Tystnad i rummen. Den tystnad som inte talar utan bara är. Eller så säger den det som ännu inte har uttalats, det som gror, i väntan på att orden ska få form, lämna strupen och ljuda.
Snart samlar hon ihop kroppen, bäddar den under täcken och drömmar. Låter huvudet fyllas av en annan människas ord; skönheten i att försvinna in mellan raderna, delta i påhittade sanningars ordflöden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar