Dricker kaffe med lätt bränd smak. Känner att den här dagen är en dag
för dikter, prosaiska uttrycksmedel räcker inte. Frågan är om poesin
kommer skriva sig eller bara närvara. Grannens hund snett nedanför
skäller oregelbundet mot hårdrocksgrannarnas morgonoljud. Det vibrerar i
väggarna, men volymen når inte riktigt fram. Vädret hänger likt tunga
sjok av höst och jag tänker: nu ska jag fanimej slänga alla typer av
äckliga självhjälpsböcker och istället ägna dagen åt att se på Fame,
världens bästa musikalfilm.
Det hörs oljud från våningsplanet under. Skrap av stolar, höjda röster. I lägenheten bredvid har paret där just avslutat sitt senaste bråk; uppbrottens tid, förändringarnas.
Mina rum är tysta, här hörs inga ljud, det jag hör är andras läten, som om soffan där jag sitter är en bubbla av väntan på att det som kommer skall påbörjas. Munnen smakar rökarom, ärtor, lousianasås. Låren kliar lätt av stickad kudde, tygets struktur och av att sitta för länge i samma sits.
Sinnesintrycken starka, nu när filmen är avstängd och rummets ting är stilla i utplacerad positionering.
Jag väntar och nöjer mig med att vänta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar