Saknaden kommer i kaskader, plotsligt. Jag vill packa mina vaskor, sprinag hela vagen till Stansted och bara flyga tillbaka till Sverige igen. Tillbaka till T.
Den kanslan atervander sa fort nagonting kanns jobbigt. Nar skolan inte uppfyller mina forvantningar, nar det inte funkar pa jobbet, nar jag kanner mig ful, dum, konstig och ensam.
Hosten har kommit hit pa riktigt nu. I sondags var det nastan sommarvarme, men loven har andrat farg och borjat tacka trottoarerna, gommer undan skrap och sliten asfalt. Tidigt pa morgonen ar det dimma och mammorna foljer sina skoluniformskladda barn till bussen eller till den primaryschool som ligger mitt emot huset dar lagenheten jag bor i ligger. Barnen ser sa uppkladda ut, men beter sig enda som barn gor. Springer ivag, skriker, skrattar.
Det ar tur att jag bor med en sa bra manniska som Jenny enda. Jag har haft tur. Hon ar latt att prata med och har hela tiden forsokt hjalpa mig med de praktiska problem som dykt upp. Kanner mig trygg har.
I morgon har jag sovmorgon for forsta gangen pa fyra dagar, skont! Ska sova tills jag ar utsovd och vaknar av mig sjalv. Innan skolan borjar pa kvallen ska jag forsoka baka brod och ta en lang promenad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar