Det upprörande i vad folk blir upprörda över

(Jag är redan väldigt trött på den nya bloggsidan jag skriver på. Den har nämligen ingen automatisk sparfunktion, vilket gjort att jag redan lyckats radera två bra inlägg av misstag. Det känns väldigt omständligt att behöva skriva sina texter i word först för att sedan kopiera in dem på sidan. Från och med nu skriver jag här igen istället. Kanske publicerar mig på den andra sidan med, men just nu är jag lack)

Ska försöka återskapa det senaste inlägget som försvann där nyss. 

Människor i Sverige verkar bli allt upprördare över allt fler saker som verkligen inte borde väcka varken ilska eller irritation. Ibland misstänker jag starkt att det finns folk där ute vars hobby är att leta upp fenomen som har så låg upprördhetsfaktor som möjligt och sedan bli upprörda över detta. 

För ett par dagar sedan var Anna, lärarstudent, rollerderbyspelare och grundare av populära bloggen "Apan satt i granen" gäst hos Malou i Tv4 för att prata om mammabloggar. Anna hade med sig sin 4 månaders bebis i studion. Efter som jag själv har en unge på snart nio månader vet jag att barn i den åldern blir hungriga väldigt ofta. Annas bebis blev det och hon började därför amma under sändning. 

Efter programmet kom massvis av ilskna kommentarer och många var upprörda över att hon hade ammat sitt barn i tv. Vad är det som är så upprörande? Att någon suger på ett bröst? Att en bröstvårta eventuellt syntes? Att en kvinna som fått barn inte hålls fastkedjad vid spisen? En av kommentarerna jämförde amning med att ha sex i tv och menade att då skulle folk också ha blivit upprörda. Jag skulle vilja påpeka att amning och sex är vitt skilda saker och att vi utsätts dagligen för sexualisering långt värre än en enstaka bröstvårta.

Varje dag fullkomligt översköljs vi av halvnakna eller nakna (kvinno)kroppar i reklam, film och böcker. Det finns bikinis att köpa till tvååringar, kvinnor i media dödshotas och tjejer våldtas varje dag. Istället för att bli upprörda och agera mot dessa saker väljer människor att bli arga över att någon ammar i tv.

Känner du en ofattbar aggression varje gång du ser en kvinna amma sitt barn offentligt? Har du svårt att se kvinnobröst i annat än sexuella sammanhang? En enkel tvåstegskurs i verklighetsanknytning kanske vore något för dig?

Steg ett: Gå hem till din mor och fråga hur du fick mat de första månaderna av ditt liv. Det kan ju vara så att du blev flaskmatad (inget fel med det) och därför lider av en oerhörd ilska mot alla som ammas/ammar. Jag finner dock det mindre troligt att din ilska beror på detta. Be din mor förklara hur ofta du åt och det omöjliga i att stanna innanför hemmets väggar dygnet runt de första 6 månaderna.  av bebisens liv.

Steg två: Titta på en bild av ett par bröst. Försök att se dem enbart som ett par bröst, fria från associationer till sex. Blunda sedan och visualisera ett par bröstvårtor utan att känna rädsla.

Om du fortfarande har problem kan du vända dig till valfri mottagning för internetrelaterat tvångsbeteende eller eventuellt stänga av datorn varje gång du ser någon amma. 

mvh Idgie

Kulturell nedmontering och brist på medmänsklighet.

Ibland blir jag väldigt deprimerad av att se på nyheterna. Idag var t o m kulturnyheterna mörka; Strömsunds kommun planerar att bränna flera säckar med utrensade böcker trots att flera privatpersoner och föreningar sagt att de kan ta hand om dem. 

Vidare vill Frankrikes inrikesminister stoppa viss typ av rap/hihopmusik. Rapmusik som "attackerar staten, den franska flaggan eller kvinnor ska stoppas". Visst, jag kan förstå att inrikes ministern kan vara oroad av sexism, men att kränka yttrandefriheten är ingen bra väg att gå. Bättre då att anmäla dessa texter eller dess textförfattare om någon känner sig kränkt/hotad. Nu tror jag inte att Frankrikes inrikesminister egentligen bryr sig särskilt mycket om varken rasism eller sexism i raptexter. Manuel Valls är nog mer orolig för texter som riktar sig mot staten, nationen och polisen. Sådana saker som är en gammal fin tradition att kritisera i alla typ av världsförändrande musik.

Vidare kunde nyhetssändningarna berätta om hur försäkringskassan ville ha ett intyg med dödsdatum för att en ung cancersjuk person skulle beviljas sjukpenning. Jag hoppas verkligen att den person som krävde detta får sparken från försäkringskassan. Hur kan någon med minsta uns av medmänsklighet ens komma på tanken att begära ett ungefärligt dödsdatum från någon? Någon som kämpar varje dag för att överleva och bara vill kunna leva sin sista tid hemma.

Tur att det finns massor av bra människor där ute som kämpar varje dag för att folk runt omkring dem ska ha det bra. Tänker särskilt på att fantastiska människor som engagerar sig för asylsökande och alla andra vardagsaktivister som har civilkurage nog att säga till och säga stop när rasism och sexism dyker upp i vardagen. Tillsammans kan vi fortsätta kämpa och påminna varandra om att alla inte är idioter.

Kram!

Alla historieskrivningar är subjektiva. (Eller när blev fittslickning ett kvitto för identifiering?)

Tankar angående historikern Sara Edenheim's text i DN kring Jonas Gardells "torka aldrig tårar projekt". http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/gardell-grater-bara-for-mannen
och Gardells svar i DN http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/jonas-gardell-dags-for-fler-att-trada-fram-och-beratta-sina-historier
samt det Gardell valde att säga kring queerrörelsen och flator i tidningen faktum: http://www.faktum.nu/2012/09/jonas-gardell/

Det går egentligen inte att sammanfatta mina tankar kring denna debatt kort, men jag ska försöka. Jag tror att ett av de stora problemen är att många anser att om en historia ska berättas måste den täcka in allt. Sara Edenheim har många goda poänger när hon säger att fler historier bör berättas och att svarta kvinnors berättelser ofta glöms bort. Men vi måste också komma i håg att Jonas Gardell aldrig har tagit patent på att berätta den enda rätta sanningen i aidsfrågan. Han har hela tiden poängterat att han vill berätta en av historierna och att han är inspirerad av sitt liv och sina vänners upplevelser i sthlm.

Att Gardell sedan valt att tala illa om hbtq-kampen, genusteoretikers "kidnappning" av ordet queer och om lesbiska aktivisters brist på erfarenhet av fittslickning, är väldigt beklagligt. Dock är det viktigt att ibland kunna skilja författaren från sitt verk. Bara för att Jonas gardell uttrycker sig plumpt och misogynt om lesbiska, betyder inte det att hans aids-triologi inte är viktig för bögar som var med på 80 talet.

Sara Edenheim säger att historien "kan användas till mycket, men inget sätt kan vara neutralt eller befriat från värderingar". Där har hon verkligen rätt. All historieskrivning är präglad av sin samtid, sin berättare och de normer som råder, den hegemoni som står högst. Jonas Gardell har hela tiden utgått från sitt perspektiv och står för detta.

Gardell har dock en viktig poäng när han säger att det inte var lesbiska som dog och att de därför inte får så stor plats i berättelsen. Men det är tragiskt att Jonas Gardell i intervjun med tidningen Faktum tar sig rätten att bestämma hur mycket fitta någon ska ha slickat för att få kalla sig flata. Han poängterar: "Det är ju så löjligt! Hela queer-grejen. Det var ju jag. Hela jag var ju queer. Sen kommer några satans akademiker och snor begreppet och gör det till en teoretisk disciplin. Grejen var att vi inte ville bli definierade och sen ägnar de hela sin karriär åt att bygga en identitet av det." Där har Gardell och många män i hans generation missuppfattat queer. Queer handlar ju ofta om att just vilja leva bortom strikta hbt definitioner. Queerteori är viktigt men det var i praktiken allt startade, queer som ett sätt att utmana normer och färdigpaketerade gruppindelningar. Gardell kallar sig bög, är inte det att identifiera sig med EN grupp? Queer suddar bort gränser och gör att identiteter kan flyta. 

Det bästa vore om vi kan berätta flera olika storters historier parallelt. Ingen klarar av att berätta allt. Dessutom vore det skönt om det inte krävdes en viss mängd sex för att få definiera sig som lesbisk/bög etc. Identitet och hur ofta du knullar har eg väldigt lite med varandra att göra. Det finns exempelvis asexuella personer som samtidigt har en identitet som lesbisk/bög/bi/queer etc.

Men oavsett vad Jonas gardell sagt eller tycker så tror jag att det är viktigt att kunna se på den här artikeln med kritiska ögon. Sara Edenheim är historiker och som sådan borde hon veta att alla skildringar av historien är subjektiv. Jag håller med om att vi ofta glömmer dem som drabbas av aids idag, men ska vi för den sakens skull inte prata om alla dem som dog på 80-90 talet? Jonas Gardells berättelse är viktig, men endast en av många berättelser vilket han poängterar.

Det är väldigt sexualrasistiskt att säga att alla skildringar av något som drabbar homosexuella ska inkludera alla homosexuella. Sedan skulle jag gärna se att någon skrev en bok utifrån prostituerade kvinnors synvinkel. Ju fler olika artiklar kring hiv/aids som skrivs, desto bättre.

Att säga att vi talar om det som hänt för att glömma det som händer idag, är som att påstå att vi borde sluta tala om alla krig som någonsin varit för att vi då riskerar att glömma de krig som pågår idag. Låt oss tala om både nutid och dåtid. Låt oss lära oss av det som hände så att vi inte gör samma misstag idag. Och slutligen. vad än Sara Edenheim tycker, så är det ett hån mot alla dem som dog att hålla en såpass oempatisk ton texten igenom. jag förväntar mig mer av henne.

Morr!

Idag är dagen då stadsminister Fredrik Reinfeldt, biståndsminister Gunilla Carlsson och miljöminister Lena Ek på DN Debatt konstaterar att "ohållbara produktions och konsumtionsmönster utarmar jordens resurser" samt att " Marknadsekonomi och frihandel utgör viktiga instrument för att långsiktigt bekämpa fattigdom och ge välstånd till fler männiksor."

Och jag ba, faaaaan vad smart, hur kunde jag liksom inte ba ha sett det här förut. Marknadsekonomi bekämpar fattigdom och miljöproblem på LÅNG sikt! Hurra! Hur lång sikt då? Tack kära kära stadsminister för att du är en sådan pärla i kampen. Hurra. DÖ!

Ibland vill jag inte vara pigg och alert och gå upp och läsa morgontidningen. Från och med nu ska jag ligga kvar i sängen och läsa kulturdelen. Efter att jag uppmärksammat dumheterna i fråga om "nyheter" här.