Utmaningar

Helgen har varit väldigt jobbig. Känslostormar, irritation, oro. Tack vare pepp från fina människor omkring mig och en hel del slit känns det dock bättre nu. 

Jag svalde min stolthet och mailade chefen för assistentföretaget där jag fick jobb innan jul. Jag tackade ju som sagt nej till det jobbet, trots att det verkade väldigt bra och intressant, för att jag så gärna ville ha jobbet på EKHO. Nu i dagarna såg jag att en ny annons för samma assistentjobb låg ute igen, så jag mailade chefen, presenterade mig och förklarade situationen. Hon svarade att föräldern till brukaren fortfarande ville ha mig som assistent om jag ville, men att det blir fråga om en veckas provanställning först och sedan utvärdering innan jag vet om jag blir anställd på riktigt. 

Det känns dock hoppfullt och fint att föräldern vågade ge mig en andra chans. Jag ska verkligen göra mitt bästa, se det som en lärorik utmaning. Det är roligt att arbeta med människor, det är mest inom äldrevården som det kan bli väldigt deprimerande. Men det beror mest på att det är så många människor som jobbar i vårdyrken som inte borde göra det. Jag har ju faktiskt bara sökt assistentjobb som jag faktiskt vill ha. Jag gillar att jobba med barn och det är fint att få vara med och vara delaktig i hur en annan människa utvecklas. Hoppas verkligen det går vägen med det här jobbet nu. 

Jag och Martin började se "Life of Pi". Väldigt vacker film med en väldigt märklig handling för att vara storfilm. Uppiggande okonventionell. Får se hur den artar sig, vi såg bara klart halva, sen behövde M gå och lägga sig. Det har vart rätt många nätter med dålig sömn för hans del det senaste. Martin är så söt när han ser filmer med djur i. Han blir barnsligt förtjust och lever sig in i handlingen på ett så fint och empatiskt sätt. Gulle!

Längtar efter att ta upp mitt Gitarrspelande igen. När jag får lite mer pengar sa jag köpa nya bra strängar till min gitarr och be Saras Martin att stränga om den åt mig. Sen ska jag jamma med Maia. Jag och lilla C var över hos Maia i går. Maia spelade gitarr för oss och bjöd på bästa kaffet. Precis vad jag behövde just då. Det är skönt med bra vänner i närheten. 

Besvikelse

Jag fick inte jobbet. Kan ju lika gärna säga vilket det var, nu när jag är ute ur leken. Försökte bli anställd som verksamhetsutvecklare hos EKHO, Riksförbundet Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer. 14 stycken sökte och jag var en av fyra personer som blev kallade på intervju. Även om jag inte fick tjänsten så innebär det ju i alla fall att jag skrev en bra ansökan... Tyvärr var någon bättre eller mer meriterad än mig.

Blev väldigt ledsen över beskedet men kände samtidigt att jag  alla fall försökte. Nu söker jag alla assistentjobb jag kan hitta som verkar passa mig. Har sökt 4 stycken bara idag och ska kontakta diverse vikarieförmedlingar för förskolor och kök på måndag. Förhoppningsvis ordnar det sig. Det känns bara väldigt surt just nu eftersom jag hade satsat så mycket på det här.

Angående biografbesöket i går. Django Unchained var precis lika bra som jag hoppats på. Ska skriva en längre analys av filmen och lägga upp här snarast men har inte riktigt ork till det i kväll. I kväll är det snarare slöläsning av ungdomsböcker, dillchips och På spåret via svt play som gäller. 

 

Innan jag somnar...

ska jag bara skriva lite. Det är så sällan jag sitter helt själv nu för tiden. Visst kan jag skriva när Martin är i samma rum som jag också, men att skriva ensam är bäst. Orden är en privat sysselsättning, oavsett innehåll. Själva utförandet är så intimt, nästan heligt. Att få skriva. Ofta är det just att få göra det som är det viktiga, inte alltid resultatet. Men det jag skriver blir oftast som bäst när det kommer ur viljan att låta orden flöda fritt, skriva det som kommer till mig för stunden. 

C sover och jag hoppas att det blir lugnt i natt, utan uppvaknande var och varannan timme.Martin sover  gästrummet i natt, jag sov där i går. Det är skönt att det finns så att en av oss kan vara utvilad. 

Jag ser fram emot morgondagen! Vi ska gå på Tarantinos senaste film "Django unchained". Lite hederlig splatter explotation med tarantino humor uppblandat med drift på spagettivästern. Spike Lee, hyllad regissör till bla Inside man ( 2006) och Malcolm X (1992) Har vägrat se den eftersom han inte gillar hur Tarantino gör slavarnas historia till spagettivästern. Jag förstår att han vill visa respekt för sina förfäder men det känns märkligt att såga en film innan en har sett den. 

Det ska bli spännande att se Jamie Foxx och Christoph Waltz i huvudrollerna. Sen får vi se om den lever upp till mina förväntningar.

Nu ska jag läsa lite och sedan krypa ned i sängen. Har precis börjat läsa "Mörk Jord" av Belina Bauer.

God natt!

She's a nice girl, cause it's christmas

Och tantkalas!!!! Hurra. S och M fyllde år och ordnade stort tantkalas härom veckan. kakor och tårtor i mängder + psalmsång! Precis som det ska vara. Haha vad kul vi hade det.

Tankar från sjukbädden

Jag fick feber igår och beslutade mig för att stanna hemma från föreläsningen idag. Avskyr att vara sjuk, men det var nog ett bra beslut, dumt att smitta de andra i klassen och hade kanske blivit sjukare om jag åkt iväg in till stan.

Har fått låna Matildas dator en stund och kollade nyss på "The Reader", en film med bla Kate Winslet och Ralph Finnes från 2008. Den var hemskt vacker, men också väldigt sorglig. När jag såg den funderade jag på hur mycket en människa egentligen kan påverka hur en liv blir. Tänker på alla människor som berört mig känslomässigt och undrar hur länge det tar innan jag kommer glömma. Kanske är det viktiga att inte glömma, men att inte heller låta tankarna på det som var helt uppehålla ens nutid.

Känner mig tung i huvudet och är helt rödmosig i ansiktet att jag snutit mig så mycket. Kanske ska jag försöka skriva lite, är väldigt uttråkad. Tycker inte om att känna mig så här matt och att vara sängliggande gör mig mest stressad, vemodig.

Kommer jag våga, kommer jag kunna älska någon igen, så som jag älskade dig? Jag hoppas det. När jag ser tillbaka på det som var är det som om det inte har hänt. Men det hände. Och jag orkar inte tänka på det mer, det gör mig helt utmattad. Men varje gång jag inte kan sova, kommer tankarna tillbaka. Som om en del av mig stannat upp och väntar på att åter komma i rörelse. Vill inte känna mig så här avtrubbad. Vill inte. Det är inte att leva. Och en då. Tankarna återvänder till dig.

Borde inte se filmer om kärlek. Historien i "The reader" påminner egentligen inte alls om något jag varit med om, men det väcker trots det minnen. Händer över hud. Ögon som sa "Jag älskar dig precis som du är". Jag vill kunna känna starkt för någon igen. Jag vill att någon ska älska mig och att jag ska älska den personen tillbaka. Är så trött på att vara ensam.

The barbican och Ingmar Bergmanfilm

Hade tankt skriva det har inlagget i sondags eg, men far uppdatera lite nu istallet. I sondags em var jag pa de barbican, ett stort center for kont, musik, film och teater i London. De har Bergman-tema dar just nu och jag var och sag den underbara filmatiseringen av trollflojten fran 1975. Operan filmades med publik ( som har en viktig funktion i filmen) pa drottningholms teatern i Stokcholm.
Papageno ar helt underbart spelad av Håkan Hagegård och overhuvud taget sa var det ett rent nojde att se den, sarkillt i Barbicans fina lokaler.

The Barbican har en valdigt fin tradgard ocksa, som ligger mitt i en stendjungel av oerhort fula hus. Skonheten blandad med det fula gor att det blir en valdigt intressant upplevelse att vandra omkring dar. rekommenderar verkligen att alla som kan aker dit! http://www.barbican.org.uk/