fredag 7 augusti 2009

Diktsvit ( män, telefonsamtal och dess konsekvenser)

1:

Fast i i 'ring mig forhelvete träsket'


Jag kanner mig som
en fanig patetisk brud
nagon i sex and the city
men utan pengar

Ar fast i 'ring mig da for helvete'-trasket
far inte ringa
vill ringa
far inte ringa
vill ringa
KAN INTE ringa
(VILL RINGA)

Du lovade
han lovade
sa att han valdigt garna ville traffas igen
att han snart skulle ringa
men snart ar idag for mig

Kan inte slappna av
och forbannar alla kanslor som bara kommer
ta bort dem
jag vill inte kanna
inte nagonting

inte om du
kanner annorlunda


2.

Ringde (en liten dikt om telefonsamtal)


Han hade inte
hort av sig
sa jag tog mod till mig
trots att jag var radd for
att verka desperat
en desperado
a la chick lit

andades
ett
tva
iiiiiin
tre fyra
uuut

Ringde.

Det fanns en naturliga forklaring: Post-festival forkylning+jobb

Smallar man far ta
nar man dejtar
en rocktjarna

Pa lordag ar jag backstage
far dig att
komma (om och om igen)
ihag mig
for alltid


3.

Men tack for at du var arlig och ringde

Du ringde i dag och sa
mitt ex och jag vill forsoka igen

(tystnad)

jag: jaha ok

tack

menvadroligtforer
tackforattduvararligochringde

(tystnad)

Forlat... forlat

jag: Det ar inte ditt fel. Du kan ju inte hjalpa hur du kanner.

(tystnad)

nej.. men.. ja. Kommer du pa giget imorgon enda?

jag: Kanske. ha det finttahandomdig hej da

(klick)



Tårar
panik
TåRAR
panik

dunkkadunkadunkdunkdunkdunk


(jaha)








Inga kommentarer: