Det är märkligt hur fort man vänjer sig vid saker och ändrar uppfattning. Mitt sommarjobb på ett äldreboende i Göteborgs kommun har pågått i ungefär en månad, och nu känns det faktiskt rätt så bra att åka till jobbet. De första veckorna var det en helt annan sak. Inte för att jobbet i sig är särskilt tråkigt eller svårare än jag klarar av, det är de sociala kring arbetet som tar tid att komma in i, eller snarare; lära sig.
Som en del av er kanske har märkt är jag en kanska lättsårad och ibland överdrivet känslostyrd person. Jag har svårt för det här med struktur, regler och rutiner, vilket råkar vara några av grunderna i hur man ofta arbetar inom vården för att saker och ting ska fungera. Jag förstår ju naturligtvis att man måste göra vissa saker på ett särskilt sätt, men när rutiner och strukturering går före empati, då blir jag ofta rent ut sagt förbannat ( även om jag naturligtvis försöker att inte visa det på jobbet. Jag gillar inte konflikter.)
Nu menar jag inte att dem jag arbetar med är dåliga på sitt jobb eller att de är hemska människor, så gott som allihopa är trevliga, roliga och bra på sitt arbete. De är väl bara det att jag har ett lite annat synsätt. OCH mer erarenhet.
Ju mer jag jobbar, destå bättre blir jag dock på att tyda signaler, veta vad jag kan säga utan att det blir pinsamt och hur jag ska hantera min egen prestationsångest och min klump i magen som ofta kommer eftersom jag är så lättpåverkad av andra människors sinnesstämning
Det känns det faktiskt riktigt bra nu. Jag lär mig saker som känns viktiga och relevanta, saker som jag antagligen även kommer att ha användning för när jag sysslar med teater eller vid andra tillfällen då optimism, tålamod och förmågan att sätta sig in i andra människors situationer är viktig.
1 kommentar:
Skicka en kommentar