Marilyn ser mig. Urklipp fastsatt i mitt fönster.
Fotograf: Johanna Ljunggren, 18/6
Gårdagens inlägg dementeras härmed. Nej förresten. Det får stå kvar. Det får stå för vad jag kände då och fortfarande trodde att jag hade bestämt mig för att känna idag.
Jag tänker åka till London. Jag ska åka till London. Och framför allt: jag kommer svika mig själv om jag inte ger fan i alla förvridna och av rädsla styrda tankar inom mig. Att börja på ASAD är någonting jag verkligen vill. Jag brinner för teater och det här är en m
öjlighet, visserligen en stor och en aning läskig förändring, men framför all
t en möjlighet.
Jag har läst många olika åsikter på diverse forum om teaterutbildningen på ASAD, både positiva och negativa. Jag har kommit fram till att de positiva åsikte
r från dem som faktiskt gått där och upplevt skolan, väger tyngre för mig än de åsikter som enbart pratar negativt kring formella ting som status och om"hur fiiin" skolan är.
Det viktigaste måste väl en då vara att utbildningen är bred och professionell, att lärarna kan undervisa och motivera och att man som elev får det stöd man behöv
er för att kunna utveckla sig så mycket som möjligt. Det intryck jag perso
nligen fått från skolan hitills har varit väldigt bra. Trevliga och snabba svar över mailen, ett vänligt och professionellt bemötande över telefon och ett väldig
t bra helhetsintryck av lärarna från skolan under den audition för skolan som jag var på i Stockholm i maj.
Jag ska sluta vara så förbenat ambivalent. NU: jag gör det. Jag bestämmer mig. Jag gör det. Jag tänker inte låta människor ( dvs föräldrar) styra över vad jag ska göra med mitt liv. Att stå på scen är något som jag älskar, det är teater jag brinner för.
Det kommer att bli tufft, antagligen kommer jag att möta många motgån
gar. Men jag vill tro och tror att jag kan klara av både utbildningen och den hårda arbetsmarknaden för skådespelare efteråt. JAG ska klara det!
Och. Ni andra som drömmer om att göra något och får chansen, gör det! Prova i alla fall. Jag tror att den klassiska klyschan "man ångrar det man inte gjort mer än det man faktiskt gjort", stämmer i allra högsta grad.
Avslutar det här inlägget med lite bilder från de senaste dagarna. Skjortbilder. :)
Ta hand om er!
Jag äter kakor på Kungshöjds
utkiksplats,
Göteborg 17/6. Jag och Lilla My i lägenheten,
Göteborg, 18/6
Fotograf: Mr T :)
1 kommentar:
Hej Yohanna!!
Hoppas allt e skapligt trots att det verkar jobbigt med arbetet och så. Det va så skönt med Öland just för att man verkligen fick tiden till att skriva. Inte så mkt annat som låg och tyngde på ens axlar liksom, man va där för att skriva och det gjorde man.
Bor Thomas me dig nu eller? Ni har det bra och så? Du får hälsa så mkt. Förstår också att d känns som ett stort kliv att dra till London. Men samtidigt, mår man inte som bäst när man känner att man följer sitt hjärta?! Fast ibland kan det ju va svårt att veta vad hjärtat säger..
Jag har en blogg, den e inte lika fin som din men ändå...
Kraaaam på dig, saknar dina upptåg.
/ Lisa
Skicka en kommentar