Jag borde hålla mig till engångsligg med killar. Det är i alla fall mindre smärtsamt eftersom det är på lika vilkor. Vi vet båda vad vi får och att vi inte kommer att ses igen.
Jag brukar kunna läsa av situationer, känna på mig om det funkat eller inte under ett första möte med någon. Men tydligen är det inte så. Fick ett mail drypande av objektiv och känslokall sanning slängd i ansiktet i går. Min paranoia var rättfärdigad, jag gav henne inte en tillräckligt 'bra' känsla för att hon ska vilja träffa mig igen, någonsin. Jag avbröt henne tydligen hela tiden i hennes 'andningspauser' och lyssnade inte på henne. Enda var jag tystare än vanligt och jag lyssnade verkligen. Jag vet att jag pratar mycket, men ingen har någonsin sagt att jag avbryter för mycket eller inte lyssnar. Så jag tror inte att det är helt och hållet mitt fel. Antar att det inte var meningen att vi skulle ha setts alls.
Som tur var, var Jmed mig när jag läste mailet. Han avfärade det som onödigt och brutalt ärligt och sade att han aldrig tyckt att jag avbrytit eller inte lyssnat på honom. Får försoka att inte ge upp helt pga det här. H väntar i London, kanske vill hon träffa mig igen. Hon hade ju inget emot de två första traffarna i alla fall.
Midsommarfirande idag. Först middag med familjen strax och sedan ut till Alvhem för att fira med J, A, C, P och många fler. Blir nog trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar