Art is better than Love

Det var väldigt fint att vara nere hos M. Jag är glad att vi äntligen har träffats igen efter så lång tid. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge innan vi ses igen, kanske i sommar om hon kommer upp på Way out west.

Vi fotade massor under helgen och det blev många justa bilder. Meyou har lagt upp några av dem på sin blogg, Gillar verkligen att vara modell för henne, även om det kräver ganska stor uthållighet och att inte tänka på ev regn och kyla. Spetsklänning i 7 grader bland blöta löv i duggregn är inte så kul rent fysiskt, men om det blir fina bilder så spelar det ingen roll. Allt för konsten! Bilderna som ligger uppe på hennes blogg nu är inte från just den sessionen, men de är värda att titta på. Lite Nan Goldin prefrenser på de två första och väldigt fint ljus på de två andra. Jaja, gå in på www.perfectionisugly.blogspot.com och se själva vad ni tycker.

Det som kallas kärlek ligger på is igen. Jag vet inte vad det är med mig, men plötsligt känner jag ingenting för den jag förrut trodde mig vara kär i. Att hon knappt reagerade när jag äntligen var ärlig och berättade hur det var, gjorde väl inte precis saken bättre. Kanske är jag för mycket romantiker för att kunna vara Relations-anarkist. Vet inte säkert och behöver antagligen inte veta det just nu. Det enda jag vill är egentligen att kunna känna starkt för någon, få kärlek och ömhet. Att få veta att jag betyder något i andra människors liv. Och allt det, nästan, kan jag få av mina vänner. Av mina vänner och av familjen, böcker, mina studier och av att helt enkelt se det vackra i vardagen.

Jag behöver inte kärlek just nu. Inte när det bara skapar jobbigheter. Kramar kan jag få av andra. Och just nu känns äkta känslor och vänskap viktigare än sex, snarare än sex som ersättning för känslor.....

Socialantropologi... och snart tåget söder ut.

Jag skulle vilja skriva här lite oftare, men tänker att jag borde vänta tills jag faktiskt har något vettigt att säga. Ibland är det dock skönt att bara få sätta samman orden, se meningar sträcka sig över det fiktiva pappret på skärmen.

Har läst en hel del kurslitteratur de senaste dagarna. Huvudböckerna i första delen av den här delkursen är Anthropological theory- an introductory history och Marcel Mauss bok Gåvan. Har läst i kapp så mycket jag orkat sedan jag äntligen fick hem boken, och även om det är tungt ibland, så är det mestadels väldigt intressant och jag förstår det mesta. Sammanhangen växer ju mer jag läser. Problemet är väl bara, som vanligt, min virrighet och svårighet att prioritera och rädslan för att inte kunna uttrycka det jag faktiskt kan när väl hemtentan ska skrivas.

På fredag åker jag ned till Meyou i Svängsta, utanför Karlshamn. Eg borde jag plugga mer, men jag vill verkligen träffa henne och tror inte att jag missar så mycket väsentligt om jag skippar en föreläsning. Hoppas det går ihop en då, har ju boken i alla fall.... Lite nervös för resan, men jag tror att det blir bra. Vill att det ska gå bra. Hon är så fin M, om jag kan medverka till att saker känns lite ljusare för henne, skulle det kännas väldigt bra. Men oavsett hur hon mår, så vill jag träffa henne.

There is a light that never goes out

Jag vet. Det är lite fånigt att ha en Morrissey låt som rubrik på ett blogginlägg, men kunde inte låta bli. Lärde mig spela den på gitarr idag igen( hade glömt bort hur de gick) och den är så fantastiskt vacker. Jag sjunger väl visserligen inte riktigt som Moz men det närmar sig, när jag väl använder min överdramatiska sida.

Dessutom passar just den textraden in i hur jag känner mig just nu. Kanske är det våren, men det känns som om livet verkligen går framåt nu, att fina saker händer allt oftare, att flytet på något sätt har återvänt. Har blivit lugnare och lite mer tillfreds och bättre på att acceptera mig själv så som jag är. Vilket i sin tur gör det lättare att hantera problem.

Och! Jag ska åka ned till Blekinge och träffa Meyou. För mig är hon fortfarande Monkan, men jag ska försöka lära mig. Har bokat både tur och returbiljett och ser verkligen fram emot att träffa henne igen. Det är över två år sedan vi sågs sist, december 2007, när hon slutade på Ölands fhsk. Det känns inte som att det var så länge sedan, men det är det... Tid är konstigt.

Sommarjobbskruxet verkar ev lösa sig också. Det är inte helt klart än, men har vart på en intervju som kändes okej och ska på ytterligare en på onsdag. Att den stressen (hoppas hoppas) försvinner känns verkligen skönt. Avskyr att behöva lägga ner energi på att oroa mig för hur jag ska kunna försörja mig.

Sitter i köket i Tårtan och väntar på att Jonas ska tröttna på den fest hen är på nu och ge sig av mot Tecnofesten. Bestämde mig efter lite velande att följa med. Vill dansa och känna mig rusig och fri. Vet inte riktigt vad jag ska ha på mig och är rätt trött, men vet av vana att det brukar bli roligt bara jag kommer i väg. Hoppas hen ringer/smsar snart, tycker inte riktigt om känslan av att vänta på någon. Kontrollbehovet som sätter in igen. Jaja. Långt blogginlägg.

Kram alla vackra. Vilka ni nu är som läser det här.