Café Barracuda. En grym Antologi!

Min numera fd klass, skrivarskolan, på Ölands fhsk 07/08, gav denna vår ut en antologi vid namn Café Barracuda.

Nu finns den på Pdf! Ett eminent tillfälle att läsa intressant och nyskriven litteratur, även för dig som inte har tillgång till ett av de tryckta exemplaren. :)

www.olandsfolkhogskola.se/ofhs/Skrivarskolan/Antologin%202008.pdf

Familjeismen

Det är ju det här med

familjen

att plötsligt

utan föraning

bli personlighetsförändrad

varken man vill eller inte



Sättas på plats

men inte där man vill sitta



-Johanna, lugna dig lite nu, va?

-Johanna , sänk rösten

-Johanna! (suck)



Att plötsligt bli personligen

utraderad

kamouflerad

till ett tonårsbarn

fastän åldern är

dubbla tvåor.



Karin B

Hade du likadana

triviala

Familjeistiska

problem?

Angående de som stirrar på tåg

Jag hittade den här krönikan, skriven i oktober, bland mina texter. Jag antar att den på många sätt fortfarande är aktuell, om inte, så är den ganska rolig. :)

____________________________________________________________________

Det är intressant att se hur lång väg vi människor ännu har att gå när det gäller jämställdhet. Nu talar jag inte enbart om den rådande situationen mellan de som skall kallas män och de som skall vara kvinnor utan även den mellan klasser, olika former av gränsöverskridare och nu även tågresenärer.

Just nu, den 10 mars 2008, vid skrivandet av denna text, befinner jag mig i en vagn ganska långt fram i ett av SJ: s tåg mot Alvesta från Göteborg. Ju längre fram man kommer i ett sådant här tåg, har jag vid det här laget lärt mig, desto ”finare” folk uppenbarar sig.

Jag reser med en biljett utan bestämd plats och borde väl således hålla mig till platserna närmast toaletten längre bak i tåget, eftersom dessa platser, kanske pga. sitt läge inte är bokningsbara.

Då jag hade behov av att skriva och lyssna på lite musik i min hörlurar, bestämde jag mig dock för att dumpa mina väskor i ett av de för detta ändamål avsedda förvaringsskåpen och ta min dator och mina värdesaker med mig för att leta upp en plats med eluttag eftersom denna lyxiga facilitet inte tycktes finnas tillgänglig i de obokningsbara utrymmena.

Sagt och gjort. Jag tog min trenchcoat armen och började med mina båda axelremsväskor leta mig fram till en lämplig skrivplats. Jag hittade en ledig plats i 1: a klass, närmast fönstret i ett annars tomt tresäte och slog mig ned.

Här sitter jag nu. Allt känns fantastisk och jag är redo att flytta på mig, artigt och belevat om det skulle vara så att någon händelsevis har bokat platsen.

Detta tycks dock inte affärsmannen i tvåsätet bredvid mitt, på andra sidan gången, bry om. Han glor länge på mig med elak min för att få mig att flytta på mig. Hahaha. Det tänker jag INTE göra. Inte förrän jag är klar med den här texten. Vilket jag är NU: väl framme i Borås lämnar er Dandy Dyke sin plats åt den mer värdefulla delen av mänskligheten: Överklassen och 1:a klass åkarna.


PS.

Nu, några minuter senare än i föregående stycke, sitter jag i 2:a klassen igen. Jag hittade ett tomt tvåsäte med kontakt (!) Och känner mig så mycket tryggare här. Trängre?
Mer folk? Bullrigt? Visst.

Men så hemskt mycket trevligare eftersom ingen stirrar.

DS.

The Moldy Peaches

Jag älskar den här låten. Texten är så fantastisk; kärleksfull, humoristisk, galen och sysslar med ett totalt opretentiöst användande av ord och känslor.
Om du inte har hört den än, få tag i den på något sätt, den kommer att förgylla din dag, oavsett hur grå den just nu känns.


Anyone Else (but you)

You're a part time lover and a full time friend
The monkey on your back is the latest trend
I don't see what anyone can see in anyone else but you
I'll kiss you on the brain in the shadow of the train
I'll kiss you all starry eyed my body swingin from side to side
I don't see what anyone can see in anyone else but you
Here is the church and here is the steeple
We sure are cute for two ugly people
I don't see what anyone can see in anyone else but you
The pebbles forgive me the trees forgive me
So why can't you forgive me
I don't see what anyone can see in anyone else but you
I will find my niche in your car With my mp3, dvd, rumble pack guitar
I don't see what anyone can see in anyone else but you
Up, up, down, down, left, right, left, right, B, A, start
Just because we use cheats doesn't mean we're not smart
I don't see what anyone can see in anyone else but you
You are always tryin to keep it real
I'm in love with how you feel
I don't see what anyone can see in anyone else but you

StreetFestivalen i hultsfred!

Den 11-12 juni arrangeras för tredje året i rad en gatufestival i samband med Hultsfredsfestivalen som startar helgen samma vecka. 

  

Under Streetfestivalen finns tre scener mitt i Hultsfred där musik kommer att varvas med gatukonstnärer, poeter, jonglörer, nycirkusartister och många andra spännande akter.

Jag kommer att uppträda med en performance både på onsdagen och torsdagen, och jag lovar att det kommer bli en show man inte glömmer i första taget. :) 

Kolla in hemsidan!

 

www.streetfestivalen.se

Avskedet, vemodet och lyckan

Livet förändras. Det gör det naturligtvis hela tiden, varje sekund innebär en förändring. men vissa förändringar känns mer än andra. Som nu. En era är över, det är så det känns.

Igår, fredag 23 maj, slutade jag på Ölands folkhögskola. Jag tog farväl av min klass, mina lärare och alla andra underbara vänner jag fått under de två terminer jag gått där på Skrivarskolan.
Hela morgonen och under avslutningen i Liedbergssalen, kämpade jag tappert, men egentligen i onödan, för att inte börja gråta. Avslutningar känns trots allt som ett av de tillfällen då det är allmänt accepterat att låta känslorna flöda. Så jag grät. Jag grät, slutade, grät igen. För varje människa jag kramade farväl, varje vän.

Jag hoppas att jag kommer att möta många av mina vänner från folkhögskolan igen, på ett eller annat sätt. Men det är endå med vemod jag går vidare. Det är en sak att säga hej då till vänner man gått i samma klass som, på tex gymnasiet eller universitetet. Det har varit sorgligt också, men aldrig såhär.
Det känns lite som att lämna en ny och egenskapad, egenvald familj, bakom sig.

Men. Livet går trots allt vidare och det värsta vemodet har redan idag lagt sig till en hanterbar nivå. Jag är kvar på Öland över helgen, Är med T hos hans farföräldrar och vi har haft det väldigt fint, både igår kväll och idag. Han är en av dem som kommer stanna. En av dem jag träffade på skolan, som jag har kvar.

När jag tänker på det, är jag så väldigt tacksam över slumpen, ödet eller vad det nu är. Om jag inte hade sökt, kommit in, åkt hit, till Öland.. då hade jag aldrig träffat varken T eller de andra fina människorna som jag lärt känna och kommit nära under det senaste 9 månaderna.

Bilderna i det här inlägget tog jag nyss från huset i byn Karlevi, där jag just nu befinner mig. När jag skriver det här har solen nästan helt passerat horisonten och mörkret lägger sig snart över kalmarsund och Öland. Det blir natt, men mörkret har, om än tillfälligt, lämnat mig. Jag känner på något sätt på mig att även fortsättningen, livet efter det här, kan komma att bli vackert.

Ja. jag känner mig faktiskt, i denna stund, väldigt, väldigt lycklig och tacksam.

Kärlek till er. God natt.

Ska jag skratta eller gråta, Moore?

Moahaha. Jag fick ett email om ett skl fint erbjudande om att få vara med i Moores nästa nummer, vara en av sveriges "sexigaste singlar". Visst är det lite komiskt? :P

Är du Sveriges sexigaste singel?

	Inbox		X

Moore to me

show details 4:51 PM (21 hours ago)

Reply

Images are not displayed.
Display images below - Always display images from moore@idrelay.com

klicka här.

Är du Sveriges sexigaste singel? Förra sommarens stora succétidning från Moore är snart tillbaka: "Sveriges 250 sexigaste singeltjejer". Vi vill att Du ska vara med i årets upplaga! Om du är intresserad av att medverka, följ instruktionerna nedan och skicka ett mail till singel@moore.se (det går bra att klicka på "svara" i detta mail). Det gör inget om du tidigare varit med i Moore. * Skicka bilder på dig själv, bikini- eller underklädesfoton. Bilderna måste vara i färg och så högupplösta (stora) som möjligt. (Kontrollera med eventuell fotograf som tagit bilden om tillstånd för publicering, det är viktigt. Ingen ersättning utgår, men vi skriver gärna ut fotografens namn. Ange det tydligt.) Tjejer som utmärker sig kommer vi att erbjuda en riktig fotografering med Moores fotografer, stylister och makeup-artister. Svara på nedanstående frågor och fyll i dina personuppgifter. 1. Skriv en mening som säger något om dig själv. Till exempel om vad du söker eller hur du är som person. Försök vara så kreativ som möjligt. 2. Hur länge har du varit singel? 3. Vilken typ av kille söker du? 4. Vilka snubbar ska hålla sig borta? 5. Vilka är dina tre bästa egenskaper? 6. Vilka är dina tre sämsta egenskaper?? För- och efternamn: Ålder: Stad: Yrke: E-post: Mobil: OBS: E-post och mobilnummer kommer inte att publiceras. Däremot kommer läsarna att kunna skicka ett sms och mms till dig via ett speciellt nummer som vidarebefordras till din mailadress. Du väljer själv om du vill svara. Dina kontaktuppgifter kommer alltså inte att synas i tidningen, utan alla "Singlarna" har samma SMS-nummer.

Jag tänker sluta säga till mig själv att jag är ful

Så. Okej. Nu räcker det.

Det är dags nu. Det är dags att jag slutar med de här dumma, rent utav idiotiska "Jag är ful och dum" idéerna. Jag vet att så inte är fallet, men eftersom mitt kära lilla huvud fortfarande är fyllt av vissa idioters kommentarer, kommentarer jag hörde varje dag i c:a åtta år, är det svårt att ändra dessa tankebanor.

Men. Ett led i detta är att publicera bilder på mig själv som jag är nöjd med, texter kring åsikter och tankar som jag kan stå för och som jag tycker oavsett vad någon annan säger åt mig att tycka eller tänka. Den här bloggen är en ventil. Ett forum bortom genrer där allt ska och får vara tillåtet.

Det är dags för mig att vara ego nu. Jag är trött på självömkan, "Det-är-synd-om-mig-syndromet" och bitterheten. Jag tänker inte utsätta min egen högst förträffliga person för onödiga skuldkänslor längre.

JAG är inget att skämmas för.

Och. Du som ev läser det här, om du också lider av dåligt självförtroende, säg till den där jävla rösten i huvudet att hålla käften. Jag vill tro och tänker tro, hur patetiskt det än låter, att alla människor kan bli älskade just för vilka de är, utan att de ska behöva anpassa sig eller vara något som ett visst sammanhang , eller en viss person/grupp har tutat i dem att de ska vara.

Så. Här kommer veckans "Faan vad jag är snygg bilder"

Dagarna är suddiga just nu. Flyter samman. Men ibland lyckas jag glömma det och leker Dandy.

BIlderna är tagna idag, av mr T. Den person i mitt liv som alltid får mig att skratta, även när allt känns meningslöst. Tack fina du.

Förvirring

Den här dagen, den här dagen... och gårdagen... och alla dagar den senaste tiden. nej. Nu ljög jag, kanske inte alla. Vad var det jag skulle säga, ville jag säga något? Det är just det.
Jag bär med mig en känsla av att något är osagt. Men jag hittar inte fram till orden.
Hjärnblockad.