Spöken från det förflutna

Jag har börjat drömma om T på natten igen, ibland även om dagarna. Det är skrämmande och känns sjukt. Det är ett år sedan vi pratade sist. Över ett år sedan vi sist sågs. Det är som om han fortsätter att dyka upp så fort jag inte har någon i mitt liv att fokusera min kärlek på. Jag har inga känslor för T längre, men på något sätt så finna han kvar inuti mig, som en parasit som livnär sig på min ångest.

Går in på Flashback och läser inlägg han skrivit. Ser på bilder av tweedkostymer och cashmere, hans kropp någonstans, skymtande bakom plagget. Försöker hitta svar på mina frågor, information om hans liv mellan raderna. Hittar inte mycket, tror att han kanske bor i Uppsala nu, men har ingen aning. Jag vet egentligen ingenting.

En önskan, en dålig, patetisk önskan, om att våga ringa honom, höra rösten igen. Men jag ska inte. Han kan inte hålla på att ta över mitt liv längre. Han har lämnat mig. Jag måste lämna honom. jag måste få bort Tomas från mitt huvud, om jag så ska ta till desperata åtgärder mot mig själv.

Australien, Kloster och stickning

Det har varit en skön dag idag. Vaknade sent och sen gick jag ned till stationen, hämtade min cykle och åkte ned till loppisen. Köpte nytt garn till mössan jag håller på med, tre krukor och tre VHS filme; Themla & Louise, The Faculty och Legaly Blonde. :) Jag köpte även blomjord och nu har jag planterat tre krukor med Tagetes, en kruka med gurka och två med gul paprika. Hoppas att det gror snart. Det är väldigt soligt ute och har massor av vårkänslor i hela kroppen. ( Det handlar dock mer om trädgårdskänslor än det patetiska som kallas kärlek).

Har även börjat fundera över min framtid en hel del. Har hittat ett protestantiskt kloster ( det första jag nämnde i förra inlägget var trevligt med katolskt) som jag mailat med. Det verkar trevligt där och dom arbetar aktivt med att hjälpa flyktingbarn. Jag funderar på att åka dit någon helg och hälsa på och arbeta med dem. Det ligger i Knivsta och heter Alviks kloster.

Jag har även blivit medlem på en Au Pair sida och fått svar från en mkt trevlig familj i Australien, Sydney, med fyra barn, varav tre går i skolan. Får se hur det går. Jag har ju ganska dåliga erfarenheter av att vara Au pair sedan tidigare, men det behöver ju inte vara så den här gången.

Hmm. Får väl se hur det går helt enkelt. Vart mina vingar bär mig...

Det eviga gissel som kallas relationer

S är en idiot. Eller, varför pratade han inte med mig i fredags istället för att ta det med mig på facebook? Jag är inte särskilt ledsen den här gången. Mest väldigt trött på relationers eviga gissel. Varför kan jag aldrig hitta någon som verkligen vill vara med mig, som är kär i mig och som kan ta initiativ? Jag är trött på att vara den som alltid måste fråga om den andre vill ses, på att alltid vara den som känner mest och vill ha mer.

Jag kanske borde ge upp det världsliga livet och istället: Rögle Kloster eller Helgeandssystrarna
Har ju funderat på sådant innan, fast då var det främst Vadstena jag tänkte på. Men då måste jag bli katolik....