Pratade med en viss M i telefon i går. Uppsalapojke med Genusmaster och nördintressen som synnerligen matchar mina egna. Hans röst gick rakt in. En norrländsk klang av värme och omtänksamhet, en röst som säger "Jag förstår". Jag vet inte om jag vågar det här.
Uppsala. Han bor i Uppsala. Jag letar sistaminutenbiljetter på SJ trots att min ekonomi=no money whatsoever. Lägger upp annonser på samakning.nu och hoppas att det är någon vänlig själ som ska till Uppsala nästa helg.
Det kanske dock är bra att jag inte har några pengar. Jag ska vänta in beskedet om förskolejobbet, vara med i barngruppen i morgon och ev jobba på torsdag. och sedan är det konfaläger i helgen.
Om du läser det här. Tack för att du tog dig tid att prata med mig. Det värmde. Jag är en rätt så rädd person egentligen. Jaktuggla på ytan, räddhare innuti. Det som liknar kärlek skrämmer mig. Vill du vara rädd om mig?
1 kommentar:
Oerhört smickrande att läsa. Det vill jag /M
Skicka en kommentar