Världens finaste brev väntade på mig när jag kom hem för en stund sedan. Maskinskrivet på strävt, brunt papper och i kuvertet låg också blanka fotografier med vackra motiv, som bara kunde komma från en enda person; Meyou. Ett kort meddelande om varför hon åkte tidigare och sedan avslutningen; en Karin Boye dikt. Inte en av de kändaste, lite för ofta citerade styckena, utan en som kändes väl utvald, en av de vackra odödliga.
Det borrar djupt sin rot.
Jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot.
Då tär mig som en bitter tröst
var rörelse du gjort.
Vart tonfall och vart ögonkast
blir nära, klart och stort.
Min dag är grå av mig och mitt,
som grumlar din gestalt.
Men spegelklar är nattens värld,
där du är allt, allt.
-Karin Boye
Det är sådana gester som gör livet så mycket vackrare, ger substanser att leva av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar