26 dec 2007. Måndag. Göteborg.
Sittandes i novembersolen på en av de utplacerade träbryggor som står alldeles utanför first Hotel på centralstationen. Sitter här och tänker att jag borde försöka att avstå från tänkandet ett tag. Det är antagligen mitt största problem; att jag aldrig kan koppla bort allt som mal inuti mig. Dessutom blåser det snålkallt.
Jag skulle naturligtvis kunna sitta inomhus, i värmen på stationen. Istället sitter jag här i blåsten och den obetydligt värmande vintersolen och äter sushi. Hatt, rock, bärbar dator, kappsäck och sushi. Snacka om att spela affärskvinna. Så satans typiskt mig att gå in i ännu en roll. Så typiskt mig att frivilligt frysa fingrarna av mig. Får värma dem på hårddisken.
Igår skrev jag en novell till analysuppgiften om mig själv och mitt förhållande eller ickieförhållande till Britney Spears. Undra just vad Brittan skulle säga om jag skickade min hyllningsnovell översatt till henne… Hon kanske skulle våga gå stolt med rakat huvud och le likt Skunk Anasi, istället för att bära plastig peruk.
Fuck vad det är kallt. Går nog in ändå.
Gahhh. Jag är alldeles för snäll. Gav femtio spänn till en romsk kille som bytte rosor mot pengar för att ”rädda sin trafikskadade bror”. Jag hoppas verkligen att han inte ljög, men jag är tyvärr inte ett dugg säker. Jag får skylla min naivitet på min klosterlängtan.
Skönt att komma in ett tag i alla fall. Mitt tåg går först om två och en halv timme och det vet i fan hur länge batteriet håller. Knappast mer än 20 minuter till. Ska byta skiva nu. Från Hole till Britney.
Börjar bli riktigt duktig på att äta sushi nu också. Haha. Jag känner mig som värsta pimpen när jag sitter här med rock och hatt och Britneyskiva. Två killar i min ålder glor på mig, det kan dom gärna göra. Moahahaha. Borde sätta på ”Gimme More” bara för att retas.
Jag har låst in min ryggsäck och kassarna med böcker, skivor och kläder jag ska ha med till skolan. Släpar bara runt kappsäcken och datorn nu.
Gårkvällen var ganska hemsk. Ringde A innan jag skulle försöka somna. Hon mår fortfarande väldigt dåligt och det känns som att det nästan börjar bli sämre igen. Hon har dåligt samvete över att hon önskar att vi kunde vara ihop igen, över att hon får mig att må dåligt och över att hon känner sig hel krossad av hela situationen. Aldrig trodde jag att mina handlingar eller min person kunde få så förödande konsekvenser för en annan människas liv. Dessutom en människa som jag älskar så fruktansvärt mycket.
Usch. Borde inte lyssna på ”Angel” med Morrissey. Måste byta, vill inte att ångestklumpen ska växa ännu större och ta över hela min lungkapacitet.
Jag blir verkligen bara värre och värre. Sitter just nu på café Ritazza med ett glas vitt vin, tre italienska mandelbiscottis och ett glas vatten. Känner mig synnerligen världsvan. Borde ringa Tomas och berätta om mina eskapader. Eller inte. Alkoholism är ingen att skryta om.
Känner mig som en blandning av Samantha, Carrie och Miranda i ”Sex and the city”; halvgalen och sensuell, kvasiintellektuell och cynisk. Fast Carrie röker. Jag föredrar i allra högsta grad snus, eller möjligen vaniljcigariller.
Jag tycker om det här caféet. Stationen ger stället en internationell atmosfär. Just nu sitter det ett gäng herrar lite högre upp som tycks samtala högt och livligt på italienska. Gubben som talar högst har hes Marlon Brando röst och låter som värsta mafioson. Dessutom sitter här några män från vad jag antar är ett östafrikanskt land, ett amerikanskt par och flera grånande pensionärer, affärsmän och yngre tjejer.
Jag ska försöka dricka långsamt. Varannan klunk vatten blandat med biscotti. Det är ju en fördel om jag klarar av att bära alla mina väskor och påsar till tåget
torsdag 6 december 2007
lördag 24 november 2007
Tiny ambitions
Är hemma igen. Eller ja, inte hemma men i det som en gång var mitt hem, mina föräldrars och systrars bostad.
De senaste dagarna, eller veckan egentligen har mycket börjat bli en liten gnutta bättre. Jag har börjat prata med A i telefon så gott som varje dag igen, vågade tillslut ringa henne eftersom jag inte stod ut med tomheten efter hennes röst, hennes jag, hennes underbara person.
Mitt tidsperspektiv är hopplöst, allt faller ihop, så jag vet inte exakt när sake roch ting började kännas lite bättre igen, men jag tror att det kan ha varit i tisdags. I vilket fall som helst. jag har börjat gå hos skolspykologen, en underbar gammal kvinna och hon ska ringa och skälla ut öppenvården för att dom är så dumma med min remiss.
Tänkte att jag kanske borde publicera lite fakta om borderline här om det nu är det jag har, men vågar inte riktigt. inte än, det är ju bara en gissning och vill inte skrämma upp folk i onödan.
Igår träffade jag Johnny för första gången sedan augusti. Han var precis som jag minns honom, lika pojkaktig och vacker men också lika svår att umgås med. Jag trodde inte att det skulle vara så känslosamt att träffa honom igen. Det var det. Men jag är åtminstonde säker på att mitt beslut att avsluta det förhållandet var rätt. Det enda rätta. Gosh.
Vi ska ev träffas imorgon igen, gå på Nan Goldin utställningen ihop på hasselbladscentret. Och ikväll ska jag gå ut!!! Jag och Jonas och kanske fler ska på någon skum enögd skotte på uppåt framåt som spelar där ikväll. och så ska jag hem till Jonas och Anna innan och mysa och träffa de fina små djuren, katterna, jag inte hunnit träffa än.
Det som var jobbigast igår var dock att Mamma och pappa, efter att ha hört mig prata med A och säga "jag älskar dig" till henne i telefonen, bettedde sig som ididoter. Jag hade berättat lite kort om vänenrna på skolan innan, bla om T, och när jag berättade att de var A jag pratat med och att vi varit ihop men fortfarande stod varandra väldigt nära, då fällde pappa kommentaren " Äh, ska du inte ta och bli ihop med han (T) på öland istället? Det vore väl mycket bättre?" Jag ble så förbannad att jag bara sa " Det tänker jag inte ens svara på " . Ville helst slå till dem. Kunde knappt sova på natten sedan, men lyckades somna tillslut efter att A lungnat mig med sin kärlek och T berättade för mig att jag skulle skita i vad andra tycker. Och jag gör det. Jag skiter i vad alla tycker. Jag vet att det är A jag älskar, trots att vi inte kan vara ihop nu... och det beror inte på mina föräldrars uppfuckade åsikter och låga moral.
Har funkat helt normalt idag faktiskt, umgåts med familjen och shopat underbar dubbelknäppt jacka i 100 % ull, svensk design på ragtime seconhand, en lakristvål till Jenny och en bodylotion "skinsin" till mig själv på lush. Ska försöka hitta lite julklappar redan imorgon eftersomjag vet vad Ida och Mamma ska få.
Innan utekvällen ska det bli lite kalas här för my Mother. Massor med mat, har fixat en egen skitjust rotfruksthöstbönsvampgryta :) skit. jag är verkligen manisk. och trött. ingen bra combo. Not drinking to mich tonight. mesapromise.
Tack alla för allt stöd när jag mådde som värst! Ni vet vilka ni är. Och et5 stort och extra speciellt tack till fröken A för att du pratar med mig igen, för att jag får höra ditt skratt och dina underbart knivskarpa ideer, din humor, ditt leende som går rakt in i mig genom telefonluren. Jag älskar dig A, min stjärnflicka!
De senaste dagarna, eller veckan egentligen har mycket börjat bli en liten gnutta bättre. Jag har börjat prata med A i telefon så gott som varje dag igen, vågade tillslut ringa henne eftersom jag inte stod ut med tomheten efter hennes röst, hennes jag, hennes underbara person.
Mitt tidsperspektiv är hopplöst, allt faller ihop, så jag vet inte exakt när sake roch ting började kännas lite bättre igen, men jag tror att det kan ha varit i tisdags. I vilket fall som helst. jag har börjat gå hos skolspykologen, en underbar gammal kvinna och hon ska ringa och skälla ut öppenvården för att dom är så dumma med min remiss.
Tänkte att jag kanske borde publicera lite fakta om borderline här om det nu är det jag har, men vågar inte riktigt. inte än, det är ju bara en gissning och vill inte skrämma upp folk i onödan.
Igår träffade jag Johnny för första gången sedan augusti. Han var precis som jag minns honom, lika pojkaktig och vacker men också lika svår att umgås med. Jag trodde inte att det skulle vara så känslosamt att träffa honom igen. Det var det. Men jag är åtminstonde säker på att mitt beslut att avsluta det förhållandet var rätt. Det enda rätta. Gosh.
Vi ska ev träffas imorgon igen, gå på Nan Goldin utställningen ihop på hasselbladscentret. Och ikväll ska jag gå ut!!! Jag och Jonas och kanske fler ska på någon skum enögd skotte på uppåt framåt som spelar där ikväll. och så ska jag hem till Jonas och Anna innan och mysa och träffa de fina små djuren, katterna, jag inte hunnit träffa än.
Det som var jobbigast igår var dock att Mamma och pappa, efter att ha hört mig prata med A och säga "jag älskar dig" till henne i telefonen, bettedde sig som ididoter. Jag hade berättat lite kort om vänenrna på skolan innan, bla om T, och när jag berättade att de var A jag pratat med och att vi varit ihop men fortfarande stod varandra väldigt nära, då fällde pappa kommentaren " Äh, ska du inte ta och bli ihop med han (T) på öland istället? Det vore väl mycket bättre?" Jag ble så förbannad att jag bara sa " Det tänker jag inte ens svara på " . Ville helst slå till dem. Kunde knappt sova på natten sedan, men lyckades somna tillslut efter att A lungnat mig med sin kärlek och T berättade för mig att jag skulle skita i vad andra tycker. Och jag gör det. Jag skiter i vad alla tycker. Jag vet att det är A jag älskar, trots att vi inte kan vara ihop nu... och det beror inte på mina föräldrars uppfuckade åsikter och låga moral.
Har funkat helt normalt idag faktiskt, umgåts med familjen och shopat underbar dubbelknäppt jacka i 100 % ull, svensk design på ragtime seconhand, en lakristvål till Jenny och en bodylotion "skinsin" till mig själv på lush. Ska försöka hitta lite julklappar redan imorgon eftersomjag vet vad Ida och Mamma ska få.
Innan utekvällen ska det bli lite kalas här för my Mother. Massor med mat, har fixat en egen skitjust rotfruksthöstbönsvampgryta :) skit. jag är verkligen manisk. och trött. ingen bra combo. Not drinking to mich tonight. mesapromise.
Tack alla för allt stöd när jag mådde som värst! Ni vet vilka ni är. Och et5 stort och extra speciellt tack till fröken A för att du pratar med mig igen, för att jag får höra ditt skratt och dina underbart knivskarpa ideer, din humor, ditt leende som går rakt in i mig genom telefonluren. Jag älskar dig A, min stjärnflicka!
tisdag 20 november 2007
Tiden faller
Tiden har fallit
det är över
jag kan inte skriva
kan inte beskriva
kan knappt alls andas längre.
Det enda jag ville var att få göra henne lycklig. Men jag, faan jag kan inte beskriva utan att det låter fel och patetiskt och helt jävla fuckt up. Det enda jag vet är att jag är för trasig för attatt orka bär någon just nu, allra minst vara tillsammans med någon som är ännu trasigare än jag.
Jag älskar henne fortfarande. Jag älskar henne så mycket att jag inte vet vad jag göra. Majsan fick mig att gå till skolkuratorn, ska dit vid två, men tvivlar och vill inte och orkar inte har ju redan ringt och förlskt få remiss till öppenpsyk. Jag är så jävla trött på att behöva rabbla om allting om och om igen och jag vet inte ens vad som är början och vad som är slutet och vilka saker jag ska ha med. Ska jag berätta att jag försvinner 10 min i taget att jag har blakcouter, flashbacks, minnesbilder från förr som jagar mig, ska jag berätta att jag super fyra dagar i veckan minst och att jag har börjat skära mig igen? jag vet inte jag vet inte jag önskar bara att jag någon jävla gång kunde få älska någon utan att det blev problem.
varför ska alla jag älskar må dåligt varflr kan inte dme jag älskar få en chans att någonsåpng få uppleva finhet och det vackra och varför kan inte jag få mp bra?
Fasaaananananananananana. det här är skitförvirrat. borde inte publicera det. det här suger allt suger. jag kan inte ens hänga mig. inte ens det lyckas jag med. Snälla syster säg ingenting till någon jag överlever. Jag har vänner som tar hand om mig.
jag vet bra inte längre hur länge jag orkar.
det är över
jag kan inte skriva
kan inte beskriva
kan knappt alls andas längre.
Det enda jag ville var att få göra henne lycklig. Men jag, faan jag kan inte beskriva utan att det låter fel och patetiskt och helt jävla fuckt up. Det enda jag vet är att jag är för trasig för attatt orka bär någon just nu, allra minst vara tillsammans med någon som är ännu trasigare än jag.
Jag älskar henne fortfarande. Jag älskar henne så mycket att jag inte vet vad jag göra. Majsan fick mig att gå till skolkuratorn, ska dit vid två, men tvivlar och vill inte och orkar inte har ju redan ringt och förlskt få remiss till öppenpsyk. Jag är så jävla trött på att behöva rabbla om allting om och om igen och jag vet inte ens vad som är början och vad som är slutet och vilka saker jag ska ha med. Ska jag berätta att jag försvinner 10 min i taget att jag har blakcouter, flashbacks, minnesbilder från förr som jagar mig, ska jag berätta att jag super fyra dagar i veckan minst och att jag har börjat skära mig igen? jag vet inte jag vet inte jag önskar bara att jag någon jävla gång kunde få älska någon utan att det blev problem.
varför ska alla jag älskar må dåligt varflr kan inte dme jag älskar få en chans att någonsåpng få uppleva finhet och det vackra och varför kan inte jag få mp bra?
Fasaaananananananananana. det här är skitförvirrat. borde inte publicera det. det här suger allt suger. jag kan inte ens hänga mig. inte ens det lyckas jag med. Snälla syster säg ingenting till någon jag överlever. Jag har vänner som tar hand om mig.
jag vet bra inte längre hur länge jag orkar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)