tisdag 16 mars 2010

Rörelse

Livet tycks ha stått stilla i några dagar. Som om mitt huvud varit stumt, overksamt. Idag kändes det som att vakna ur en dvala, leva allt mer för varje timme. Det är skönt när det som borde gå bra faktikst fungerar, istället för känslan av att ingeting går.
Lite mer än halva hemtentan är skriven, tack H för att jag fick låna med mig din laptop till universitetet, och idag fick jag ett telefonsamtal om en arbetsintervju för ett sommarjobb. Känns väldigt skönt. Tror att jag för en gångs skull har rätt erfaranhet för det här jobbet, boendestödjare för perosoner med olika sorters psykiska funktionshinder. Jag hoppas verkligen att jag får det. Vill ha ett sommarjobb som känns meningsfullt och där jag samtidigt kan lära mig nya saker, mer om hur männisor fungerar. För oavsett vad jag kommer att arbeta med i framtiden så har man alltid nytta av at lära sig om hur människor fungerar. De lärdommar man får av det kan man använda till så mycket. Önskar att det vore obligatoriskt för en del politiker att jobba innom vården t ex, det skulle behövas...
Annars har det varit rätt lugna dagar. Hade en mysig filmkväll med Per i söndags. Vi lagade mat, pratade en massa och såg på film. Sov över på golvet och somnade gott och utan problem för första gången på flera dagar.
I morgon ska jag försöka komma upp ur sängen hyfsat tidigt och åka väg till skolan igen för att fortsätta jobba med hemtentan. Mitt mål är att den ska vara klar och inskickad på fredag kväll, så får jag lite ledigt några dagar. Nästa delkurs börjar inte förrän på onsdag om jag minns rätt.
Det blir nog vår det här året också. Det känns skönt att det i alla fall är som vanligt. Även om livet ständigt förändras, så blir det i alla fall vår igen.

onsdag 10 mars 2010

Ljud

Mörkerljud över spända skinn
det dundrar av skallgång
letar
trots flera års sökande
längs de platser
som förblivit
oupptäckta

Dåtiden handskas inte varsamt med mig
eller: den handlar inte alls
tystnaden som straff
frågor ska aldrig ställas
svaren
vägrar
anlända

Det finns ingenting kvar att hitta
det bortglömda har ruttnat
om tusen år
finns inte ens
benknotor kvar
av det dåtiden bestämt sig för att radera

lördag 27 februari 2010

Bokväggar och Ljuspunkter

Böckerna bygger en vägg av trygghet runt henne. Ord mot ord, tystnad mot tystnad.
I berättelserna världar som kan förstås i eget tempo; vända blad, bestämma när pärmarna skall slås igen, händelseförloppen som för en stund stannar upp och när som helst kan återupptas.
Läser för att förstå. Läser för att glömma. Läser för att det fortfarande allt för ofta känns som att det är lättare, bekvämare, säkrare, att umgås med skrivna karaktärer istället för verklighetens komplicerade människosläkte.
Men då och då händer det. Verkligheten blir en ljus punkt av liv. Händelser vävs samman, intryck och upplevelser skapar mening och allt detta vi inte kan förstå, tycks förunderligt vackert:
Att på riktigt prata med människor som lyssnar. Att dansa och skratta och trängas och glömma det som annars tynger. Att sitta i köket omgiven av människor att älska och bli älskad av.
Att göra det som betyder allt, trots att utgången är osäker.