Lyssnar på Barbara Streisand och funderar över, inspirerad av senaste Glee avsnittet, vad jag egentligen ska göra med mitt liv. Flytta till Berlin med Martin och C om ett par år? Försöka få ett socialantropologiskt inriktat jobb? Våga söka scenskolan igen? Skriva manus för teater och film? Äntligen färdigställa min novellsamling? Eller skaffa mig realistiska och lite tråkiga drömmar som går att uppfylla?
Vissa dagar undrar jag om det är så farligt om jag inte riktigt når dit jag drömmer. Det är ju ok att ha ett "vanligt" jobb. Kanske som köksansvarig på ett café, ett bra café med trevliga människor, god mat och mysig stämning. Ibland tänker jag att det ju kan räcka så, bara jag har fina vänner runt mig och får vara med dem jag älskar mest. Det är ju inte så bara.
Men ofta, ofta tänker jag "Du är ämnat för mer än det här, det var inte det här du ville när du var 18-19" . Jag menar inte att jag är missnöjd med att vara tillsammans med en fantastisk person och ha en underbar liten bebis. det jag menar är att jag vill att mitt liv ska innehålla mer än bara en familj, en trygghet. Jag behöver utmaningar, yrkesmässiga utmaningar.
Jag längtar så oerhört mycket efter den dag då jag går till ett jobb som jag verkligen vill ha, som jag jobbar på för att det är utvecklande, roligt och spännande, inte bara för att det betalar hyran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar