Sommaren är snart slut. Jag har fem dagar kvar att jobba, om jag inte hoppar in extra, och den 1:e september börjar jag på universitetet igen. Snart ett år har jag varit tillbaka i Sverige och lika länge har jag bott i Tårtan. Verkligheten står lite stilla just nu. Jag har framtidspanik. Tankarna vill inte riktigt foga sig och mycket känns ganska förvirrat. Jag är i stort behov av en sorts livsplan. Åtminstone några pusselbitar att foga samman till början av en helhet. Kanske grubblar jag för mycket. Har en tendens att vilja ha en plan så mycket att den inte ens existerar. Det är fortfarande tid kvar. Än är det inte för sent. Men det känns som att jag måste bestämma mig snart. Beslut beslut beslut. Ambivalens, ambivalens, ambivalens. Ett vackert ord med en tvivelaktig innebörd.
Jag vill inte att mina föräldrar ska se mig som en misslyckad, hopplös varelse oförmögen att göra något av livet. Men framför allt så vill jag inte se mig själv på det sättet. Vill gripa tag i drömmarna igen, hitta dem, de som nu känns långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar