Dimma och makabra löften

Mitt huvud är en dimmig gröt. Pank=ingen snus. Snusabstinens+förkylning som vägrar ge med sig = gröt istället för hjärnsubstans. Sitter i något sorts vakuum och lade min sista energi på arbetsdagen. Jag längtar verkligen intensivt efter min första lön. Den blir visserligen inte jättehög, eftersom jag började jobba en vecka in i februari, men jag slipper vara helt utan pengar i alla fall. Det är rätt tufft att leva på bara en persons föräldrapenning även om vi är bra på att laga billig mat och i princip inte konsumerar något annat än det nödvändigaste. Förlåt, jag låter gnällig och det är egentligen inte så jättesynd om mig. En måste ju sätta saker i perspektiv, tänk på Laika till exempel (som killen i mitt liv som hund alltid säger) . 

Jag kom igång med mitt skrivande ganska bra ett tag men de senaste veckorna har jag tappat stinget lite, antagligen på grund av trötthet. Ständigt denna trötthet... Men jag ska få ihop en hyfsad eller helst bra novell till 15 April. Det är sista datumet för den novelltävling jag planerar att delta i. Det är inte något särskilt stort eller känt förlag som håller i tävlingen, använder den mest för att sporra mig själv till att skriva klar något. Inte ge upp innan historien fått någon sorts substans. 

Nej nu ska jag sluta. Ska ägna några minuter åt att försöka övertyga mig själv om alla fördelar med att inte snusa. Hälsoaspekten tex! Tyvärr är jag allt för cynisk för att gå på den lätta. Att jag sparar pengar genom att inte snusa är ju iofs en trevlig tanke. Men eftersom jag inte har några pengar att spara så blir det ju en då plus minus noll liksom. Hmm. Måste sluta vara så fruktansvärt cynisk. Jag lovar att genast bli en lycklig, positiv och käck människa, bara borgarna avgår vid nästa val.         

( Eventuellt kan detta också ske om någon köper snus till mig. Om någon köper snus till mig lovar jag att störta borgarna och grilla dem över öppen eld i en liten håla på landet).

Sådeså.