Sista 27:årings dagen

I morgon fyller jag 28 år. Två år kvar till 30. Vet inte riktigt vad jag känner inför det egentligen. När jag var liten trodde jag nog att jag skulle ha fast lägenhet och jobba med något jag drömt om vid det här laget. På ett sätt gör jag många saker som jag vill; är aktiv i RFSU, träffar mina vänner ofta, läser, försöker skriva. Men det är jobbigt att fortfarande behöva ta brödfödejobb för att de där drömjobben fortfarande är utom räckhåll. Visserligen har jag haft tur med mina vikarat, men de ger endå ingen trygghet i längden, varken ekonomiskt eller att få utvecklas inom ett arbete jag verkligen vill stanna på.

Det som skaver mest är dock bristen på fast bostad. Vi kan visserligen bo kvar här ett tag till, men det är bara en studentlägenhet och inget riktigt förstahands kontrakt. Jag antar att det löser sig på ett eller annat sätt, men det ligger som ett moln över allt, att inte vet när eller vart en måste flytta.

Palmen och Jossan var på besök igår. Det var väldigt fint att hänga med dem båda samtidigt, nästan som att vara tillbaka i Tårtan. M var ute med en kompis och C somnade relativt snabbt, så vi kunde dricka vin, prata och spela quizspel ifred. Dessutom gjorde Jossan om tavlan i köket.:)

Barnkalasservetter är användbara i rätt händer. :)

Nu stannar jag här

Eken magasins bloggverksamhet har lagts ned. Lite tråkigt, men kanske lika bra. De bästa inlägg jag skrivit har trots allt publicerats här. Idgieality har blivit ett sorts forum för mig där jag kan uttrycka det som verkligen känns viktigt och endå hålla en hyfsad nivå rent textmässigt.

Ibland går det lång tid mellan inläggen och jag har svårt att hålla mig till ett fåtal specifika ämnen. Men det får vara så. Även fortsättningsvis kommer jag att skriva om det som intresserar mig, det som jag finner viktigt och relevant att berätta om. Oavsett hur spretigt det blir. 

I går var jag på RFSU möte och det kändes väldigt roligt. Äntligen har jag tagit tag i att bli aktiv där och jag hoppas både kunna tillföra mycket och lära mig massor av nya saker. Det är alltid lite läskigt att komma in i ett nytt sammanhang, med människor en aldrig har träffat förut. Gick dit med skräckblandad förtjusning, för även om jag älskar att prata med nya människor är jag också mån om att försöka lyssna mer, att inte prata för mycket utan bli bättre på att välja vad jag säger. 

Det är svårt det där; att vilja ta plats men att inte alltid veta hur mycket plats det är okej att ta i vilket sammanhang. Oftast går det att känna av men i vissa sammanhang blir det fel. I går tror jag dock att det gick bra. Det var trevligt och peppande och fint att träffa andra sexualpolitiskt intresserade aktivister. 

Jag längtar efter solen. Eller snö. Vad som helst som skimrar och glittrar istället för att vara en tung grå massa över alltihopa. Mitt humör sänks så radikalt när det gråmulna tar över. 

Snart, snart ska jag resa mig upp ur soffan och diska. Repetera scenskolemonologer samtidigt som det varma diskvattnet sköljer över fingrarna. Se skönheten i de regnbågsfärgade diskmedelsbubblorna istället för diskbänkens intorkade matrester, brödsmulorna som långsamt tryckts ned i golvet av många par strumpor. 

Kl tre ska jag hämta lilla C från förskolan. Pussas och kramas och kanske måla en stor färgglad teckning när vi kommer hem.

min prestationsångestlösa blogg

Den här bloggen är som att komma hem. När jag skriver på andra ställen känner jag mig alltid något pressad. "Skriv något intressant nu, något som människor faktiskt vill läsa". Den typen av press kan visserligen vara bra för att få upp kvaliteten i texten och för att anstränga sig mer innan en väljer vilket ämne som ska tas upp. Ibland är det dock skönt att bara kunna skriva för ordens skull och totalt strunta i relevans eller tema. 

Sitter i vår nya lägenhet i Uppsala. Hela helgen har jag varit här, men i morgon eftermiddag tar jag tåget tillbaka till Göteborg igen. Lever i någon form exil den här månaden eftersom jag fortfarande har mitt sommarjobb kvar i Göteborg hela augusti. När jag är ledig 3 dagar i rad tar jag tåget hit. 

Det är snart två veckor sedan vi packade in allt i lastbilen och flyttade hit. Martin har varit ensamförälder med C under de dagar/veckor jag jobbar och även om det är jobbigt så har det gått bra. C verkar trivas fint på förskolan och det ska bli spännande att se hur det är där. Ska dit i morgon bitti en sväng med Martin och C, men bara stanna någon timme. Vill ju inte vara ifrån C mer än nödvändigt när jag redan är det så mycket. 

Det börjar bli väldigt mysigt här. Tavlor och småsaker som gör att det känns hemma har börjat hitta sina platser och alla våra böcker har hittat hem i bokhyllorna. Den här lägenheten är väldigt mycket bättre planerad än den förra och det var skönt att flytta in någonstans där det mesta var helt och rent. Det är verkligen största fördelen med at bo i 1:a hand. 

Snart kommer Martins mamma på besök och ska stanna några dagar. Skönt för honom och fint att få träffa henne en stund innan jag far. Förhoppningsvis blir det Sundsvall och Stöde i slutet av september för oss. saknar skog och landsbygd och norrlandskänslan. vet dock inte om jag skulle fixa att bo där i längden. Jag gillar städer med universitet och stort kulturutbud. Fast å andra sidan så finns det ju kultur överallt, bara en letar...

Barnfria städdagar i hettan

Jag ber om ursäkt för att jag försummat min fina gamla blogg. Det är så mycket som händer nu och när jag väl hinner skriva så blir det oftast på eken.

Idag och fram till i morgon eftermiddag är lilla C hos sin mormor och morfar. Under den tiden ska vi försöka städa köket och badrummen, packa ned i princip alla böcker, kläder och husgeråd och vi inte kommer att behöva den närmsta veckan. Det känns som ett väldigt stort projekt just nu, men tror att det kommer gå fort när vi väl börjar. Vi har redan fyllt flera kartonger med leksaker, böcker, cd-skivor och filmer.

Om någon känner för att dyka upp på onsdag eftermiddag 31 juli eller tidigt på morgonen 1 augusti och hjälpa till med att bära eller leka med C, så är det bara att säga till. Eller om ni befinner er i Uppsala, kom och hjälp oss flytta in vettja! Kl 15 ska lastbilen förhoppningsvis vara på djäknergatan.

Det är väldigt kvavt och varm ute. Sitter halvnaken i soffan för att svalka mig och funderar på om det fungerar att flyttstäda naken. Grannarna på andra sidan skulle säkert bli glada.

Nu ska jag pusta ut lite innan städningen startar. Kram på er.

Framtidens vindar blåser mot Uppsala

Nu är det bestämt. Vi vet fortfarande inte exakt vart vi ska flytta, men vi vet till vilken stad: Uppsala. Martin har fått jobb på universitetet där och vi flyttar upp den 1 augusti. 

Jag har fått sommarjobb på ett boende för autistiska ungdomar i Göteborg, vilket känns jättekul. Det pågår fram till 11 augusti, så ska bo hos Per och ev någon annan den sista veckan på jobbet. Jag hoppas att det kommer gå bra med flytten och att vara borta från lilla C. Har aldrig varit iväg mer än en och en halv dag från C innan, men Martin börjar som tur är inte jobba förrän senare i augusti.

Än så länge är mina planer för vad jag ska göra  Uppsala det närmsta året ganska lösa. Antagligen kommer jag att försöka engagera mig i RFSU där och skriva in mig som lärarvikarie. Kanske gör jag en sen anmälan till någon kurs på universitetet. Egentligen hade jag planerat att börja någon av de masterutbildningar jag sökt i Göteborg till hösten. Men de finns ju kvar nästa år och om jag kommer in nu gör jag det sen också. 

C ska börja på dagis. Det blir spännande att se hur det går. Eftersom C älskar att träffa nya människor kommer det förhoppningsvis gå bra.

Jag ser fram emot att bo i Uppsala, även om jag är lite nervös inför själva flytten. Det är så mycket som ska fixas. Vi måste hitta någon som kan hjälpa oss att köra flyttbilen och en av oss ska åka upp själv med Caspian på tåget. Sen blir det lite konstigt för mig eftersom jag bara kan stanna et kort tag innan jag ska åka ned för att jobba igen.

Det bästa med flytten är att jag kommer få möjlighet att träffa mina vänner som bor i Stockholm oftare. Och Martin har massvis av fina kompisar i Uppsala som jag ser fram emot att lära känna bättre.

och nu kan jag bara vänta

Jag har väldigt svårt för det här med att gå och vänta på något som inte går att påverka. Det ligger hela tiden en molande känsla av oro uppblandad med upprymd förväntan och gnager under ytan. När telefonen ringer någon gång nästa vecka kommer mitt hjärta antagligen att stanna en sekund. Det är ett samtal som kan innebära antingen stormande glädje eller stor besvikelse. Just nu försöker jag ställa in mig på båda alternativen. Jag letar fortfarande aktivt efter andra jobb för att ha en plan B. men helst av allt vill jag bara att min förstahandsplan ska gå i lås. 

Drömmer på nätterna om ett eget kontor, utsikt och noggrann organisering. Postitlappar, mindmaps och telefonlistor. Inspirerande möten, peppande samtal och en känsla av att förändra något till det bättre. Att få vara med där det händer.

Men som sagt. Nu har jag gjort allt jag kan. Jag skrev en bra arbetsansökan, kom på intervju och gjorde mitt yttersta för att organisationen skulle förstå att jag verkligen vill och kan göra det här. 

Magen surrar, händerna skakar. Nervositet i varje por, men en god nervositet, som om det en då inte är omöjligt att det jag vill ska kunna slå in.

Sentimentala framtidsfunderingar

Lyssnar på Barbara Streisand och funderar över, inspirerad av senaste Glee avsnittet, vad jag egentligen ska göra med mitt liv. Flytta till Berlin med Martin och C om ett par år? Försöka få ett socialantropologiskt inriktat jobb? Våga söka scenskolan igen? Skriva manus för teater och film? Äntligen färdigställa min novellsamling?  Eller skaffa mig realistiska och lite tråkiga  drömmar som går att uppfylla?

Vissa dagar undrar jag om det är så farligt om jag inte riktigt når dit jag drömmer. Det är ju ok att ha ett "vanligt" jobb. Kanske som köksansvarig på ett café, ett bra café med trevliga människor, god mat och mysig stämning. Ibland tänker jag att det ju kan räcka så, bara jag har fina vänner runt mig och får vara med dem jag älskar mest. Det är ju inte så bara. 

Men ofta, ofta tänker jag "Du är ämnat för mer än det här, det var inte det här du ville när du var 18-19" . Jag menar inte att jag är missnöjd med att vara tillsammans med en fantastisk person och ha en underbar liten bebis. det jag menar är att jag vill att mitt liv ska innehålla mer än bara en familj, en trygghet. Jag behöver utmaningar, yrkesmässiga utmaningar.

Jag längtar så oerhört mycket efter den dag då jag går till ett jobb som jag verkligen vill ha, som jag jobbar på för att det är utvecklande, roligt och spännande, inte bara för att det betalar hyran. 

Hurra!

Alldeles nyss fick jag hem min text med kommentarer och en hel A4 med fin kritik från en av mina lärare på kursen. Jag fick VG! Det känns verkligen jättebra att jag lyckades göra det jag ville, särskilt som kursen i sig var så bra och med väldigt engagerade lärare. 

Kan verkligen rekommendera "Vad är normalt? Ras, klass och kön i museer och kulturarv" vid Göteborgs universitet. Vet inte om den går i höst igen, men skulle tro det. Dessutom går den kvällstid och bara en gång i veckan vilket gör att den går att kombinera med jobb. 

Ännu ett fint brev anlände på posten idag; En hälsoinfofolder från Bvc i biskopsgården och ett handskrivet kort från "vår" Bvc-sköterska, där hon informerade om när hon har semester, vem vi kunde ringa och när + en lyckönskning inför förlossningen. Jag som alltid avskytt alla typer av kontakter med läkare och sjukvård, är väldigt glad över att både mvc och bvc hitills har givit mig en helt annan bild av hur det kan och borde vara: bra, tryggt och fint!

Konsten att sysselsätta sig och ändå ta det lugnt.

Gråväder ute och trötthet inuti. Martin åker upp till Uppsala efter jobbet inför opponeringen i morgon och kommer tillbaka sent i morgon kväll. Det ska bli spännande att höra hur det gick sedan, han har kämpat så sjukt hårt för sin uppsats och jag r väldigt stolt över honom. 

Förhoppningsvis kommer jag att vara väldigt stolt över mig själv snart också. Väntar på besked om resultatet av min hemtenta/slutessä. Analyserade en av utställningarna på Sjöfartsmuseet utifrån maskulinitets och klassperspektiv. Inlämningen var 23/5 och i onsdags förra veckan var det seminarium. Den muntliga delen och de kommentarer jag fick från läraren och mina kursare var överlag positiva och det var särskilt kul att en bra diskussion kring klass och klassbegrepp kom upp. Så oavsett resultat ( vet att jag är godkänd) så kommer jag att vara nöjd och stolt över det jag skrev.

Eftersom jag är klar med kursen innebär det att jag i princip är fri att göra vad jag vill nu fram till förlossningen. Dock börjar magen göra sig påmind och kroppen värker på lite alla möjliga ställen. Mest har benen krånglat, kanske pga magnesiumbrist igen. Så jag har försökt vara ännu mer noggrann med att ta mina magnesium och järntabletter. Försöker ändra ställning ofta när jag sitter för att inte korsryggen ska värka, men det är inte det lättaste... I stort sätt mår jag väldigt bra för att ha så kort tid kvar av graviditeten, men börjar bli väldigt trött på tillståndet och längtar tillbaka till en smidig kropp som kan böja sig ned och springa snabbt. 

Det svåra är alltså att hitta på något roligt att göra som en då inte är för ansträngande. kan inte sitta/ligga i en ställning för länge och inte heller vara ute på stan eller promenera för länge. Idag ska jag sysselsätta mig med att plugga lite profylaxpepp, lyssna på massor av bra musik, se på film, skriva, göra avslappningsövningar etc. Förhoppningsvis räcker det för att stilla mitt rastlösa och otåliga sinne.

HBTQ-festival, nattmaror och syjunta

I går var jag inne på HBTQ-festivalen och hängde runt. Mysigt och fint och peppande, synd bara att jag inte orkade gå runt på så många föreläsningar eller panelsamtal. Var dock på ett som verkligen blev bra. "30 år med hiv - vad hände med den queera solidariteten?" Flera bra panelmedlemmar gav en bredd åt samtalet och det blev intressantare ju längre det höll på. Tack särskilt till Desireé Ljungcrantz, genusdoktorand som förde in interesektionalitet i diskussionen. Alla som deltog gjorde dock ett bra jobb och det kändes fint att träfaf så många engagerade människor. Gick själv med i RFSU för ett tag sedan och ska försöka engagera mig i lokalförbundet så mycket jag orkar och har tid med nu under hösten. Bara för att jag ska bli förälder så slutar ju inte mitt politiska engagemang. Särskilt inte i frågor kring fördomar om HIV/Aids, och rätten till självbestämmande över den egna kroppen. Tvångssterilisering och onödiga operationer av barn med DSD är tyvärr väldigt aktuella frågor.

Kvällen/natten var ganska hemskt innan jag slutligen kunde sova. hade antagligen överansträngt mig under dagen, för magen blev stenhård utanpå och sammandragningarna slutade inte, trots att jag försökte göra andningsövningar och bara slappna av. I vanliga fall brukar hårdheten gå över efter bara några minuter, men nu höll den i sig i timmar. Mycket berodde nog på övertrötthet. Ringde koordinatorn på förlossningen i mölndal för säkerhets skull efter att Martin övertalat mig, och det var skönt att prata lite med dem. Det verkade dock inte vara någon fara, bebisen sparkar ju som en balettgalning... Somnade tillslut och nu mår jag bra igen, fast ska försöka ta det lugnt och stressfritt idag.

Annars har jag ägnat förmiddagen åt att sy om ett par byxor till en kjol. Ska fixa en snygg outfit helt i svart till demotåget i morgon. Regnbågsflaggor i all ära, men det behövs lite hederlig cynism och politisering av glittret. Eller snarare; snygga kläder, dans, sång och glädje är inte fel, men vi får inte glömma att det fortfarande finns mycket att göra och att HBTQ-frågor är viktiga, relevanta och gäller alla. Det går inte att sminka bort politiken.

Pollenmorgon

Ögonen uppsvullna av gräspollen. Har tagit allergitablett men den har inte riktigt verkat än. Borde nog ha sovit längre, min hjärna är något halvvaken, men när M hade gått till jobbet kunde jag inte somna om och gick istället upp och åt frukost och pratade lite med R innan hen åkte iväg till skolan.

Idag måste jag nog tyvärr hålla mig inne, eller i alla fall försöka att ta det så lugnt jag bara kan. Igår, efter att ha gått fram och tillbaka till affären med R, burit upp kassar och jord, samt sedan mött upp M i stan för picknicksmiddag vid näckrosdammen, var jag helst slut och började gråta av trötthet. 

Jag är inte riktigt van vid att inte orka lika mycket som förut, trots att jag rimligtvis borde vara ännu tröttare än vad jag är, eftersom jag trots allt bara har några veckor kvar till förlossningen. Idag ska jag alltså lyssna mer på både kropp och hjärta, ta det lugnt och endast göra mysiga och roliga saker. Och läsa igenom mina kursares hemtentor inför seminariet i morgon. 

Lyssnar på Morgonpasset i P3 och börjar långsamt känna hur dagen vaknar i mig. Bra att börja dagen med att lyssna och skriva, det hjälper till att starta på ett bar sätt. har inte läst tidningen än, bara kollat igenom den. Vill läsa det stora reportaget om Ungern i gårdagens DN världen, men är inte riktigt redo för att ta in den typen av fakta så här tidigt. Är dock väldigt glad att DN tar tag i att ta upp situationen kring extremhögern och förföljelsen av romer i Ungern. Dessutom verkar det vara ett övergripande perspektiv på et bra sätt, återkommer senare när jag läst artikeln. 

Nu ska jag släppa in sommarluften och ignorera pollennivån. 

Rufus, ljudkonst och (för)väntan.

Sitter i det varma vardagsrummet och lyssnar på Rufus Wainwright, Rufus does Judy at Carnegie hall- skivan. Storslaget, bombastiskt, bögigt och otroligt vackert.

En annan fantastisk musikalisk, eller snarare ljudkonstlig, upplevelse, var jag med om i fredags på artisten. Johan Siri Landgren hade en examenshändelse för att markera att tre år på musikhögskolans kompositionsprogram var till enda. Nästan en timme fylld av vibrerande, berörande ljudbilder, röstexperiment, manifest och monolog liknande pauser. Satt som klistrad och var stolt över att få vara där. M och P följde med också och de njöt nog lika mycket som jag. 

På http://johanlandgren.se/går det att lyssna på och läsa kring hens projekt. Rekommenderar verkligen att ni gör det!

I min mage rör det sig snarare om någon sorts dansföreställning än ljudkonst, även om pip helt klart verkar ha ett sinne för rythm där inne. V 37 nu, nästan 38 och förlossningen närmar sig. Det kan vara allt mellan 3 och 5 veckor kvar. Peppar genom att prata med M, läsa profylaxboken utan att döma new age metaforerna allt för hårt och försöker göra andnings och avslappningsövningar. För mig som ofta har tusen saker i huvudet, är det svårt men nödvändigt att lära sig att koppla av och bort bruset. 

Idag ska jag och M åka ut till Lerum och hänga på mina föräldrars baksida i solen. Tänker bara sitta ned, sola, läsa bra böcker och njuta av god mat, behöver verkligen det. M behöver det definitivt. Hen har pluggat som en dåre den senaste tiden. 

Vi hörs snart igen!

Regnig biskopsgård och odlingstankar

Fönsterrutorna i sovrummet är täckta av ett mönster med vattendroppar. Det är vackert, känns behövligt med regn. Helt "vita dagar" då himlen bara är en enda massa av vithet och luften står stilla, har jag hemskt svårt för, regndagar är däremot ofta vackra. Dessutom behövs det lite vatten för att sirenen utanför min trappuppgång ska slå ut i juni, längtar efter den doften...

Mina små odlingsprojekt i fönstret i köket växer riktigt bra. Några av paprikaplantorna är nästan 2 dm höga och har redan planterat över de största i egna krukor. Basilikan växer ok och blåklinten+tagetesen har börjat ta sig, även om jag inte riktigt vågar ha dem på balkongen över natten än. Här om dagen sådde jag även honungsmelonkärnor. Får se om det kommer fungera, men tänker ge det ett försök i alla fall.

När Pip är född någon gång i juni kommer jag knappast att ha särskilt mycket tid över första månaderna till att sköta om mina planteringar i vilket fall. Men kan skriva lappar till M och R och flytta över paprikorna till föräldrarnas växthus.

Jag börjar längta efter att Pip ska komma ut nu. Känner mig förberedd och taggad, lite nervös, men mest vill jag bara att själva förlossningen ska gå bra och vara över så att jag och M kan koncentrera oss på Pip utanför magen istället för i. Att lära känna en ny människa och ge den människan massor av kärlek, det är det vi ska göra.

Ska öppna upp fönstret, släppa in lite luft och sedan halvsova en stund till. Sedan ska jag försöka skriva lite på mitt slut PM till "vad är normalt" museion kursen innan jag åker in till stan.

Kram alla fina människor.

The new era

Och plötsligt har livet tagit ännu en vändning, snart tar den ännu en, sedan ännu en. Hur allt förändras men hur denna förändring inte skrämmer mig längre. Hur jag fortfarande blir rädd ibland men numera oftast vet hur jag ska hantera rädslan.

Lämnar kollektivet efter nästan 2,5 år, till "filialen" på Hisingen. Ska bo med min älskade M och fina R. Fokusera på studier och planering inför det som komma skall istället för att upprepa samma typ av arbetsuppgifter varje dag. Glädjen i att nu själv styra min egen tid, men också medvetenheten om att självdisciplin och prioritering nu måste bli en del av min verklighet för att friheten skall kunna kombineras med ansvar på ett bra sätt.

Snart ska jag släpa hem tentapluggboken och datorn till Per, sitta där och fortsätta plugga lite och sedan bara njuta av att hänga med fin vän och att ha haft en väldigt bra dag. Morgonmys med Jos, palm, Sama och L, loppisfynd till "Pip" och fler sidor avklarade kring antik grekisk konst. M's röst på andra sidan luren som gör mig varm och lycklig i hela kroppen. M som skriver " Jag dör glädjedöden" när jag mms:ar framtidsbilder. Solen som får snön att långsamt smälta och tårarna från gårdagen tycks aldrig ha existerat

Australien, Kloster och stickning

Det har varit en skön dag idag. Vaknade sent och sen gick jag ned till stationen, hämtade min cykle och åkte ned till loppisen. Köpte nytt garn till mössan jag håller på med, tre krukor och tre VHS filme; Themla & Louise, The Faculty och Legaly Blonde. :) Jag köpte även blomjord och nu har jag planterat tre krukor med Tagetes, en kruka med gurka och två med gul paprika. Hoppas att det gror snart. Det är väldigt soligt ute och har massor av vårkänslor i hela kroppen. ( Det handlar dock mer om trädgårdskänslor än det patetiska som kallas kärlek).

Har även börjat fundera över min framtid en hel del. Har hittat ett protestantiskt kloster ( det första jag nämnde i förra inlägget var trevligt med katolskt) som jag mailat med. Det verkar trevligt där och dom arbetar aktivt med att hjälpa flyktingbarn. Jag funderar på att åka dit någon helg och hälsa på och arbeta med dem. Det ligger i Knivsta och heter Alviks kloster.

Jag har även blivit medlem på en Au Pair sida och fått svar från en mkt trevlig familj i Australien, Sydney, med fyra barn, varav tre går i skolan. Får se hur det går. Jag har ju ganska dåliga erfarenheter av att vara Au pair sedan tidigare, men det behöver ju inte vara så den här gången.

Hmm. Får väl se hur det går helt enkelt. Vart mina vingar bär mig...

resedrömmar, framtidsgrubbel och Zeppelindagar

Står i kassan på kafé Zeppelin och surfar runt lite. Drömmer om att spara ihop pengar och resa till någon varm och solig badort.. Bara sola och bada, dricka drinkar och se vacker natur. Tror inte att det är allt för omöjligt. Om jag lyckas spara 8000 eller så.

Det vore fint att bo ytterligare ett år eller två utomlands också. Helst i Skottland eller wales, eller kanske England igen och i sådana fall Brighton. Behöver spara ihop en hel del pengar innan dess i sådana fall. Och skaffa ett jobb eller gå någon utbildning där. helst vill jag hitta ett jobb. Men har jag bara pengar så att det räcker till tre månaders hyra så är det ju lugnt. Att resa dit är ju billigt.

What will her future bring...?

C-uppsatsen går sakta men säkert frammåt. Fick bra kritik från min handledare i går, men har en hel del att ändra och strukturera upp. och c:a 12 sidor till att skirva, minst, eftersom en hel del antagligen måste sållas bort eller stuvas om.

På fredag nästa vecka åker jag till Jennifer i Mjölby över helgen. Vilket betyder att jag helst måste bli klar med utkastet till uppsatsen på kvällen/natten den 16:e. I värsta fall får jag väl ta med mig mina anteckningar och USB-minne tupp till J. Det ska bli skönt med jullov.

Har fått en del närhet att förströ mig med den senaste tiden i alla fall. Träffade en stiligt klädd 19-årig ung man på Tip the Velvet i lördags och spenderade en rätt så het natt med honom. Vi träffades igen i torsdags och trots löften om att det som hänt var en engångs företeelse, kunde ingen av oss hålla tassarna borta. Får se vad som händer. Defentivit ingen kärleksrelation, men kanske någon sorts vänskap.

Sökte bibliotikarieutbilndingen på distans, sent. Kommer med största sannolikhe tinte att komma in eftersom jag är 71:e reserv. Nu har jag ingen aning om vad jag ska göra till våren. Får väl söka jobb antar jag. Men jag vill verkligen, verkligen inte jobba innom vården igen. Är dödligt trött på det.

Är hemma hos föräldrarna igen, stannar tills i morgon. kanske att jag pluggar lite i kväll eller i morgon, får se vad jag har ork till.