Jag tror att jag hatar att blogga.
Eller också avskyr jag bara tanken på allt jag vill säga men aldrig lyckas skriva ned.
Jag blir upprörd över minsta sak alldeles för ofta, en känsla av maktlöshet förföljer mig och jag driver mig själv in i en spiral av nervsammanbrott genom att hela tiden trycka ned mig själv när jag gör fel. Jag kan inte fortsätta såhär.
Vill bara dunka någonting hårt, helst mitt huvud mot golvet, få allt obehag att försvinna, få all överkänslighet att sluta existera. Jag är så trött på känslan av att jag borde vara så lycklig, så nöjd så tacksam, när det enda jag känner är tomhet, skuld och längtan bortåt. Bortåt.
Jag längtar ständigt efter något som jag inte ens kan definiera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar