Blue(s) is the coldest colour, go get them darling!

Lägenheten är tom och kall.

Det är alla hjärtans dag och de två personer jag älskar mest har precis gått iväg till jobbet och förskolan. Jag sitter i soffan och försöker säga "du ska nog se att det går över".

För att orka måste en samla kraft och det är precis det jag gör just nu. Igår fixade jag en massa småsaker som jag skulle ha tagit tag i men inte hunnit. Idag ska jag mest försöka vila, ordna upp lite här hemma och läsa igenom scenskoleproven.

Första gången jag sökte scenskolan 2005 kom jag vidare till andra delprovet och kunde inte fatta att det var sant. Min första monolog var minutiöst förberedd men då jag inte räknat med att fixa det hade jag inte övat in den andra lika mycket. Jag hade haft en väldigt tuff vår och hade med nöd och näppe klarat mig igenom bluesen. Trots det, eller kanske på grund av det, kunde jag visa vad jag går för och att jag faktiskt hör hemma på scenen.

I år tänker jag försöka igen. Jag kanske inte har de bästa förutsättningarna, men jag vill verkligen det här. Det är nästan sju år sedan jag sökte sist (mitt andra försök var inte lika lyckat som det första) och den här gången övar jag alla tre texterna lika mycket.

Om jag ska kunna gå vidare måste jag verkligen övertyga mig själv om att jag kan det här, att jag vill och framförallt att jag är värd att göra mitt allra bästa och sedan vara stolt över mig själv, oavsett hur det går.

Har aldrig sökt i Stockholm innan och vet att konkurrensen är hårdare här, men det känns nästan bara mer sporrande.

Torsdag den 20 mars smäller det. Håll tummarna för mig. Det kan jag behöva.