Lyssar på Mariah Careys skiva Music Box från 1993. Gud vad jag älskade den skivan. När jag tänker på vad de betytt för mig så har den fortfarande en stor plats i mitt liv. Även om jag inte har lyssnat på hela skivan på många år, väcker den oerhört starka minen.
Då, när jag var 7-8 år, var det den här skivan som fick mig att vilja kunna sjunga, att våga prova min röst och att senare, då livet började kännas motigt i 4:an/5:a, önska att Mariah Carey skulle komma och hämta mig och visa alla vilken potential jag hade, visa mobbarna att jag var så mycket bättre än de tyckte.
Den smöriga men ack så fina låten Hero, andra spåret på skivan, ingjuter fortfarande kraft. Jag kan inte lägre avgöra om det är för att den är så bra rent musikaliskt eller om det är för att mina minnen kopplade till just den låten är så starka. En sak är dock säker; Mariahs röst är helt sjukt fantastisk bra på den här skivan.
Knyttet i magen verkar också tycka om eller i alla fall reagera på musik. Jag undrar just vad den kommer att säga om att gå på The Magnetic Fields konsert i maj. Jag längtar som en tok, men är också nervös. Funderar på att ta med mig ukulelen, sätta en klisterlapp på baksidan av den och be Stephin Merritt signera den, om det nu är möjligt.
Avslutar det här inlägget med en länk till tredje spåret på Music Box: Anytime you need a friend.
Då, när jag var 7-8 år, var det den här skivan som fick mig att vilja kunna sjunga, att våga prova min röst och att senare, då livet började kännas motigt i 4:an/5:a, önska att Mariah Carey skulle komma och hämta mig och visa alla vilken potential jag hade, visa mobbarna att jag var så mycket bättre än de tyckte.
Den smöriga men ack så fina låten Hero, andra spåret på skivan, ingjuter fortfarande kraft. Jag kan inte lägre avgöra om det är för att den är så bra rent musikaliskt eller om det är för att mina minnen kopplade till just den låten är så starka. En sak är dock säker; Mariahs röst är helt sjukt fantastisk bra på den här skivan.
Knyttet i magen verkar också tycka om eller i alla fall reagera på musik. Jag undrar just vad den kommer att säga om att gå på The Magnetic Fields konsert i maj. Jag längtar som en tok, men är också nervös. Funderar på att ta med mig ukulelen, sätta en klisterlapp på baksidan av den och be Stephin Merritt signera den, om det nu är möjligt.
Avslutar det här inlägget med en länk till tredje spåret på Music Box: Anytime you need a friend.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar