Konkretism

Du måste ha konkreta idéer för att komma någonstans
eller
någonstans
kan du nå
men inte bortom
vidare

Splittrade rader
uppplockade
ilanspolade
spillror

Det går att se igenom dina väggar
du har glömt
isolering
vinden blåser
rakt in

Du måste veta vad du ska göra för att komma dit
eller
dit
kan du nå
men vet du
var
dit
är

***




 

Att finna tid för sig själv

Lägenheten är stilla. Martin är i stan och hjälper min syster att flytta. Lilla C sover förmiddagsvila. Det är verkligen behövligt med egen tid. Jag är så ovan vid att bara få rå om mig själv att jag nästan glömt bort vad jag brukade göra. Det är så många "borde" "måste" och "ska" trots att jag verkligen försöker att inte ha det så. Att bli stressad över små saker leder inte till något gott och jag vill hitta tillbaka till flytet, när det ena leder till det andra på ett bra och positivt sätt. 

Nu verkar det i alla fall som den ekonomiska biten kommer att lösa sig inom kort. Om ett par veckor börjar jag arbeta som personlig assistent. Jag tror att det kommer bli bra, har en bra känsla i magen.

Kanske kommer jag rent utav få mer tid för mig själv nu när jag börjar jobba. Under spårvagnsresorna fram och tillbaka från jobbet kan jag skriva och läsa. Eller bara få tid att sitta i stillhet och tänka igenom saker och ting. Det är nog den typen av tid jag saknar mest. Tid för reflektion, att bara låta tankarna vandra. 

Jag älskar att sitta själv på spårvagnen och iaktta människor om kring mig. Tjuvlyssna på samtal, lägga märke till små detaljer eller fantisera ihop historier kring dem jag sitter mitt emot. Det är ofta under resor som jag får uppslag till noveller eller manus. Behöver stimulans och rörelse, liv omkring mig. Stadens yttre brus gör mig lugn, ljud och synintryck kapslar in mig i en rofylldhet samtidigt som de väcker mig, får mig att känna mig levande och delaktig, utan att jag ens behöver delta aktivt.

Den här våren ska jag skriva. Oavsett vad som händer så ska jag använda det och kanalisera det genom orden. Det måste bli ett slut på den där känslan av "jag kan inte". För om det är någonting som jag alltid har gjort, så är det att skriva. Precis som med alla saker blir en bättre ju mer en övar och det är precis det jag ska göra. Skriva, skriva, skriva. Utmana mig själv.

Utmaningar

Helgen har varit väldigt jobbig. Känslostormar, irritation, oro. Tack vare pepp från fina människor omkring mig och en hel del slit känns det dock bättre nu. 

Jag svalde min stolthet och mailade chefen för assistentföretaget där jag fick jobb innan jul. Jag tackade ju som sagt nej till det jobbet, trots att det verkade väldigt bra och intressant, för att jag så gärna ville ha jobbet på EKHO. Nu i dagarna såg jag att en ny annons för samma assistentjobb låg ute igen, så jag mailade chefen, presenterade mig och förklarade situationen. Hon svarade att föräldern till brukaren fortfarande ville ha mig som assistent om jag ville, men att det blir fråga om en veckas provanställning först och sedan utvärdering innan jag vet om jag blir anställd på riktigt. 

Det känns dock hoppfullt och fint att föräldern vågade ge mig en andra chans. Jag ska verkligen göra mitt bästa, se det som en lärorik utmaning. Det är roligt att arbeta med människor, det är mest inom äldrevården som det kan bli väldigt deprimerande. Men det beror mest på att det är så många människor som jobbar i vårdyrken som inte borde göra det. Jag har ju faktiskt bara sökt assistentjobb som jag faktiskt vill ha. Jag gillar att jobba med barn och det är fint att få vara med och vara delaktig i hur en annan människa utvecklas. Hoppas verkligen det går vägen med det här jobbet nu. 

Jag och Martin började se "Life of Pi". Väldigt vacker film med en väldigt märklig handling för att vara storfilm. Uppiggande okonventionell. Får se hur den artar sig, vi såg bara klart halva, sen behövde M gå och lägga sig. Det har vart rätt många nätter med dålig sömn för hans del det senaste. Martin är så söt när han ser filmer med djur i. Han blir barnsligt förtjust och lever sig in i handlingen på ett så fint och empatiskt sätt. Gulle!

Längtar efter att ta upp mitt Gitarrspelande igen. När jag får lite mer pengar sa jag köpa nya bra strängar till min gitarr och be Saras Martin att stränga om den åt mig. Sen ska jag jamma med Maia. Jag och lilla C var över hos Maia i går. Maia spelade gitarr för oss och bjöd på bästa kaffet. Precis vad jag behövde just då. Det är skönt med bra vänner i närheten.