Framtidens vindar blåser mot Uppsala

Nu är det bestämt. Vi vet fortfarande inte exakt vart vi ska flytta, men vi vet till vilken stad: Uppsala. Martin har fått jobb på universitetet där och vi flyttar upp den 1 augusti. 

Jag har fått sommarjobb på ett boende för autistiska ungdomar i Göteborg, vilket känns jättekul. Det pågår fram till 11 augusti, så ska bo hos Per och ev någon annan den sista veckan på jobbet. Jag hoppas att det kommer gå bra med flytten och att vara borta från lilla C. Har aldrig varit iväg mer än en och en halv dag från C innan, men Martin börjar som tur är inte jobba förrän senare i augusti.

Än så länge är mina planer för vad jag ska göra  Uppsala det närmsta året ganska lösa. Antagligen kommer jag att försöka engagera mig i RFSU där och skriva in mig som lärarvikarie. Kanske gör jag en sen anmälan till någon kurs på universitetet. Egentligen hade jag planerat att börja någon av de masterutbildningar jag sökt i Göteborg till hösten. Men de finns ju kvar nästa år och om jag kommer in nu gör jag det sen också. 

C ska börja på dagis. Det blir spännande att se hur det går. Eftersom C älskar att träffa nya människor kommer det förhoppningsvis gå bra.

Jag ser fram emot att bo i Uppsala, även om jag är lite nervös inför själva flytten. Det är så mycket som ska fixas. Vi måste hitta någon som kan hjälpa oss att köra flyttbilen och en av oss ska åka upp själv med Caspian på tåget. Sen blir det lite konstigt för mig eftersom jag bara kan stanna et kort tag innan jag ska åka ned för att jobba igen.

Det bästa med flytten är att jag kommer få möjlighet att träffa mina vänner som bor i Stockholm oftare. Och Martin har massvis av fina kompisar i Uppsala som jag ser fram emot att lära känna bättre.

Örhängen!

De senaste dagarna har jag pysslat en del. B l a har jag börjat tillverka örhängen. Dels några som är virkade, i 60-tals stil och några som är tillverkade av knappar med påklistrade motiv från modereklam. Här kommer ett exempel!

Den hårt arbetande vardagens vackra kvällar

De senaste fyra veckorna har jag haft turen att vara lärarvikarie på samma skola. Jag har mestadels arbetat i en 3:a men även med en 4:e och 5:e klass. Tiden har bara rasat iväg. Trots att jag jobbat 8-17 vissa dagar har det oftast känts väldigt roligt att gå till jobbet och jag har lärt mig massor av att jobba i samma klass under en så pass lång tid. I vanliga fall innebär ju jobbet som vikarie att en får hoppa fram och tillbaka mellan olika skolor och dagis. 

Det negativa är att jag har haft mindre tid att spendera med Martin, lilla C och mina vänner. Men med lite pussel har jag lyckats träffa både Per, Anna P och min syster. Och dessutom träffade jag en hel drös med kompisar på 1 maj. Den frihetliga demonstrationen innehöll säkert till 80 % gamla bekanta och nära vänner.

Det fina med att jobba mycket är att kvällarna hemma blir väldigt mysiga. Jag uppskattar verkligen tiden med Martin mycket mer och det känns skönt att bara ligga i soffan istället för att vara rastlös.

Idag när jag var ledig fick jag dock en hel del tid med lilla C. Vi var ute i sandlådan och lekte för första gången. C iklädd sina förstora regnbyxor som jag lyckades vinna på tradera och sin fina rutiga jacka som jag hittade på en secondhand vid svingeln. Hen var väldigt glad över att få vara ute, särskilt som det fanns andra barn där. C lekte en stund med ett annat barn vars mamma jag är bekant med och det var fint att kunna göra något annat ute med C än att bara gå med vagnen.

Nu ska jag snart se på skräpfilm och äta varma mackor. Kram alla fina.