Trött på Vi I Väst

Jag vill verkligen inte smutskasta mina kära vänner i Vi i väst, de för T-personers (T: et i HBT) kamp på ett i många fall alldeles utmärkt sätt. Det jag tycker är tråkigt är bara att ingen tycks vilja diskutera hur det känns för de människor som faktiskt känner sig utanför deras gemenskap.
Jag är en av dem.
Här om dagen, igår, försökte jag starta en diskussion angående att jag vill bli sedd som en människa och inte som ett kön:

******************************************************

Johanna Ljunggren to lista

Sun, Mar 9, 2008

Reply

Håller med XXX!

Det är Faktiskt DAX ATT SLUTA GNÄLLA. ATT BARA VARA CYNISK, BITTER OCH ARG HJÄLPER INTE I LÄNGDEN. Ilska kan vara en bra drivkraft, men det bästa är nog att, som t.ex. i VIV, hitta likasinnade att samarbeta med, att våga synas för att förändra och framför allt att våga ha roligt under tiden vi förändrar.
Jag gick i 8 mars tåget även om jag just nu definierar mig som "en pojke med fitta". I vår förening är det ju främst MTF transor och transexuella som lyfts fram men istället för att gnälla på er (jag orkar inte) var jag och några vänner queeraktivistiska i demon istället. Vi skrek "Queerkamp-syskonskap" istället för "kvinnokamp-systerskap” för att dra ett exempel.
Jag har enda sedan jag såg den queera teatergruppen kunq på Pride 2005, tyckt att Queer teorierna i alla fall passar mig och mina vänner bättre än många HBT definitioner.
För mig innebär Queer en teori bortom Könet. Alla ska ha rätt att klä sig, vara, agera, hur de vill och om man helt utesluter att vi måste indelas i två olika kön (vilket vi inte måste) så vore ju ALLT tillåtet om man bara gav blanka fan i kön och vågade ta på sig det man känner för när man vaknar, utan att behöva stoppa in sig själv i någon genre.
För mig har det ofta känts jobbigt att komma på era träffar eftersom det ständigt ifrågasattes "vad jag var" som om jag vore något sorts transhag. Jag är en människa. En Johanna, en Idgie, en person, en konstnär, en individ. Jag respekterar och accepterar att könsroller är viktiga för många, för de flesta i ViV verkar det som. Men för mig handlar intergender, transgender och framför allt mitt kära Queerbegrepp om att ha frihet att göra vad man vill.
Min stora dröm är att livet en dag ska bli mer definierat efter människors förmåga att älska varandra, samarbeta och uttrycka sin egen fantastiska kraft, istället för att behöva ett köns definition, alls.


Kärlek kära medsyskon. Jag hoppas att detta mail inte gör er allt för arga. Kände bara att något behövde sägas för att föra talan för alla som inte vill ha ett kön och som är personer som idag lever i Gbg, Sverige och världen.


/Idgie Aerin Yohanna Alice

**********************************************************************************

Jag fick inte ett enda ordentligt svar, varken för eller emot mina åsikter! Och observera då att alla andra diskutioner angående Transvestiter, Transexuella etc går varma på listan!

Jag tycker att det är sax att man vågar diskutera dess frågor. Om inte, så är jag beredd att både engagera mig politiskt och starta en egen förening för de Queera, om vi inte får vara med i Trans-föreningarna. jag vet inte hur det är i resten av Sveriges föreningar, men jag skulle hemskt gärna vilja veta.

Alla där ute som inte vill eller inte definierar sig som ett kön (och då menar jag ett socialt kön, inte ett biologiskt, det är en annan sak) skriv gärna en kommentar och berätta om era upplevelser kring bemötandet inom transvärlden. Diskussionen måste tas upp på allvar! VÅGA!