Hatt, rock, bärbar dator, kappsäck och sushi. Snacka om att spela affärskvinna. Så satans typiskt mig att gå in i ännu en roll. Så typiskt mig att frivilligt frysa fingrarna av mig. Får värma dem på hårddisken.
Igår skrev jag en novell till analysuppgiften om mig själv och mitt förhållande eller ickieförhållande till Britney Spears. Undra just vad Brittan skulle säga om jag skickade min hyllningsnovell översatt till henne… Hon kanske skulle våga gå stolt med rakat huvud och le likt Skunk Anasi, istället för att bära plastig peruk.
Fuck vad det är kallt. Går nog in ändå.
Gahhh. Jag är alldeles för snäll. Gav femtio spänn till en romsk kille som bytte rosor mot pengar för att ”rädda sin trafikskadade bror”. Jag hoppas verkligen att han inte ljög, men jag är tyvärr inte ett dugg säker. Jag får skylla min naivitet på min klosterlängtan.
Skönt att komma in ett tag i alla fall. Mitt tåg går först om två och en halv timme och det vet i fan hur länge batteriet håller. Knappast mer än 20 minuter till. Ska byta skiva nu. Från Hole till Britney.
Börjar bli riktigt duktig på att äta sushi nu också. Haha. Jag känner mig som värsta pimpen när jag sitter här med rock och hatt och Britneyskiva. Två killar i min ålder glor på mig, det kan dom gärna göra. Moahahaha. Borde sätta på ”Gimme More” bara för att retas.
Jag har låst in min ryggsäck och kassarna med böcker, skivor och kläder jag ska ha med till skolan. Släpar bara runt kappsäcken och datorn nu.
Gårkvällen var ganska hemsk. Ringde A innan jag skulle försöka somna. Hon mår fortfarande väldigt dåligt och det känns som att det nästan börjar bli sämre igen. Hon har dåligt samvete över att hon önskar att vi kunde vara ihop igen, över att hon får mig att må dåligt och över att hon känner sig hel krossad av hela situationen. Aldrig trodde jag att mina handlingar eller min person kunde få så förödande konsekvenser för en annan människas liv. Dessutom en människa som jag älskar så fruktansvärt mycket.
Usch. Borde inte lyssna på ”Angel” med Morrissey. Måste byta, vill inte att ångestklumpen ska växa ännu större och ta över hela min lungkapacitet.
Jag blir verkligen bara värre och värre. Sitter just nu på café Ritazza med ett glas vitt vin, tre italienska mandelbiscottis och ett glas vatten. Känner mig synnerligen världsvan. Borde ringa Tomas och berätta om mina eskapader. Eller inte. Alkoholism är ingen att skryta om.
Känner mig som en blandning av Samantha, Carrie och Miranda i ”Sex and the city”; halvgalen och sensuell, kvasiintellektuell och cynisk. Fast Carrie röker. Jag föredrar i allra högsta grad snus, eller möjligen vaniljcigariller.
Jag tycker om det här caféet. Stationen ger stället en internationell atmosfär. Just nu sitter det ett gäng herrar lite högre upp som tycks samtala högt och livligt på italienska. Gubben som talar högst har hes Marlon Brando röst och låter som värsta mafioson. Dessutom sitter här några män från vad jag antar är ett östafrikanskt land, ett amerikanskt par och flera grånande pensionärer, affärsmän och yngre tjejer.
Jag ska försöka dricka långsamt. Varannan klunk vatten blandat med biscotti. Det är ju en fördel om jag klarar av att bära alla mina väskor och påsar till tåget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar