Pärlplattekonsten ska bli min nya uttrycksform. Min snart 16-åriga lillasyster pärlar supermariosvamp-halsband för fullt och jag gjorde min första pärlberlock idag. Någon sorts lilasvartvit abstrakt stjärna. Om det blir riktigt illa kommer det att sluta med att det är det jag ägnar mina närmsta veckor åt.
Önskar att livet var lite mer som en pärlplatta. Att man tydligt kunde foga samman alla olika delar av det man upplevt och uträttat, se att det faktikst är mycket som är bra och att det till sist bildar ett vackert mönster trots att det finns hål här och där... Jag är dålig på att se helheter. Hakar upp mig på obetydliga detaljer.
Någon dag, förhoppningsvis snart, ser jag nog min helhet. En helhet som innefattar levande drömmar, inte bara dem som går förlorade.
1 kommentar:
Heeej Johanna!
Äntligen har jag klurat ut hur jag ska hitta dig :-). Har suttit och läst baklänges i din blog tills jag nästan glömde att jag var trött. Är det så faktsikt att du börjar i London snart? Ååå va´spännande! Håller tummarna. Hårt! Följer T med, eller.....?
Sovdags nu men vi hörs igen!
stora kramen
(Ölands-)Eva
Skicka en kommentar