De kom over henne just som hon trodde att de for lange sedan var glomda, utraderade ur hennes medvetande. Tankarna pa honom. Hur de enda hade alskat varandra, pa nagot satt forstatt varandra. Hur hon suttit med armarna runt hans midja bak pa den gamla militarfargade cykeln. Vinden i haret, bitande och smekande pa en och samma gang. Likt den relation som sa abrupt fick sitt slut.
Hon vaknar sent, solen star nastan mitt pa himmlen och sirenerna fran en ambulans ljuder hogt mellan tegelhusen. Borrar sig in under huden och tvingar kroppen upp ur lakanen.
Hon vill skrika: jag ville ju aldirg att det skulle bli sa har! Forstar du inte hur ont det gor, hur mycket jag fortfarande alskar dig. Varje gang jag det ringer, hoppas jag att det ar du, men det ar alltid nagon annans rost. jag osnakr inget hallre an att du kunde forlata mig. Att du kunde alska mig igen. Sa som jag alskar dig.
Hon orkar inte kla pa sig. Kedjesnusar sig genom dagen som skiner retfullt utanfor. Mjukisbyxor och beska koppar med kaffe. Pa nagot satt maste hon ta sig igenom det har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar