Tenta, vänner och tankar

Skickade in min hemtenta i dag på eftermiddagen. Det kändes hemskt ett par minuter efteråt, övertygad om att jag verkligen kunde ha gjort bättre i från mig. Men det får bära eller brista nu. jag gjorde mitt bästa under omständigheterna, blir jag inte godkänd antar jag att världen inte går under för det. Får väl helt enkelt komplettera det på något sätt. Försöker tänka så i alla fall. Att det är okej om jag misslyckas, även om just den tanken är svår att acceptera.

Det är så med mycket. Att varje fel känns för stort. Kämpar så mycket med att hitta betydelser i mitt liv och studierna har ersatt mycket annat, har varit det jag försökt fokusera på för att stänga ute det jag inte vill eller bör tänka på. Har även försökt att låta tankarna komma, att jag får tänka och känna det jag vill, men då blir det nästan värre. Måste distrahera mitt huvud för att orka, för att se det vackra i vardagen istället för att falla nedåt.

Tänker på honom fortfarande. Går in på hans blogg fast än jag vet att det gör mig illa. Läser orden han skriver för att veta att han fortfarande existerar. Vad det nu spela för roll. Eftersom han inte hör av sig längre så är det som om han slutat att finnas, upphört med att vara vid liv. Men det är naturligtvis inte så. han fortsätter med det han gör. Och mitt liv fortsätter även utan honom.

Hängde med J och en fin vän till hennom innan vi gick till kulturhamnen i torsdags. Det var väldigt fint att komma så bra överens med en ny människa så direkt och utan att jag behövde anstränga mig. Att bara få vara den jag är och upptäcka att människor tycker om mig just därför, är lika fint varje gång det händer. Det är guld värt då min självkänsla går så mycket upp och ned. Själva kulturhamns-kvällen vart också mysig och efteråt gick jag med J, P, A och några andra till Plankan i majorna och drack öl. Länge sedan jag bara var ute och hängde och pratade och det var väldigt skönt att få göra det, särkilt efter allt kämpande med tentan.

Sitter i köket i Tårtan och skriver. Några av mina sambos kollar på film på nedervåningen, men för ens gångs skull känner jag faktiskt att det går bra att vara själv, att jag behöver får vara i fred med mina tankar utan att hela tiden ventilera dem.

Vad jag än gör, vad som än händer, så vet jag i alla fall vad som är viktigt: Så länge jag har mina vänner, så länge vi kan skratta åt livets djävligheter eller gråta ut när det behövs och så länge jag inser att jag faktiskt är värd att älskas, då finns det underbara saker att leva för.

Glädje och ilska.

Egentligen mår jag väldigt bra idag; positivt CSN besked, mysigt besök av Paul och Caroline igår och det går rätt bra med mina studier. Dessutom har jag fått en jobbintervju, på tisdag.

Men ilskan bubblar endå, knyter sig i magen som en näve. Önskar att relationen till en av mina föräldrar inte ska behöva vara så svår att hantera. Jag önskar att du ville förstå vad jag menar, nu när jag faktikst vågade ta upp något som för mig är jobbigt att prata med dig om.

Jag vet inte om det är så att jag är otydlig, eller om du helt enkelt inte vill förstå. Det är bara det att det tar kraft och energi att ständigt försöka bli förstådd, när det känns som om du inte ens försöker förstå vad jag säger, trots att jag är så rakt och tydligt jag kan.

Jag är så väldigt trött på att behöva vara diplomatisk och att jag ska behöva ändra på hur jag är för att det inte ska bli konflikter, när du fortsätter att gå i samma spår, de spår du gick i redan när jag var liten, men var tillräckligt gammal för att förstå.

Egentligen är jag inte arg på dig, jag tror att jag förstår varför du gör som du gör, varför vi inte kan kommunicera. Men om jag anstränger mig så hårt för att få det här att funka, så vore det så fint om jag i alla fall visste att vi var på väg åt samma håll, om än på olika vägar....

Varför kan jag inte skriva om dig?

Dina ord rakt in
och jag önskar att jag kunde beskriva
hur jag känner

Hittar inte orden
din formuleringar säger det
jag inte får ur mig
mina klycheer kan inte fånga det
så som du säger det

Jag är inte är inte är inte
men du betyder fortfarande mer för mig än jag någonsin kan förklara.

Jag har inga fysiska rum din närvaro kan saknas i
men innuti
i det som jag antar är mitt hjärta
växer hålrummet sakta
varje gång
jag tar avsked
går iväg från dig
igen

Midsommar, besvikelse och ilska

Jag borde hålla mig till engångsligg med killar. Det är i alla fall mindre smärtsamt eftersom det är på lika vilkor. Vi vet båda vad vi får och att vi inte kommer att ses igen.

Jag brukar kunna läsa av situationer, känna på mig om det funkat eller inte under ett första möte med någon. Men tydligen är det inte så. Fick ett mail drypande av objektiv och känslokall sanning slängd i ansiktet i går. Min paranoia var rättfärdigad, jag gav henne inte en tillräckligt 'bra' känsla för att hon ska vilja träffa mig igen, någonsin. Jag avbröt henne tydligen hela tiden i hennes 'andningspauser' och lyssnade inte på henne. Enda var jag tystare än vanligt och jag lyssnade verkligen. Jag vet att jag pratar mycket, men ingen har någonsin sagt att jag avbryter för mycket eller inte lyssnar. Så jag tror inte att det är helt och hållet mitt fel. Antar att det inte var meningen att vi skulle ha setts alls.

Som tur var, var Jmed mig när jag läste mailet. Han avfärade det som onödigt och brutalt ärligt och sade att han aldrig tyckt att jag avbrytit eller inte lyssnat på honom. Får försoka att inte ge upp helt pga det här. H väntar i London, kanske vill hon träffa mig igen. Hon hade ju inget emot de två första traffarna i alla fall.

Midsommarfirande idag. Först middag med familjen strax och sedan ut till Alvhem för att fira med J, A, C, P och många fler. Blir nog trevligt.

Nattens omtumlande konversationer

2 timmars omtumlande diskusioner.
Jag hade bestamt mig for att det inte skulle fa handa igen, men tank om det ar pa vag at det hallet? Det basta ar nog att inte grubbla sa mycket, se hur det blir nar jag kommer hem. Men det ar fint, oavsett, att ha ngon att prata med de sena kvallarna och natterna. Nagon som kan fora riktiga innehalsrika samtal och som inte ar radd for de svara fragaorna.

Har varit hyfsat duktig pa jobbfronten idag i alla fall. Sokt tva jobb idag redan, P en gayklubb i Soho och pa bar Fifty Five, ett just stalle i Camden. Igar skickade jag dessutom efter mkt om och men in en ansokan via haringay counsils hemsida, om ett jobb som biblioteksassistent. Men mest hoppas jag nog pa teaterjobbet jag sokte i Goteborg.... Vet inte om eller nar de kommer hora av sig. Tror att ansokningstiden gar ut den har v.

Kommer ha det haktikst de narmaste dagarna. tekniskt genrep pa torsdag och sedan forestallningar pa fredagen och intensiv stagecombatovning pa lordagen infor provet. och jag maste fokusera pa en hel del andra skolsaker ocksa.... hjalp..

Mne pa nagot satt gar det nog.