Det tröstlösa sökandets sinnesstämning

Vacker rubrik till den uttröttande sysselsättning som kallas arbetssökande. Lade ned massor av tid och energi på att skriva det perfekta brevet till en ansökan som butikssäljare på topshop. När jag så går dit med min ansökan, en vecka innan sista ansökningsdagen, uppklädd och stylad och leende, är tjänsten redan tillsatt. Ibland känns det så oerhört meningslöst att lägga ned sin själ i saker och ting när det inte ger resultat. Har sökt massvis av jobb nu och hittills inte fått ett enda positivt besked. Ska försöka ringa runt till några av de ställen jag ansökt till och höra hur det går med "antagningsprocessen".

Känner mig gnällig idag och har ett behov av att skriva av mig. Ibland känns det lättare bara en får vädra alla de saker som känns motiga. (Nu har C äntligen somnat och jag kan skriva fritt ett tag.) 

1. Min dator har gått sönder. Vet inte om det är själva hårdvaran, eller om det bara är skärmen. Likväl är det jävligt surt då jag bara haft den i 1,5 år och inte har överdrivet mycket pengar till att laga den. 

2. Queen-kör projektet till world aids day på röhska gick åt helvete eftersom folk ställde in i sista minuten, alternativt missuppfattade tider, alternativt var för bakfulla för att repa. etc etc etc. Ja, jag är sur, för jag hade verkligen sett fram emot det här.

3. Jag blev inte "utvald" till modevisningen på världskulturmuseet i april. 

4. Mitt skrivande går skitdåligt eftersom min hjärna tycks vara konstruerad av tusentals små små lerklumpar nuförtiden. Lera som det inte går att bygga särskilt mycket av. (Jag vet. Det är en skitdålig liknelse. kan inte ens skriva liknelser) Så fort en bra idé tycks anlända, försvinner den lika snabbt igen eftersom jag blir avbruten av C, alternativt att jag väntar på att få låna Ms dator eller så är jag för trött för att lyckas få ned tankarna på papper med en vanlig penna innan de försvunnit igen. 

5. Vi är inte ens i närheten av ett första hands kontrakt

Ja. Jag har i-landsproblem. Nej, det är inte synd om mig. men jag skiter i det. Jag önskar bara att livet kunde flyta på lite. Det är absolut ingens fel. Visst, är trött pga att jag har en småunge, men bristen på jobbsvar, sinnesstämning och folk som sviker projekt  och uteblivna bostadserbjudanden går liksom inte att skylla på sömnbrist pga bebis. 

Det finns i alla fall ett till jobb som jag verkligen verkligen vill ha och som jag ska söka. Men vågar inte skriva vilket det är här. För skrockfull och inbillar mig att den chansen kommer att försvinna så fort jag klär drömmen med nedskrivna ord.