Ibland önskar jag att vi föddes med en sorts färdigskriven instruktionsbok över vilka vi är och hur vi ska leva våra liv. Det vore naturligtvis väldigt tråkigt, men vi skulle åtminstone veta vilka vi är, varför vi befinner oss här och vad vi ska sträva efter. Hur vet vi, i dagens morderna och valfria samhälle, vilka vi egentligen är?
Jag har problem med att befinna mig i nuet, så länge inte nuet ger mig någonting. Just nu känns mitt liv som en väntesal, som ett vakuum som jag bara vill ska ta slut. Det är inte det att jag inte har någonting att vara lycklig över; jag är tillsammans med någon som jag faktiskt älskar och har det fint tillsammans med, jag har ett sommarjobb, jag har vänner.. blablabblabla, ja ni fattar.
Det är bara det att det inte känns som att jag lever på riktigt om jag inte gör något som jag verkligen vill och har valt själv. Visst, ingen har tvingat mig att jobba där jag jobbar, men ska jag vara riktigt ärlig så tog jag bara jobbet för att jag var rädd att stå utan och inte ville bo hos mina föräldrar.
För att återvända till det ämne jag startade det här inlägget med: Är vi vad vi gör, eller kan vi hitta oss själva och vara lyckliga utan att för tillfället syssla ( dvs jobba) med det vi egentligen vill? Vårt jag, den person vi skapar genom hur vi är, vad vi tycker, tänker osv, borde väl vara densamma oavsett vilken situation i livet som vi befinner oss i?
Jag vill verkligen tro det. Bara för att jag för några månader gör något som jag verkligen inte vill göra resten av livet, så betyder det ju inte att jag har blivit en annan person, eller att jag har glömt bort mina drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar