Avskedet, vemodet och lyckan

Livet förändras. Det gör det naturligtvis hela tiden, varje sekund innebär en förändring. men vissa förändringar känns mer än andra. Som nu. En era är över, det är så det känns.

Igår, fredag 23 maj, slutade jag på Ölands folkhögskola. Jag tog farväl av min klass, mina lärare och alla andra underbara vänner jag fått under de två terminer jag gått där på Skrivarskolan.
Hela morgonen och under avslutningen i Liedbergssalen, kämpade jag tappert, men egentligen i onödan, för att inte börja gråta. Avslutningar känns trots allt som ett av de tillfällen då det är allmänt accepterat att låta känslorna flöda. Så jag grät. Jag grät, slutade, grät igen. För varje människa jag kramade farväl, varje vän.

Jag hoppas att jag kommer att möta många av mina vänner från folkhögskolan igen, på ett eller annat sätt. Men det är endå med vemod jag går vidare. Det är en sak att säga hej då till vänner man gått i samma klass som, på tex gymnasiet eller universitetet. Det har varit sorgligt också, men aldrig såhär.
Det känns lite som att lämna en ny och egenskapad, egenvald familj, bakom sig.

Men. Livet går trots allt vidare och det värsta vemodet har redan idag lagt sig till en hanterbar nivå. Jag är kvar på Öland över helgen, Är med T hos hans farföräldrar och vi har haft det väldigt fint, både igår kväll och idag. Han är en av dem som kommer stanna. En av dem jag träffade på skolan, som jag har kvar.

När jag tänker på det, är jag så väldigt tacksam över slumpen, ödet eller vad det nu är. Om jag inte hade sökt, kommit in, åkt hit, till Öland.. då hade jag aldrig träffat varken T eller de andra fina människorna som jag lärt känna och kommit nära under det senaste 9 månaderna.

Bilderna i det här inlägget tog jag nyss från huset i byn Karlevi, där jag just nu befinner mig. När jag skriver det här har solen nästan helt passerat horisonten och mörkret lägger sig snart över kalmarsund och Öland. Det blir natt, men mörkret har, om än tillfälligt, lämnat mig. Jag känner på något sätt på mig att även fortsättningen, livet efter det här, kan komma att bli vackert.

Ja. jag känner mig faktiskt, i denna stund, väldigt, väldigt lycklig och tacksam.

Kärlek till er. God natt.