Ringde T. Forsta gangen jag horde hans rost pa sakert en manad. Grat, men mindre an vad jag trodde. Stortfloderna kom forst senare. Jag maste ga vidare, jag vill ga vidare, jag klarar inte av all den har sorgen. Klarar inte av att grata mer over honom. Jag vill bara kunna ha ett liv som fungerar nagolunda bra utan att jag standigt ramlar rakt ned.
Himmlen ar gra och det finns sakert tusen saker jag skulle kunna gora, men jag kanner inte ens for att ga till skolan. danslektion och sanglektion idag. Men vill bara gomma mig under tacket. M ar tillbaka i alla fall. han var i wales en vecka, men jag hade inte traffat honom pa sakert 2-3 v. Vi ska ga ut nagon dag... Men inbillar mig inte att han kan gora mig lycklig
Allt ligger i mina hander, och det ar det som ar sa javla jobbigt.
Har forsokt se pa film for att glomma, men allt paminner fortfarande om honom.
FUCKYOUFUCKYOUFUCKYOU!
Drommarna handlade standigt som att befinna sig i nuet
inte krossas av framtiden
den som inte fanns
du fanns inte i den
det var forrutbestamt
att det lyckliga slutet
endast var en
patetisk forhoppning
om ett slut utan
defenivitet
Naiv
vad jag hatar
att jag en gnag
trodde pa
karleken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar