Nedbäddad

Våren är nedbäddad under täcket
bolster av flingor över hoppet
som om den aldrig mer
ska återvända
ljusårstider
blomsterpraktens början
slutar innan den ens hunnit slå rot

Du är på andra sidan vattnen
onåbar
även om du vore helt nära
tiden har sugit ur livslusten
suddat ut spåren
ditt ansikte är ett grått tecken
på ett bortkastat papper

Jag är en container
du fyller mig
med förkolnade minnen
i natt ska jag brinna
under månskärans
bleka skepnad

***

Du saknar mig inte
jag existerar inte för dig
allt som någonsin var
är meningslöst
och du fyller alla spår av mig med syra
fräter undan sanningen
så att det liv du levde med mig
skall vara oåterkalleligt
Du saknar mig inte
jag har aldrig
funnits

***

Vill du hålla om mig en sista gång
innan du bestämmer dig för att gå
det spelar ingen roll att ditt svar är detsamma
om du bara låter mig vara nära
en sista gång
håll om mig tills jag somnar
säg inte farväl när du går
låt mig drömma om din närvaro
så att du stannar hops mig längre
låt mig låtsas att du alltid kommer vara nära
låt mig andas
ännu en stund
innan natten
tar dig ifrån mig