Böckerna bygger en vägg av trygghet runt henne. Ord mot ord, tystnad mot tystnad.
I berättelserna världar som kan förstås i eget tempo; vända blad, bestämma när pärmarna skall slås igen, händelseförloppen som för en stund stannar upp och när som helst kan återupptas.
Läser för att förstå. Läser för att glömma. Läser för att det fortfarande allt för ofta känns som att det är lättare, bekvämare, säkrare, att umgås med skrivna karaktärer istället för verklighetens komplicerade människosläkte.
Men då och då händer det. Verkligheten blir en ljus punkt av liv. Händelser vävs samman, intryck och upplevelser skapar mening och allt detta vi inte kan förstå, tycks förunderligt vackert:
Att på riktigt prata med människor som lyssnar. Att dansa och skratta och trängas och glömma det som annars tynger. Att sitta i köket omgiven av människor att älska och bli älskad av.
Att göra det som betyder allt, trots att utgången är osäker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar